Antibes – staden mitt emot Nice

Handelskolonin Antipolis (Antibes) grundades några hundra år före Kristus av greker (fenicier) från Massalia (Marseille). Namnet Antipolis betyder staden mitt emot och en vanlig tolkning är att Antibes är staden mitt emot Νίκαια (Nice). Andra hävdar att det är fel då Antipolis enligt dem är av äldre datum än Νίκαια.

Hur som helst så ligger Antibes och Nice mitt emot varandra i en bukt. På kvällarna kan man vid klart väder se ljusen från Nice väl. Det ser ofta ut som om det regnar i Nice när det är uppehåll i Antibes, men jag tror att det är en synvilla som beror på att bergen ligger närmare kusten i Nice.

I många år var Antibes och Nice gränsstäder det vill säga de var på var sin sida om gränsen mellan två länder. Antibes tillhörde Provence eller Frankrike medan Nice hade lite alla möjliga bindningar i den där röran som rådde före Italiens grundande. Lagom tills Italien blev Italien blev Nice franskt. Då blev den stora försvarsborgen Fort Carré i östra delen av Antibes plötsligt en smula onödig. Det användes dock i många år efteråt. Bland annat har Napoleon suttit fången där. Inte när han var avsatt kejsare utan långt tidigare när han var en ung officer i början av sin karriär. Hade han inte varit så lovande hade han nog mist huvudet i en av de utrensningar som skedde när olika fraktioner av revolutionärer kämpade om makten.

Ovanstående lilla historieutflykt har ingenting med något att göra. Jag bara kände för att skriva en rad. Och slutade min historiebeskrivning lägligt innan jag kom in på saracenerna, en benämning som används på muslimer rent generellt men även på en blandning av araber, turkar, berber och oidentifierade sjörövare. Saracenerna var framförallt i farten på sju-, åtta- och niohundratalen. De kontrollerade en hel del av kuststräckan och om jag inte minns helt fel var Antibes helt avfolkat under en period. Det medeltida Antibes var betydligt mindre rent geografiskt än den romerska på samma plats.

Dagens projekt är att återgå till normalt vardagsliv efter gårdagens chock med attentatet under nationaldagsfirandet i Nice. Det är förstås halvkul att idag läsa om polistillslag på olika adresser i Nice – det kan ju vara ett tecken på att lastbilsmördaren inte agerade ensam och att det är risk för fler attacker. Men skräck är terroristernas mål och därför ska jag göra som de flesta i Antibes, leva som vanligt. På marknaden var kommersen i full gång några minuter i åtta i morse. Jag fick med mig ost och två sorters tomater hem så nu är jag redo att öppna mina manus igen. Igår kändes det ganska meningslöst: vem bryr sig om en reseguide nu? Men idag tänker jag tvärtom att det är viktigare än någonsin att sprida kunskap och glädje. Dessutom fick jag igår den här feedbacken på Mitt Nice.

Jag har börjat från början i Nice-boken, och jag måste säga att du får med mycken intressant information i föredömligt kort beskrivning av något sevärt el. dylikt. Hoppas jag sagt det förut – men det kan gärna upprepas: jag tycker du skriver på ett underhållande sätt, och det är lätt att ta till sig.