Sveriges frasigaste våffla serveras ackompanjerad av näverlur i Funäsdalen

Det här är den frasigaste våfflan jag någonsin ätit. Eftersom jag har hunnit tugga igenom en och annan våffla under alla år som jag klampat runt på skidor av olika former utser jag den raskt till Sveriges frasigaste våffla. Det är förstås möjligt att det gömmer sig en extra frasig våffla i någon kaffestuga jag inte besökt, men den får vara bra frasig för att slå den här. Den var så fluffig och frasig att den liksom smälte i munnen i ett stort fras.

Iskallt vatten och stekhet gjutjärnslagg

Det är två trick för att få den frasig berättade Nina Nylander. Det första är att använda ett gammalt recept med hårdvispad grädde, iskallt vatten och precis lagom mycket mjöl. För mycket mjöl och våfflan blir stabbigt och för lite gör att det bara fräser till i järnet och så är grädden borta. Recept-delen låter inte alltför komplicerad att få till, allt som krävs är en massa experimenterande. En hungrig skara provätare som inte har något emot att prova våfflor dagligen i några veckor kan ju underlätta. Men den delen känns ändå som rätt rolig. Den svåra delen är att moderna elektriska våffeljärn är för svala. Det krävs ett gammaldags våffeljärn av gjutjärn för att få upp den rätta temperaturen.

Servering i Fornminnesparken i Funäsdalen

I brist på det rätta våffeljärnet kan man ju knata till Fornminnesparken i Funäsdalen och äta en färdig våffla. Detta alternativ kommer med många bonus: utsikten över Funäsdalssjön går inte av för hackor och kaffet är gott. Kaffet kan man dricka ur en modern mugg eller en klassisk kaffekopp. Jag valde kopp och drack i gengäld tretår ur den vackra kopparkitteln som Nina serverar kaffet ur.

Det enda kruxet är att serveringen tyvärr bara är öppen i några dagar till den här säsongen. Men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen. Jag har tidigare skrivit om Midvinterkväll i Fornminnesparken.

Nina imponerar på näverlur

Näverlur är något jag tidigare bara sett som museiföremål och inte hade jag någon koll på hur stor variation av melodier det går att få ur något som ser så enkelt ut. Nina berättade att förr användes näverluren bland fäbodarna för att kommunicera över långa avstånd. Det fanns olika melodier för att berätta att rovdjur synts till eller för att kalla på hjälp. Man kunde även bröla i den för att skrämma bort rovdjur. Mer info om Nina Nylander och näverlur finns på Go’knulen.