Roslagsleden: Täby IP till Angarns kyrka är stigen delvis sönderkörd

Veckans (eller förra veckans) etapp längs Roslagsleden senarelades några dagar då söndagen var full med andra bestyr. Istället för en söndagspromenad blev det en tisdag-eftermiddags-vandring. Förra etappen avslutades vid Täby kyrkby och därför startade jag där. Det som var nytt denna gång var dels att jag fick sällskap av Kocken och dels att vi fick skjuts och blev hämtade (mycket praktiskt!).

Kockens deltagande är anledningen till att jag faktiskt finns med på bild från denna etapp. En riktigt bild till skillnad från en suddig selfie. Jag ser dock ut precis som under övriga etapper då jag är klädd exakt likadant, vilket var lite småkallt denna gång. Den klarblå morgonhimlen som fick mig att ta ledigt var spårlöst borta och det var ganska ruggigt. Jag hade i alla fall kommit ihåg att stoppa ner en plastpåse denna gång så jag slapp oroa mig för kameran när det började åskmullra i fjärran.

En fördel med att få skjuts var att vi kunde börja precis vid Täby IP och spara in stegen från busshållplats till starten. Det tog oss ändå 25 minuter att komma på det orange spåret igen, men det kan bero på att vi gick bakåt i mina gamla spår snarare än leta upp närmaste oranga startpunkt.

När vi återfann Roslagsleden var det en välkänd sträcka för Kocken som många gånger sprungit eller promenerat milspåret från Skavlöten. Han rapporterade att den del vi gick är den vackraste delen av milspåret. Det går över hällar klädda med tallar och vitmossa. Denna terrängtyp återkom senare.

Milspåret från Skavlöten och milspåret från Täby IP samsas under en bit på samma stig – men åt olika håll. Starten, eller slutet, på detta är vid ett vindskydd och det är ungefär där som den lustiga trestammiga tallen ligger som jag är fotograferad vid. Det här var nog den vackraste delen av sträckan.

Roslagsleden når Vallentuna

Efter en knapp timme nådde vi gränsen mellan Täby och Vallentuna. På ett sätt var stigen i Vallentuna väl underhållen. Det satt många nya skyltar längs vägen. Tyvärr förtogs det intrycket av att vi senare kom till ett pass där skogen var rejält sönderkörd. Men först ett par bilder från storskogen.

Skogen är sönderkörd med kåkstad

Som jag nämnde ovan så var stora delar av den här etappen körd med tvåhjulingar av olika slag. Inget fel på den variant som trampas fram av människokraft tycker jag. Men stora delar var körda med motorfordon. Ett parti var stigen mer tvättbräda än stig. Där var det också uppbyggt en kåkstad av presenningar och gamla lastpallar. Det syntes inte till en kotte, vilket tillsammans med det halvdana ljuset bidrog till att vi fick bråttom därifrån.

Är det det här partiet som Upplev Vallentuna kallar för ”ett stort och relativt orört skogsområde”?

Tillbaka in i tallskog

Det var svårt att gå där stigen var en tvättbräda och jag fick stanna och tömma skorna på lösgrus ett par gånger. Till slut vek Roslagsleden av uppåt på en smalare stig. Med jämna mellanrum låg där högar med bråte – vi gissade att någon försökt att bygga hinder för att hålla motorcyklarna borta.

Vid Rävsta jordbruksbyggd

Det var med viss lättnad vi lämnade skogen bakom oss och kom ut i jordbruksbyggd. Vetefält, hästhagar och gamla röda byggnader följde oss vid Rävsta. Därifrån nådde vi en väg där jag noterade en busshållplats för buss 665. Vi hade dock beställt hämtning från Angarns kyrka.

Turen tog oss 2,5 h och det var en hel del fina bitar men också en bit som jag är glad att jag har avverkat så att jag inte behöver återvända. Hoppas att det är finare sträckor framför mig.

PS! Har hittat ett par andra vandrare som gått samma sträcka. De trodde att de hittat ett tidigare paintball-område.