Montauroux, där har vi inte varit, ska vi åka dit? M körde ett varv i den snygga rondellen för att ge mig chans att svara. Förutom Montauroux kunde vi välja på Draguignan/Fayence västerut, Grasse/Peymeinade österut eller vända tillbaka till Mandelieu och mimosaskogarna vi kom ifrån. Ole dole doff, alla alternativ lockade.
M hade redan svängt av mot Montauroux innan jag fick upp byn på Wikipedia. Där stod i princip att byn är populär bland turister från april och framåt samt att utsikten mot grannbyn Callian är vacker. Det var ju inte så vidare fylligt.
Montauroux räknas till Pays de Fayence
Eftermiddagssolen sken på de Provencegula stenhusen när vi närmade oss byn. Min entusiasm steg ytterligare när vi svängde in bland de yttre ringarna. I de allra flesta village perché är husen byggda i cirklar runt en kulle. Högst upp i mitten brukar kyrkan finnas.
Parkeringsplatserna på väg upp var fulla. På torget såg vi några men däremot inte hur man tog sig dit. Den sedvanliga jakten på en parkeringsplats är alltid enklare i januari än under sommaren men är ändå en utmaning. Vi hittade en ruta en bit ovanför torget. Jag traskade raskt neråt samma väg som vi kört och höll på att bli manglad av en buss.
Väg D37 slingrar sig nämligen på ett intrikat sätt genom byn. Först upp, sedan en krok och ner igen på en parallellgata. Husen är på sina ställen exakt en bussbredd ifrån varandra, vilket gör att hela ytan mellan dem är gata utan tillstymmelse till trottoar. Så jag hoppade upp på trappor och in i portar lite nu och då eftersom min fotopromenad råkade äga rum precis när skolbussarna (i plural) skulle igenom byn.
Klassisk village perché
Vi var inte där speciellt länge man jag hann förbi de klassiska ingredienser som ett monument till de stupade i det stora kriget, en plakett till minne av ett eller annat i samband med befrielsen efter ockupationen under andra världskriget och ett Hôtel du Ville.
En turistbyrå skvallrade om att byn är lite mer välbesökt än genomsnittet. Det finns randiga och rutiga skäl till det. Cykelleden EuroVelo 8 passerar igenom och det finns gott om vandringsleder som passerar genom byn eller utgår härifrån. Byn ligger nära floden Siagne åt ena hållet och den stora konstgjorda sjön Lac de Saint-Cassien åt andra.
När jag kom hem och hann googla lite mer såg jag också att Montauroux var platsen för ett slag 1592 mellan Henrik VI och hertigen av Savojen. Samt att jag borde ha traskat upp till St Barthélémy-kapellet. Det testamenterades till byn av Christian Dior 1953.
Kort sagt liknar Montauroux ganska många andra village perché i södra Frankrike. Alla är charmiga på sitt sätt. Jag har besökt en hel del och några av dem har genom åren hittat upp på bloggen och några har jag sparat för att skriva om i någon av mina böcker. På tal om böcker är mina två senaste titlar nu på väg ut till biblioteken. Låna dem gärna!
Var det någon utsikt mot grannbyn?
Hur var det då med utsikten mot grannbyn som Wikipedia lyfte fram som Montaurouxs främsta företräde. Jotack, den går inte av för hackor. Vi såg den först när vi lämnade byn. Det blev till att stanna bilen så jag fick rusa uppåt en bit igen för att fota den. Denna bild kanske platsar i en bok?
Inlägget Montauroux – en by med utsikt över Esterelbergen är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen och strövtåg i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).