Det här är U 142. Det vill säga Upplands runinskrifter nr 142. Det är en snygg runsten som står längs Skålhamravägen i Täby. Det är en riktigt runtät del av Runriket. Förutom den här resta stenen finns det tre runhällar i närheten. Området kallas för Fällbro.

Parkering vid Fällbro

Det är lätt att ta sig en titt på U 142 och de andra hällarna. Det finns en rejäl parkeringsplats märkt med Runriket-skylt. Vid parkeringen lockar en bro in till området som heter Hagby ekopark. Det låter fräckt men är inte så kul som det låter.

Det är en soptipp som byggts om till våtmark. Himla poppis bland vildsvin, bävrar och diverse fåglar. Det finns tre olika slingor man kan promenera. Från toppen har man bra utsikt över Hagby återvinningsstation och kan fundera över vikten av återbruk och att dämpa konsumtionen.

Snyggt gjort men stigarna är breda och stenhårda. Min trasiga fot föredrar att ströva runt på mossa.

Äldsta avbildningen av människa

För att återgå till äldre tider så har Skålhamravägen haft sin slingriga sträckning i åtskilliga år. Vikingarna färdades också här. Snett mitt emot U 142 finns ett gravfält. På baksidan av det ligger en häll som i övre delen ska ha en avbildning av en människa. Det skulle kunna vara en Kristusgestalt, eller en avbildning av Rodger. I så fall är det den äldsta avbildningen av en Täbybo. Det är Rodgers tre söner som låtit rista hällen.

Jag kunde inte se något alls som liknade en människa på hällen ovan. Men jag tittade inte så noga. Inte heller såg jag de andra hällarna. Men så koncentrerar jag mig mest på Estridssläktens stenar. På infoskylten såg jag i efterhand vad jag skulle letat efter högst upp på hällen.

Ingefast var Estrids barnbarnsbarn

U 142 restes av Ingefast till minne av sin far Jarlabanke. Det betyder att Ingefast var barnbarnsbarn till Estrid.

Ingefast lät resa stenen och göra bron efter Jarlabanke sin fader och Joruns son, och Kettilö lät resa stenen efter sin man. Öpir ristade.

Jag lägger U 142 till samlingen av stenar jag sett. Tar jag en titt på ordet Jarlabankestenarna på Wikipedia har jag några kvar att se. Det finns tjugo stenar bevarade från släkten.

Andra Estridstenar jag besökt (och bloggat om)

Jag har valt att kalla dem för Estridstenar efter den första i släkten som vi känner till.

• U147 längs Roslagsleden vid sjön Fjäturen.
• U143 är en häll ute på en åker inte så långt från runslingan och Hagby hästgård.
• U212 vid Vallentuna kyrka och U165 vid Jarlabankes bro är båda nämnda blogginlägget runstens-safari.

Sedan har jag besökt några till som jag inte har bloggat om. Får se om jag får komplettera vid tillfälle.

Undrar hur många stenar som saknas?

Det är ovanligt att en släkts historia kan följas i flera släktled på runstenar. Det beror på att det finns såpass många bevarade. Då är frågan hur många de en gång bekostade? Åtskilliga runstenar hinner nämligen förkomma på tusen år.

Stora stenar används som byggnadsmaterial exempelvis till kyrkor. Eller så välter de helt enkelt och blir överväxta med mossa. Det här är ett ämne som det skrevs en hel del om under hösten. Anledningen är utsmyckningen av nya rondeller i Roslags Näsby. Konstnären Karin Wales har berättat i lokaltidningen att hon fascinerats av runskrifter och har valt att smycka en rondell med kopior av försvunna runstenar.

Det vill säga runstenar vars ristningar blivit avbildade och avbildningarna har publicerats eller på annat sätt bevarats. Men nuvarande vistelseort för själva stenarna är i dagsläget okänd. Det här med att katalogisera och rita av runstenar var något som varit populärt i omgångar. En sväng skedde i slutet av  1500-talet och början av 1600-talet. Det fick ett nytt uppsving på 1840-talet. Bland annat finns det förteckningar över stenar som hör till Estridsläkten.

Nummer 9 av Fornminnesnytt handlade om detta och gav tips på var man borde gå, för att hitta de försvunna stenarna. Det vill säga att när jag har sett alla kända stenar finns det fortfarande anledning att ge sig av ut i markerna i jakt på de som är dolda.

Inlägget U 142 – en till runsten rest av Estridsläkten dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Idag var det dags igen för forbönderna från Klövsjö att passera Funäsdalen på sin färd mot Röros. Förra året skrev jag en lång artikel om forbönderna samt marknaden. 

I år blir det en aning kortare rapport. Min dator är krasslig så jag skriver detta på mobilen. (Vilket har sina begränsningarna, förutom att jag skriver med pekfingervalsen och slåss mot autocorrect så funkar inte allting. Jag får till exempel inte in bilderna i texten).

Både mobil och storkamerabilder 

En del av bilderna är faktiskt tagna med storkamerorna. Jag har lyckats koppla ihop mobilen med den ena kameran. Tekniskt sett ska det vara möjligt med båda kamerahuset, det är bara jag som varit lat.

Morgonbön i Funäsdalen 

Alla bilder är i år tagna i Funäsdalen under morgonstoppet där. Forbönderna kom från Ljusnedal över sjön i soluppgången (jag försov mig och missade denna del). Sedan var det hö för de fyrbenta och morgonbön för de tvåbenta.

Jag har ej varit ute på Tänndalssjön och tittat på dem i år. Jag blev så kall och frusen av min morgontur till Funäsdalen att jag stannade hemma under en filt och knackade in det här vi mobilen istället. Även om det känns som en seger att ha bloggat via mobilen så har det tagit tid. 

Hoppas de kommer fram utan problem 

Förra året tyckte jag att det var roligt att se hästarna dra iväg över isen. I år var det extra fint att se dem. Jag håller alla tummar för att de kommer fram utan problem. Jag tänker förstås på den svåra olyckan där forbönder på väg till Jamtli förolyckades. 

Hästekipagen har rätt att vara på vägarna och jag hoppas att alla trafikanter visar hänsyn. 

Inlägget Vackra hästar drar forbönderna till Röros dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Medan jag ligger nedbäddad i fjällen och surar över att förkylningen tagit om (eller att jag åkt på förkylning nummer två) dyker det upp ett riktigt vårtecken i inkorgen.

M och Kocken har varit ute på mimosaspaning. Den här bilden på gulblommande buskar tror jag är tagen vid Tanneron. Det är förvisso silverakacia, som inte tillhör mimosasläktet. Jag redde ut det där häromåret i texten mimosan är här.

Jag har visst skrivit om detta vårtecken flera gånger tidigare. När mimosan blommar är det dags att städa altanen och plocka fram utemöblerna. Nu är våren på gång.

Något jag inte skrivit om, men har fått frågor om är att åka tåg till franska Rivieran. Jag kan glädja alla som undrar att jag har kallat in en expert på ämnet. Hon har skrivit en ruggigt intressant artikel. Den hoppas jag publicera senare i veckan. Jag behöver få ordning på datorn först bara.

Uppdatering: tågtipsen är nu publicerade. Missa inte På räls till Rivieran.

Inlägget Samtidigt blommar mimosan i södra Frankrike dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

De senaste åren har intresset för tågresor i Europa vuxit lavinartat. Greta Thunberg har spänt ögonen i oss och tveklöst väckt en hel del både klimatångest och panik.  Alla vill åka tåg och väldigt många vill till Rivieran. Det kommer många frågor hit till Tomatsallad om att åka tåg söderut genom Europa. För att besvara dessa bad jag en god vän skriva ett gästblogginlägg med några av vägarna som tar dig dit samt tips på apparna som hjälper dig boka biljetter.

Maria Unde Westerberg – tågentusiast och expert på medarbetarupplevelser

Gästbloggare och ägare till text och bilder är Maria Unde Westerberg. Hon har skymtat förbi här på bloggen tidigare och tipsat om sina favoritrestauranger i Nice. När hon inte åker tåg skapar hon impact med hjälp av upplevelser, för medarbetare och kunder på egna företaget Within Reach AB. Hon delar flitigt bilder från tågresor till och från Nice på sitt Instagram-konto (följ henne vettja). Över till Maria.

Klimatsmart att byta ut en del flygresor till Nice mot tåg

Vi har sedan några år lägenhet i Nice och jag är typiskt en som tidigare flugit minst tjugo resor per år, på jobb och privat. Detta trots ganska intensiv påverkan av närstående klimatelit-syster, kollegor och viss mån även våra tre tonårsdöttrar. 

När jag sedan gick med i Tågsemester-gruppen på Facebook för ett drygt år sedan trillade alla poletterna ner. Om klimatet, om hur situationen med bokningar, nattåg och även utbyggnaden av höghastighetsbanor som pågår, och inte minst, minnet från ungdomens alla tågluffar av hur underbart det är att åka tåg genom Europa och i världen. 

Och jag kan berätta att det är precis lika fint fortfarande. Vi har ställt om alla resor som går till tåg, buss, båt eller samåkning i bil. Kommer fortsätta flyga ibland men inte alltid, att ta tåget till Rivieran går alldeles utmärkt. Timme efter timme i en takt där allt hinns med. Tjusningen med att åka tåg går blir bara större för varje resa. På samma sätt som jag aldrig tröttnar på den hisnande blå färgen som havet ibland har i Nice. Eller för den delen att gå på marknaden och köpa närodlade grönsaker, frukt och färskfångad havsaborre.

Flygrädda har plötsligt fått folk att nicka ivrigt istället för att sucka när de vill välja andra sätt att resa. Men det är dessvärre fortfarande betydligt dyrare med tåg än flyg, om man bara räknar i pengar. Än så länge lönar det sig nästan alltid att köpa Interrail-kort, för det antal dagar och kalendertid du önskar. Men ju fler vi är som gillar, kommenterar, påverkar och lobbar med det lilla vi kan, politiskt och i olika andra nätverk, desto mer lyssnar makten och fattar de beslut som behövs för mer och enklare tågtrafik i Europa. Här kommer fem förslag på vägar till eller från Medelhavet. Jag tar exemplen till Nice, du väljer din favorit att kliva av tåget.

Resväg 1) Komma fram fort med nattåg

För den som vill komma ner så snabbt det bara går tar det just nu drygt trettio timmar, då gäller nattåg och så få byten som möjligt. Till exempel från Stockholm 9.25 via Köpenhamn till Hamburg. Därifrån nattåg till Offenburg och sedan vidare till Strasbourg, byte mellan stationer i Paris och snabbtåget vidare söderut. Framme i Nice 16.06, lagom för att lämna väskan på boendet och gå ner på Promenade des Anglais. Lyssna på vågorna, ta en drink och se solen gå ner bakom de röda Esterelbergen.

Vi tar gärna den vägen men lägger in ett senare tåg från Paris. Eller ser till att få byte i Lyon och göra några timmars uppehåll där. För oss välkända och högt älskade städer där vi i alla fall kan stanna för fantastisk lunch. Ibland beställer vi bord, ibland hittar vi bara en trevlig restaurang i närheten av stationen. Stora upplevelser kan man få även på några timmar.

2) Ett måste för tågälskaren: Bernina Express

Den som vill ha ut det mesta av själva tågupplevelsen tar nattåget till Zürich och lägger till alla tågnördars våta dröm: schweiziska Bernina Express. Sträckan klättrar i branta stigningar och kurvor från blommande ängar i Chur via St Moritz, höga brovalv och snötäckta bergspass till Tirano i Italien. Där kan man antingen betala extra för att åka i panoramavagnar med själva Bernina Express. Eller ta vanligt regionaltåg och säkra en fönsterplats med exakt samma utsikt, utan tillägg. 

Från Tirano fortsätter du genom Alperna ner längs de branta väggarna till fantastiska Lago di Como till Milano. Jag kan varmt rekommendera ett stopp i Varenna och båten över till Belaggio för en natt. Från Milano vidare till Nice men räkna ev med lite längre tid där, snabbtåget ingår inte i Interrail och alla andra måste byta tåg i Ventimiglia.

Å andra sidan avslutas den längre resan med ännu en av världens vackraste sträckor, längs franska Rivieran. Där Alperna doppar tårna i Medelhavet smyger rälsen närmast vattnet hela vägen längs den pinjekantade stranden. Bienvenues a Côte d’Azur och 300 soldagar om året. 

3) En sväng genom Centraleuropa

Om nu tåget får vara mer en del av resan är det fint att börja åka rakt söderut. Snälltåget kör över natten från Malmö till Berlin. Dit kommer du tidigt på morgonen och kan hinna uppleva en hel del bara över dagen. Ta en tur med spårvagn genom Östberlin, gå över floden och tillbaka via Neue Markt och Kreutzbergs fina bostadskvarter. Hoppa på tåget mot Prag och sitt på vänster sida, gärna i den fina restaurangvagnen. Mycket vacker sträcka längs Elbe från Dresden och söderut. 

Stanna i Prag så länge det passar och åk vidare därifrån till Wien, också så länge ni tycker. Från Wien går sedan nattåg till Milano, som också är biltåg.

Vi hade sällskap i kupén av en man som hade motorcykeln med. Aha, en HD? undrade vi som just mött 100000 bikers på HD-parad i Prag. Nein, jag är tysk, jag kör BMW. Dock från 1949, han skulle på veteran-motorcrosstävling genom hela Italien. Stå ute i korridoren då och då de första timmarna, betagande berg med branta stigningar och vackra brospann även här. På morgonen kommer sedan konduktören med frukost medan ni ser solen stiga över liguriska vinodlingar och Lago di Garda. Den som älskar berg och har ännu mer tid tar omvägen även över Slovenien och Ljubljana på vägen till Milano och så småningom Medelhavet. Kanske även den långsammaste vägen, via Turin och över passen där tåget slår knut på sig själv gång på gång, förbi Tende och Breil de Roya ner till Nice.

4) Fakir-alternativet till Bryssel

Fler och fler hänger på tågtrenden även med sina jobbresor. Vissa går så långt att de förbjuder flyg inom Norden, andra klimatkompenserar så att konstnaderna blir jämförbara. Veckans affärer förordar alla att byta ut minst hälften av sina flygresor mot andra färdsätt under 2019.

En av de viktigaste sträckorna är den mellan Stockholm och Bryssel, där flygen idag går i skytteltrafik. OM man tar nattåg söderut eller på annat sätt sover över, går vägen via Hamburg, Köln till Bryssel. Vi nostalgiker som tågluffade med gamla Nordexpressen till Paris i ungdomen längtar efter att den ska återuppstå, både för jobb och privata resor.

Om du vill ha mer än moule och belgiska våfflor rekommenderar jag att leta boende i t ex Ixelles, vid Place Chatelein. I vart och vartannat av de vackra town-housen i Art Noveau-stil finns en mängd trevliga restauranger och barer.

5) Charterresa med tåg

Dagens Nyheter och flera researrangörer har lyssnat och genast börjat ordna och återuppta chartrade tågresor. Facebookgruppen Tågsemester har på bara något år gått från en blygsam tillvaro till att ha över 50’ mycket aktiva följare, ge ut böcker och nu även starta resebyrå. Tågsemester.se har även egna chartertåg i sommar. Åtgången är strykande och ett utmärkt alternativ för den som vill börja mer försiktigt och i sällskap. Själva tågen verkar finnas att hyra, den trånga sektorn är att hitta lokförare. Var finns ni?

Ta en helt annan väg hem

När man väl tagit sig ner genom Europa och haft en underbar semester så blir det ändå en dag dags att åka hem igen. Något av alternativen här ovan går fint. Mitt tips är att ha lite is i magen, det är långt ifrån alla tåg som kräver platsbiljett. En flaskhals brukar vara Hamburg till Köpenhamn. Vid det laget är de flesta dock så vana vid många timmar på tåg att även turen via Flensburg och Fredricia funkar bra. Korta byten men funkar nästan alltid. Eller någon av färjorna, till exempel från Kiel till Göteborg eller Travemunde och Sassnitz till Trelleborg. Där kan det vara lite pyssel att ta sig från tåget till färjeläget, kolla innan så att ni hinner.

Några dagar kvar? Åk snett uppåt genom franska inlandet till Saint Malo, där Bretagne börjar och klipporna stiger ur sanden. Stanna till vid Mont St-Michel, innan du tar båten trettio timmar från Granville över till Irland. Tillbaka genom England och antingen färja till Oostende eller Eurostar till Bryssel. Och hem.

Det jag själv längtar efter är ett tips jag fick via Tågsemestergruppen. Att ta tåget som går på söndagarna 9.30, direkt från Nice till Moskva. Hoppa av i Warszawa och åka till Gdynia för färjan vidare till Nynäshamn.

I sommar ska vi till Färöarna och dit går det båt från Hirtshals. Vart vill du åka?

Tips: skaffa Interrailkort och ha is i magen med platsbokning

Om du är ute i god tid och vill pussla själv kan du hitta billiga biljetter hos respektive tågbolag. Interrailkort är dock nästan alltid bäst och finns i många olika kombinationer. Det billigaste kortet i 2 klass med 3 resdagar inom 30 dagar för vuxen kostar 2564:- Dessa kort är personliga och inte återköpsbara, men om de betalas med kort ingår normalt ett avbeställningsskydd vid sjukdom eller olycksfall.

Interrailkort kan köpas via till exempel Interrail.se, Europarunt.se, Centralens Resebutik i Kalmar och Stockholm info på Stockholm central. De kan också alla hjälpa till med planering, upplägg och platsbiljetter.

SJ säljer bara biljetter till Köpenhamn samt vissa orter i Norge, och hänvisar till Europarunt. Än så länge. Vi är många som uppvaktar och önskar om att de ska återuppta egen försäljning till Europa.

Exempel snabbaste vägen ner i början av mars. Från Stockholm 9.25 via Köpenhamn till Hamburg 15.35 . Därifrån nattåg 21.02 till Offenburg (DB och sedan vidare till Strasbourg 6.32, byte mellan stationer i Paris och snabbtåget vidare söderut. Framme i Nice 16.06.

Prisexempel

Sittplatser från Stockholm till Hamburg samt 2-bädd sovkupé Basel – Hamburg kostar cirka 1100:- per person. Fyrbäddskupé i liggvagn blir något billigare, totalt cirka 700. 

Med lite mat och snacks blir kostnaden alltså någonstans mellan tre och fyra tusen kronor, enkel resa. Några extra resdagar och hundra lappar till för tur och retur vilket alltid lönar sig. Och ja, flyget är förmodligen billigare, just nu. Men i resurser över tid, för jorden och ditt eget samvete?

Du kan jobba och få massor gjort ombord på tågen. Du få helt andra upplevelser och egentligen, vad har vi bråttom till? Dunket från tåget mot rälsen, landskapen som glider förbi, bakgårdar i städerna och berg som tar andan ur dig. Allt har sin tid. Bon voyage.

Bra appar som underlättar tågresan

• Rail planner är den ovärderliga samlingsappen för Interrail (och EUrail, för icke EU-medborgare). Där hittar du det mesta du behöver för att kolla olika tågtider, både med och utan obligatoriska platsbiljetter. Genom den kan du komma vidare via länk och boka bara platser. Men ta det lugnt, under lågsäsong behöver du för det första ofta bara boka plats på snabbtågen, övriga tåg går det bra att hoppa på.
• Trainline.eu för både rutter och biljetter för kortare sträckor inom hela Europa
• Rome2rio och GoEuro ger rutt förslag för olika transportsätt. Jag tycker den första är betydligt bättre än den andra. GoEuro har dock har fått stora investerare med sig så håll koll, den steppar förhoppningsvisa upp och blir bra snart.
• Plus de olika bolagens egna appar, SJ, DSB, SBB (för Bernina Express), DBahn, ÖBB, SNCF, Trenitalia och Renfe. Flera av dem skickar elektroniska biljetter. I övrigt kan du fortfarande på de flesta stationer runt om i Europa boka plats även till andra länders tåg.

Stort tack Maria för denna inspirerande läsning. Nu vill jag sätta mig på tåget! Vill du som läst ha mer av Maria, följ @marremam på Instagram. Vill du ha tips på vandringar när du kommit fram, botanisera bland texter jag skrivit från franska Rivieran. Eller prenumerera på resenotiser.

Inlägget På räls till Rivieran, 5 tips för dig som vill skippa flyget dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Jag har länge tyckt att tåg är ett praktiskt sätt att ta sig runt på franska Rivieran, men att intresset för att ta tåget till franska Rivieran var sååå stort hade jag aldrig kunnat ana. Men jag fick verkligen lära mig detta med hjälp av Marias utmärkta gästartikel På räls till Rivieran – 5 tips för dig som vill skippa flyget. Den slog läsarrekord och har gett Tomatsallad ett antal nya prenumeranter. Varmt välkomna både nya och gamla läsare!

Ett sådant läsarrekord ger viss prestationsångest. Vad sjutton ska jag skriva som kan matcha den succén? Hade allt gått som på räls hade ni fått läsa en beskrivning av årets Öppet spår med stenhårda spår och klisterföre, vilket hade varit något helt annat än förra årets skildring av rekordkärva spår. Men ett virus kom emellan. Jag trodde att jag skulle friskna till såpass att jag skulle kunna bjuda på en bildkavalkad från Röros marknad, med fler bilder av forböndernas hästar. Även den planen grusades. Nu har jag istället grävt i fotoarkivet och tänkte fortsätta på temat tåg och franska Rivieran. Det är inget nytt ämne, jag har skrivit om åtskilliga tågresor. Mest de som strulat.

Den här gången blir det något av en mix av gammalt och nytt. Jag börjar med att plocka en inledning från en av mina böcker. Det är en bra utgångspunkt tänker jag.

Om tåg ur reseguiden Mitt Provence

Tåg är ett bekvämt sätt att ta sig runt mellan många orter. Det finns lokala tåg, regionala tåg, utflyktståg och snabbtåg.

Snabbtåget TGV, Train à Grande Vitesse kör på särskilt byggda höghastighetsspår. Mellan Marseille och Nice finns ännu inga ligne à grande vitesse så där kör de i vanlig fart på vanliga spår. Å andra sidan stannar tågen på de vanliga tågstationerna medan TGV har särskilda stationer en bit utanför själva stan i Aix och Avignon.

Oavsett om tåget kan köra i full hastighet eller ej kan det vara värt att välja TGV för att de har en viss standard. Regionaltågen TER körs ofta med nyare och fräschare vagnar, men det finns nitlotter i form av äldre tåg utan luftkonditionering. Ofta är prisskillnaden mellan andra och första klass så liten att det är värt betala lite extra för komforten.

Biljett kan köpas i förväg via app eller webbsajt. Är du på plats på en tågstation finns det automater och manuella kassor. De blå automaterna för lokaltåg är enkla att använda även om de bara är på franska, de gula har pekskärmar och är ännu lättare, men accepterar inte alltid svenska kreditkort. Stämpla biljetten innan du går på tåget. Stoppa in biljetten i stämpelautomaten på vänsterkanten.

Tyvärr är strejker, spårarbeten och andra förseningar vanligt förekommande så tålamod och flexibilitet är lämpligt.

Särskilda tåg från Nice (ur Mitt Nice)

Tätast trafik har lokaltåget mellan Grasse och italienska Ventimiglia. Det går normalt en till två gånger i timmen och gör täta uppehåll längs kusten. Det stannar bland annat på tre stationer i Nice.

Train des Pignes, kottetåget, är ett smalspårigt utflyktståg med par avgångar om dagen. Det avgår inte från huvudstationen utan från en mindre som ligger norr om den.

Ett annat tåg upp i bergen, som dock har normal spårbredd och normalt avgår från den vanliga stationen, är det nordöstliga Train de Merveilles som via bland annat Sospel går till Tende vid fransk-italienska gränsen. I Tende finns ett museum med kopior av de stenristningar från bronsåldern som hittats uppe i bergsområdet. Ibland hindrar skred tågtrafiken.

I mina reseguider Mitt Nice och Mitt Provence skriver jag såklart om andra sätt att ta sig fram också, att åka bil, buss, flyg och att cykla har sina fördelar. Fördelarna med tåg är bland annat att du slipper hyra bil, du slipper trassla med parkering och behöver inte återvända till samma plats som du utgick ifrån. Det sistnämnda är verkligen en fördel om du gillar att vandra. Det finns åtskilliga stigar längs kusten som är perfekta att nå via tåg. Dessutom kan du dricka vin till lunchen utan att behöver fundera på promillehalt.

Vandring är ett folknöje i Frankrike

Att vandra är ett särskilt bra sätt att upptäcka den speciella naturen på franska Rivieran och Provence. Jag har skrivit om ett antal vandringar genom åren här på Tomatsallad och har några till i ett ännu inte publicerat manus. Samtliga publicerade vandringar hittas via etiketten vandring.

Eller läs Anna-Clara af Ekenstams utmärkt sammanfattning av ett antal trevliga kustvandringar på hennes blogg Strövtåg i vida världen. Här hittar ni hennes text Njutvandra längs Medelhavet. När jag ändå håller på och tipsar om mer läsning vill jag berätta om den norska Togbloggen. Där finns många fina restips runt om i världen.

Köp biljett på tågstation eller på sncf.com

Det finns gott om tåg på franska Rivieran. Ska man åka med lokaltåget går man bara till stationen och köper en biljett i någon av automaterna. Vill man åka med något av de andra tågen kan man med fördel kolla biljettpriser på sncf.com och boka där. Sommaren 2016 när jag pendlade västerut för att göra research till Mitt Provence så valde jag varje gång alternativet e-biljett och fick varje gång olika typer av biljetter.

På tågstationerna finns också manuella kassor där du kan få mycket hjälp. Maria Unde Westerberg har till exempel bloggat om en extra hjälpsam dam i Nice tågstation. Hon blev väldigt bekymrad över att Maria och hennes man tänkte äta lunch på bara två timmar i Lyon. Alls vet ju att en fransk lunch kräver betydligt mer tid.

Särskilt fin tågresa sträckan Nice-Ventimiglia

Lokaltåget österut från Nice är en av de vackraste tågresor jag vet. Rälsen är byggd på den smala remsan mellan havet och bergen. Utanför fönstret avlöser små privata vikar, pampiga byggnader och tunnlar varandra. Tåget gör täta stopp på många kända orter. Flera av dem ligger så pass tätt att det går att kliva av och vandra längs kusten till nästa eller nästnästa station.

Första stopp efter Nice är den söta pastellbyn Villefranche-sur-mer. Den känner man igen på den stora naturliga hamnen. Den har varit rysk flottbas för övrigt men numera är det mer kryssningsfartyg som lägger till här. Du kan vandra från Villefranche sur-mer tillbaka till Nice.

Nästa tågstation är Beaulieu sur mer. Därifrån kan du gå runt udden Cap Ferrat. I Èze vandrar du istället uppåt, till byn som ligger med vidunderlig utsikt. Nästa stop är Monaco. Därifrån kan du gå hela vägen till Menton längs Cap Martin. En vandring jag gjort men inte verkar ha bloggat om.

Jag tröttnar aldrig på den här tågresan. Från Menton finns det också många vandringar upp i bergen. Eller så åker man hela vägen till italienska Ventimiglia. Dricker italienskt kaffe, handlar honung eller går på fredagsmarknad.

Tåg genom Esterelbergen också vackert

Jag har rest en hel del västerut med tåg också och utsiktsmässigt är sträckan genom de röda Esterelbergen svårslagen. Jag har tittat ut en vandring mellan två tågstationer som jag ännu inte gjort. Väster om St Raphël ligger tågstationerna inte lika behändigt som det gör på Rivieran. Tågstationen i Bandol är den som ligger närmast själva orten. Nu har läsaren Kerstin Hallert tipsat mig om att man kan beställa tågtaxi till förmånligt pris från många stationer. Det låter bra.

Coolaste tågstationen är TGV-stationen i Aix en Provence. Det finns två tågstationer, dels en centralt belägen i stan och dels den här nybyggda för snabbtågen en bit utanför stan.

Det var lite gott och blandat om tågresor på franska Rivieran. Har ni några önskemål om vad ni vill läsa om nästa vecka?

Inlägget Ta tåget till kustvandringar på franska Rivieran dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

I nordvästra Wales reser sig en populär kalkstensklippa ut som en halvudde i havet. På ena sidan breder den viktorianska badorten Llandudno ut sig med sin karakteristiska pir. På den andra sidan väntar Conwy slott, en del av Edvard I järnring runt Snowdonia och idag ett världsarv. Själva kalkstensklippan lockar med långa vandringsleder, fantastiska vyer och spår från romartiden. Namnet Orme lär enligt en teori vara ett arv från vikingarna och betyda ormens huvud.

Variation är fint och därför tar jag en paus från tågen till och runt på franska Rivieran som jag bloggat om de senaste veckorna. Istället plockar jag fram en vandring från Wales. Den passar fint för min del då jag håller på och planerar en vårvandring i Wales tillsammans med några vänner. Jag behöver därmed inspiration för att verkligen få tummen ur att spika datum. Dessutom har jag så många fina bilder från sommarens resa i Wales jag vill visa upp.

Det blir därmed fler bilder och mindre text denna gång. För den som vill ha det omvända förhållandet så har jag skrivit en hel bok om Wales. Det kliar i fingrarna att plocka alla skrönor ur min debutbok Jakten på den perfekta puben, stryka en del av det andra, förse manuset med nytagna bilder och ge ut igen.

Finns flera sätt att ta sig upp på populära Great Orme

Både Llandudno, Great Orme och Conwy är populära bland besökare. Så här antecknade jag i min resedagbok i somras.

Om man vill upp på Great Orme första söndagen på det brittiska skollovet får man köra betalväg upp till toppen, åka Storbritanniens längsta linbana (£10,50), åka spårvagn eller parkera bilen långt borta i tjottahejti och knalla upp. Gissa vad vi valde? Väl uppe hälsade kroppen att den ville ha fish & chips. Så då fick de det. På vägen ner missade vi koppargruvorna som romarna grävde i men fick fin utsikt över bukten vid ebb. Det blev en ganska lång promenad. 

Det finns alltså flera alternativa sätt att ta sig upp.

1. Betalbilväg (£3). Det finns parkering uppe vid the Summit Complex.
2. Linbana (£10.50). Startar i utkanten av Llandudno. Lång kö när vi var där. Gissar att utsikten är fantastisk.
3. Spårvagn (£8,60). Tidstypiska vagnar från början av 1900-talet. Ser riktigt mysigt ut.
4. Parkera bilen och promenera upp. Billigaste alternativet. En till fördel är att ens kaloriförbrukning har en chans att matcha menyn på caféet.
5. Cykla. Det finns också konstgjord skidbacke.

Café, getter och gruvor

När vi var där tog det oss en timme och en kvart att gå från linbanans startpunkt upp till the Summit Complex. Det var 200 höjdmeter och 3,5 kilometer. Då gick vi ganska kringelikrokigt med många fotostopp längs vägen. Vi gick sedan över till andra sidan av klippan så att vi gick en rundtur. Tyvärr glömde jag sätta på klockan på vägen ner.

Vi gick aldrig och tittade på de gamla koppargruvorna. Romarna lär ha varit där och grävt men de var långt från först på plats.

Inlägget Vandra runt Great Orme, kalkklippan i norra Wales dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Att Frankrike är ett stort vinland syns om inte annat när du går in i första bästa matbutik. Det är rad upp och rad ner med franska viner. Viner från resten av världen får mindre utrymme än vinerna från Bordeaux. Matbutikerna har en hel del vin men det finns fler sätt att handla vin på. Alla sätt har sin charm. Jag tänkte skriva några rader om dessa alternativ.

1. Handla i matbutiken
2. Gå på vinmässa
3. Åk runt bland vingårdar.

1) Handla i den välsorterade matbutiken

Första gången jag gick runt i vinavdelningen på vårt stora Carrefour blev jag lika delar imponerad och matt. Det fanns så många viner! Enligt Wikipedia produceras det 8-9 miljonerna flaskor vin per år i Frankrike och det kändes som en stor del var till salu i Antibes. Vinerna var indelade i distrikt och bara Côte du Rhône-avdelningen motsvarade vinutbudet på ett litet Systembolag.

Det här utbudet skulle räcka och bli över för all evighet, tänkte jag. I början gjorde de också det. Ett tag körde jag verkligen lågbudget och testade igenom billiga roséviner. Jag köpte dem en flaska i taget från någon av mina lokala matbutiker. Flera av de billiga rustika rosévinerna fungerade fint till mat om de var väl kylda.

Mitt nästa steg var att börja testa Côte du Rhône-viner till olika matvaror. Sakta men säkert började jag känna igen en del producenters etiketter.

Sedan snöade jag in på enskilda druvor och områden. Ett tag specialstuderade jag exempelvis Cairanne. Då var utbudet helt plötsligt ganska magert i matbutiken. Det fanns bara ett par stycken röda viner att välja mellan och i undantagsfall något vitt. Det var dags att utvidga mina jaktmarker.

Foire aux vins

Det finns ett par enkla sätt att utvidga vinutbudet. Det ena är att byta matvarukedja. Exempelvis hittade jag någon mer Cairanne på det lokala Monoprix, men ingen på vår Intermarché.

Vår och höst har matbutikerna vinveckor eller Foire aux vins. Då tar de in andra viner som de erbjuder till specialpris. Ett tips är att handla en flaska av alla sorter du är intresserad av, gå hem och korka upp allihop. Provsmaka dem och se vilka du gillar. Återvänd sedan till affären och köp fler av de du gillade. Detta för att du ska hinna handla fler flaskor innan de tar slut.

Vinbutiker

Vill du bredda utbudet och ha någon att diskutera vin med går du till vinbutiken. Nicolas heter en kedja som finns i 500 städer. Det totala utbudet är mindre än på stormarknaden, men det är ett annat utbud.

På vår gata finns en vinbutik som också är bar, Cave Mille et Une Quilles. Kombinationen betyder att man kan sätta sig ner och dricka ett glas utanför tillsammans med lite tilltugg. Gillar man vinet kan man köpa med sig en flaska eller två hem. Perfekt!

Alla alternativ som jag nämnt hittills fungerar till fots eller med kollektivtrafik. Jag har till exempel åkt buss några gånger till stora Carrefour bara för att handla vin. Då har jag haft ryggsäck med mig och muttrat lite att jag borde köpa en kärra med hjul.

2) Provsmaka dig igenom en vinmässa

De viner som hamnar på stormarknaden är sådana som kan köpas in centralt i stora kvantiteter. Det betyder att de kommer från relativt stora vingårdar som har tillverkning i industriell skala. Vill man ha vin från mindre producenter kan man antingen resa runt bland vingårdarna, eller gå på vinmässa.

Finessen med vinmässa är att då kommer utställare från hela Frankrike. Det är exempelvis hundra mil till Champagne från Antibes, vilket är en smula i längsta laget för att göra inköp. Bättre passa på och låta champagne komma till franska Rivieran.

En stor och populär vinmässa äger rum på Hippodromen i Cagnes sur mer i april respektive november. Runt 250 utställare är på plats en helg. Många är drivna försäljare som har ordning på kunderna från år till år. Det som är perfekt med vinmässa är att du kan prova vinerna innan du köper. Vinerna kan variera från år till år beroende på vädret.

Bil behövs för att frakta hem kartonger med vin. Samåkning eller att spotta är lösningen.

3) Åka runt bland vingårdar

Det tredje alternativet kräver också tillgång till bil. Helst inte en egen bil. Det är mycket bättre med en bil som körs av någon annan. Helst någon som har en vit vecka just då. För då kan du prova viner. Att åka runt bland vingårdar tycker jag är ett extra roligt sätt att handla vin.

Det finns vingårdar där du behöver boka besök och vingårdar där du åker förbi och ringer på. En del är stora anläggningar med presentbutiker. Andra är små garage. De allra flesta erbjuder entusiastiskt dig att smaka och berättar gärna om sina viner. Det är inget köptvång men jag tycker det hör till god ton att köpa åtminstone några flaskor. Gillar jag vinet så handlar jag mer.

Hitta vingårdar genom tips eller turistbyrå

I delar av Provence ligger vingårdarna tätt. Du kan åka in helt på måfå på vinst och förlust eller följa någon av de route des vins som finns och är väl skyltade. Turistbyrån har ofta listor på vingårdar som tar emot besök. Har du något favoritvin kan det vara intressant att se var det odlas, men oftast är det roligare att åka till små producenter som du kanske inte kan få tag i på andra sätt.

Du kan också få många tips från olika grupper i sociala medier eller i guideböcker (hint, jag har nämnt några i mina guideböcker). Eller börja med mina gamla blogginlägg. Vingårdsmaraton i Var samt ett besök på två sinsemellan olika vingårdar i Provence.

Någon som vill dela med sig av sin bästa vinhandlarupplevelse?

Inlägget 3 sätt att handla vin i Frankrike dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Manuset till Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm –
utflykter runt riksväg 40 och E4 in i Sjuhärad, längs Vättern och Tidernas landskap (eller vad nu boken ska heta) har grävts fram ur malpåsen igen. Den här gången ska det vara för sista gången för nu ska den publiceras!

De senaste veckorna har jag suttit och redigerat manuset som en tok. Stycken har flyttats än hit och än dit. Rubriker har kommit och gått. En del texter har kortats, andra har förlängts. Periodvis har jag terroriserat Kocken med fem nya versioner i timmen med uppmaning om “blev det här bättre eller sämre?”

Det finns alltid mer att upptäcka

Sömn och mathållning har fått stryka på foten för jag har redigerat-redigerat och redigerat lite till. Däremellan har jag gjort djupdykningar i fotoarkivet. Trots att sköt upp bokens utgivning en sommar för att få fler bilder tycker jag att jag saknar bilder. Det dyker hela tiden upp fler ställen som jag vill ha med, men det får bli till nästa upplaga. Det är i varje fall vad jag intalar mig själv för annars skulle jag aldrig kunna ge ut boken. (Jag ger också gärna ut en till upplaga om den första säljer slut och det finns ett intresse för en ny).

Era tips och stöd är viktiga för denna bok

Flera av er som är trogna läsare har också hjälpt till genom att läsa ett stycke ur boken. Kerstin i Skänninge har gett mig många tips till boken tidigare om området längs Vättern. Nu har jag fått ett till om Omberg. Helene i Huskvarna har berättat förut att det bara är företaget som stavar Husqvarna med q men tror ni inte att hon upptäckte att jag hade kvar en del Q:n i texten? Hon kom också med flera bra förslag som jag ska utforska idag. Min kollega Ingrid i Ulricehamn har också gett mig tips.

Bor du någonstans mellan Göteborg och Stockholm och vill läsa en del av boken? Och se att fakta stämmer och att jag inte missat något väsentligt? Har du tid att göra det i helgen? (Det vill säga 23-24 mars 2019). Skriv en kommentar nedan så kommer det en text för testläsning.

Titel, format, omslag och upplägg faller kanske på plats nu?

Alla som följer bokens Facebook-sida har sett att jag tvekat om bokens namn speglar innehållet. Jag har också funderat på uppdelningen i stycken, formatet och innehållet. Många varv har jag hunnit grubbla över detta. Indelningen får i varje fall anses fastslagen nu. Det blir.

• Göteborg-Borås
• Borås-Jönköping
• Jönköping-Ödeshög
• Ödeshög-Linköping
• Linköping-Nyköping
• Nyköping-Stockholm

Jag tror att en del av mina funderingar på upplägget löste sig när jag i veckan träffade Annelie Pettersson som jag bett ska ge boken en form. Hon kom med många bra förslag.

Det var riktigt roligt att träffa Annelie igen och så fick jag anledning att åka till Gäddeholm. Där finns en allé som jag velat se ända sedan jag läste boken Trädgården på Gäddeholm (länken går till min text om boken). Annelie har formgett den boken och hyr kontor i en av flyglarna.

Hög tid att jag lämnar datorn nu och ger mig av ut på vägarna! Stort tack på förhand för alla hejarop!

Inlägget Efterlysning: kan du faktagranska “din” del av Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm? dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Hör du till de snart fyratusen som läst gästartikeln med tips för hur man tar tåget till Rivieran? Eller har du suktat över möjligheten att ta tåget mellan olika kustvandringar på Rivieran? Vill du ha mer bilder och information av samma sort? Då ska hålla ögonen öppna i veckan som kommer!

Den 4 april 2019 kliver jag och Maria Unde Westerberg (som skrev den populära tågtipsarartikeln) på ett tåg med våra interrailkort i högsta hugg. Vi kommer att testa toaletter, spana in bagageinlämning och undersöka tillgängligheten på tågstationer. Vi kommer säkerligen att ta mängder med foton, lite beroende på hur många kameror jag väljer att släpa med mig (denna fråga betyder att jag återigen har packningsbekymmer).

Följ #Rivieraninomräckhåll för att hänga med på vår resa

Ett urval av fotona och erfarenheter från våra test kommer vi att dela med oss av. Vi har skapat en speciell sida på Facebook för detta ändamål. Den heter Rivieran inom räckhåll. Under samma namn finns vi på Instagram. Vi kommer säkert även råka posta en del på våra vanliga konton, då med taggen #rivieraninomräckhåll.

Vi vill gärna veta vad vi ska spana efter. Vad är du intresserad av? Jag vill i alla fall veta hur det är med elkontakter, hur det är att sova i sovvagn (får man klaustrofobi) och hur maten är i restaurangvagnen för oss allergiker. Vi tar gärna emot önskemål på detta och andra saker vi ska ta reda på. Skriv en kommentar här nedan eller på valfritt socialt media.

Gästblogginlägg leder till gemensam resa

Bakgrunden till den här resan är att jag blev så nyfiken när jag läste Marias fina artikel att jag också vill ta tåget till franska Rivieran. Eftersom jag precis slutat på ett stort och mångårigt uppdrag så såg det ut som det fanns utrymme i kalendern. Vi slog därför till och bokade en resa. Sedan visade det sig att jag varit en smula tidsoptimistisk. Istället för att ha gott om tid är jag superstressad över att bli klar med Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Mitt engagemang i reseplaneringen har därför varit en smula begränsat. Hittills har det inskränkt sig till att jag hummat när Maria pratat om hur hon köpt billigare interrailkort på något sätt, att tåg någonstans i Danmark är ersatt med buss och att vi ska vara tre timmar i Paris. Jag tycker allt ska bli spännande och uppskattar verkligen att resa med någon som redan har skaffat sig kunskapen om fördelarna med olika sträckor. Maria pratar också om att jag ska få fota berg i morgonljus, vilket låter helt underbart.

Jag hoppas att jag kan hitta lite el ibland så att jag kan blogga om våra fynd från resan. Annars blir det kanske några stappliga blogginlägg skrivna på mobilen. Nu ska jag i varje fall återgå till att slita mitt hår över boken om entreprenörerna som byggde/bygger området mellan Göteborg och Stockholm.

På återhörande!

Inlägget Vad vill du veta om tåg till och runt Rivieran? dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Att skriva en bok går ganska fort. Det som tar tid är att grunna igenom, göra avvägningar och fatta beslut samt att göra all research. Det ligger nämligen en hel del tankearbete bakom varje bok jag publicerar. En del syns mer än annan. Idag ska jag berätta om research som inte syns så himla väl, som huruvida jag ska kalla riksväg 40 för riksväg eller bara för väg 40. Vi börjar med själva vägen.

Riksväg 40 ingår i min bok

Väg 40 går från Göteborg till Västervik eller vice versa. Jag bryr mig dock inte om hela vägen utan bara biten fram till Jönköping då denna sträcka ingår i manuset till Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. “Min del” av vägen är dragen rakt genom Borås, stryker förbi Ulricehamn och rundar Jönköping. Större delen av denna sträcka är motorväg men en bit mellan Ulricehamn och Jönköping är vajerväg.

Den senaste tiden har jag försökt få ordning på manuset för utgivning vilket betyder att jag behöver spika titeln och undertiteln. Titelns roll är att locka läsare, undertiteln att förse boken med sökord som gör den lättare att hitta i nätbokhandeln. Det betyder att jag skulle behöva få in att vi åker bil på den östra sidan om Vättern, inte den väg som är skyltad som Stockholm-Göteborg. Det vore också fint om jag lyckades få med att boken handlar om allt möjligt, inte bara fikaställen. Jag har klämt in historia, geologi och allt annat som jag är intresserad av mellan tipsen på gårdsbutiker och fikaställen.

Är begreppet riksväg på väg bort?

När jag la upp ett förslag till undertitel som innehöll ordet riksväg 40 så berättade en läsare att det begreppet hade kommunikatörerna på Trafikverket lagt mycket tid på att tvätta bort. Samtidigt verkar det leva kvar. Jag kontaktade språkvårdare på Trafikverket och fick till svar att båda varianterna fungerar, men att “riksväg 40” tappar mark till fördel för bara “väg 40”.

För de som är i branschen är det ingen risk för sammanblandning eftersom riksvägarna har nummer 1-100. Andra vägar är länsvägar. Skillnaden på riksväg och länsväg är vem som planerar dem. Båda underhålls av Trafikverket.

Riksvägar planeras av Trafikverket

Länsvägar planeras i länstransportplaner, som tas fram av länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan eller kommunala samarbetsorgan – inte av Trafikverket. Trafikverket bidrar dock med underlag till länstransportplanerna.

Ordet riksväg är nämnt i lagtext. Så här står det i vägförordningen 2012:707:

1 kap. Allmänna bestämmelser

Förordningens tillämpningsområde

1 §  Denna förordning gäller allmän väg och innehåller föreskrifter i anslutning till väglagen (1971:948). Allmän väg är riksväg eller länsväg.

Vad ska jag kalla vägen i min bok?

Svaret är alltså att jag kan välja vad jag vill. Båda är rätt. Vilket ju var både praktiskt och opraktiskt att veta. Det är alltid trevligt att kunna bestämma själv men det betyder också att jag måste fatta ett beslut. Jag tror att jag ska försöka få med att det är rätt med båda alternativen. Detta för att slippa vänliga mejl från läsare som vill påpeka att jag har skrivit fel. Jag uppskattar verkligen att få läsarmejl, men vissa är roligare att få än andra.

Boken skulle egentligen varit på väg till tryck nu men sjukdomar och okoncentration har satt käppar i hjulen. Och imorgon ska jag ut och åka tåg genom Europa så då tappar jag nog fokus på den här boken i några veckor.

Inlägget Riksväg 40 eller väg 40? dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Nu är vi på väg med tåg till franska Rivieran! Denna resa går att följa i diverse sociala medier taggade med #rivieraninomräckhåll (följ oss gärna). Det går också att ställa frågor om tågresor, franska Rivieran eller annat ni undrar över till mig och Maria, eller önska blogginlägg.

Det här skrivs någonstans i Småland. Tåget har äntligen slutat skutta omkring på rälsen för de har fått ordning på korglutningen. Det här samt ett eller annat signalfel betyder att vi är sisådär 40 minuter sena. Jag hoppas att Maria har tagit till rejält med bytestid, så att vi inte missar vårt nattåg. Jag återkommer till vår rutt i ett annat inlägg. Den här texten tänkte jag skulle handla om att packa inför resan.

Dubbla kameror spräcker hela packningen

På tågresor är det som bekant rätt att packa lätt. I varje fall om man inte har lust att använda resan till en lång övning i styrkelyft eller sprint med liten resväska (en gren som jag har mycket övning i). Grundregeln är att man måste själv kunna bära hela sin packning uppför trånga trappor för rulltrapporna är antingen ännu inte byggda eller ur funktion. Det betyder att antalet kollin behöver begränsas. Varje kolli behöver dessutom vara så lätt att man kan bolla upp väskan på diverse hatthyllor. Gärna med en hand medan man balanserar en mugg kaffe i den andra.

För min del går det fort och lätt att packa kläder. Eftersom jag reser så ofta har jag alltid ett par väskor på gång i olika stadier av packa i/ur. Imorse innan jag for så packade jag till exempel klart en väska som ska till fjällen. Möjligen kommer vi resa dit tillsammans, möjligen åker den i förväg.

För den här tågluffen har jag valt ett litet antal favoritplagg i turkost och svart (det underlättar tvätt om jag inte blandar för många färger). De flesta är i ylle vilket gör att de går att använda både till sport och till sight-seeing.

Teleobjektiv för att kunna fota rörliga saker från tåget

Mitt problem börjar alltid när jag kommer till fotoutrustningen. Hur många kameror och vilka objektiv ska jag välja? Förra året skrev jag en text om att bästa kameravalet beror på syftet med resan. Då höll jag på och försökte välja kamera till en resa i Wales där vi kombinerade bilturer med vandring. Det slutade med att jag valde att ta med ett kamerahus, en normalzoom och ett litet lätt ljusstarkt 50 mm i plast.

Till den här resan tar jag istället med mig två kamerahus. Det beror på att jag inte styr färdmedlet utan ser jag något fint utanför fönstret måste jag skynda mig och fota det. Med två kameror kan jag snabbt välja kameran med bäst objektiv för uppdraget. Jag har valt att på ena kameran sätta ett ljusstarkt 35 mm. Det tänker jag ska vara fiffigt för att ta landskapsbilder och fotografera ombord tåget.

Sedan har jag köpt ett nytt teleobjektiv (för mitt gamla har varit med om en liten olycka). Det får ersätta mitt kära makro på den här resan. Finessen med teleobjektiv är att det är konstruerat för att vara snabbt och lätt (i förhållande till sin storlek). Jag hoppas att jag på detta sätt har utrustning med mig så jag kan dokumentera vår färd.

Redan igår på tågresan från Göteborg började jag muttra om att det var jobbigt att släpa på både resväska och dubbla kameror så vi får se hur det känns innan vi kommer hem….

Maria har en annan approach till packande. Hon har skrivit om det på Instragram.

Marias bästa packninstips från Instagram.

Visa det här inlägget på Instagram

Marias bästa packningstips. Vad tar du alltid med på resan? Ses imorgon! #rivieraninomräckhåll #tågsemester #interrail #resia #cotedazur

Ett inlägg delat av Rivieran inom räckhåll (@rivieraninomrackhall) 3 Apr 2019 kl. 2:07 PDT

Inlägget Packa lätt inför tågluff (olika tolkningar) dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Att titta på en akvarellutställning är en perfekt avkoppling en regnig lördag när man är en aning trött efter några dygn på tåg (en rapport från tågeriet är på gång). Just nu finns det lämpligt nog en akvarellutställning på hyfsat nära håll, i Valbonne. Kocken var inbjuden på vernissage igår kväll, men stannade hemma för att fixa middag åt mig när jag väl tagit mig till Antibes.

Istället åkte vi vill Valbonne i förmiddags. Vi parkerade i utkanten av stadskärnan och gick ner till utställningslokalen Salle Grand Esprit.

Svenska Anna-Karin Fast en av utställarna

Utställarna är alla deltagare i en akvarellkurs. En av dem är svenskan Anna-Karin Fast. Hon har bland annat målat ett par vackra akvareller av vallmo. Den ena var redan såld och den andra var privat men det fanns kort till salu med båda motiven. Perfekt tycker jag, kort kan man aldrig få för många av och det är roligare att skicka unika kort.

Gissa vilken som är foto och vilka som är akvareller

Utställningen äger rum 2-14 april 2019 i Valbonne. Lokalen ligger precis utanför den stadskärna som är byggd som en rektangel efter romersk förebild. Den är öppen varje dag och bemannas av konstnärerna själva.

Bilden nedan visar en tävling som var svårare än väntat, men skoj, nämligen att gissa vilken bild som är ett fotografi och vilka som är avbildningar i akvareller. Flera av akvarellerna var naturtrogna och ser ut ungefär som ett foto som varit igenom ett akvarellfilter. Jag tror förstås att jag gissade rätt. Jag valde en bild på akvarellpapper men jag tror att den var en utskrift av ett fotografi. Kul hur som helst.

Inlägget Akvarellutställning i Valbonne 2-14 april 2019 dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Efter ett par dygn på tåg har jag nu kraschat i soffan i Antibes. Härifrån tänkte jag skriva ner några höjdpunkter från den första delen av min och Marias tågluff, den som gick från Sverige till franska Rivieran. En hel del av detta blir repetition för er som följt oss i sociala medier via #rivieraninomräckhåll de senaste dagarna. Men här kommer det i ett svep, mer eller mindre i någon logisk ordning. Dessutom finns de tillgängliga framöver, medan en del sociala medier-inlägg försvinner efter ett dygn.

Maria Unde Westerberg och jag reser alltså med Interrailpass till och från franska Rivieran. Vi följer de tips som Maria skrev i ett gästblogginlägg hos mig tidigare i år. Det gjorde mig nyfiken att prova att åka och Maria har lagt upp en rutt så att jag ska få se lite av det bästa. Jag kan inte nog understryka hur piffigt det är med någon som redan gjort resan flera gånger och vet var någonstans man köper och bokar biljetterna billigast och enklast.

Snabba resrutten med nattåg genom Tyskland

För min del startade resan i onsdags med att jag värmde upp med att ta SJ snabbtåg från Göteborg till Stockholm. Sedan tog jag Roslagsbanan till Täby. Men tågluffen började på riktigt med att vi tog 08.25-tåget från Stockholm till Köpenhamn torsdag 4 april. Det tåget hade fel på korglutningen men jag lyckades ändå författa en text om att packa lätt eller rätt.

Från Köpenhamn blev det ersättningsbuss till Rödby på grund av spårarbeten. Där klev vi på tåget som rullade ombord färjan. Vi lämnade packningen på tåget, tog våra värdesaker och gick upp i jakt på en öl. Fel plats. Jag var på väg bli nykterist när jag såg utbudet. Men det är ju nyttigt att dricka en Carlsberg ibland för då får man perspektiv på riktig öl.

Från tyska Puttgarden gled vi vidare till Hamburg där vi bytte till nattåg. Vi klev av i ottan i Offenburg vilket möjligen var oklokt. I varje fall sov de flesta svenskar vidare när vi klev av 05.52. Vi mötte nämligen många svenskar på perrongen i Hamburg men inte lika många vid stationscaféet i Offenburg morgonen efter (ett café med resans sämsta kaffe). De andra tog en annan rutt söderut än vad vi gjorde (och skulle kanske till andra ställen).

Från Offenburg tog vi lokaltåg till Strasbourg, därifrån TGV till Paris. Vi anlände till Paris vid 09 fredag morgon. I Paris bytte vi tågstation med hjälp av buss och språngmarsch. Nytt snabbtåg (10.35) tog oss till Marseille dit vi anlände vid 14. Därifrån blev det regionaltåg längs kusten. Maria hoppade av i Cassis, Kristina fortsatte till Toulon, häckade där i två timmar och rullade sedan vidare till Antibes där jag anlände 19.20 fredag kväll.

Champagne till frukost och Rhône till lunch

Det som var absolut störst för mig var att vi åkte genom Frankrike på en dag. Det är en sak att läsa om ett land, en helt annan sak att uppleva det. Jag har läst att man planterar väggar av cypresser mellan fruktodlingar för att stoppa Mistralen i Rhônedalen. Nu har jag sett detta med egna ögon. Jag har läst att Frankrike är ett jordbrukslandskap. Nu har jag sett åker efter åker glida förbi. Jag vet att det finns många skogar i Frankrike och nu har jag åkt igenom dem. Lövträden blev dessutom grönare och grönare ju längre söderut vi åkte. Tills de helt försvann och vi nådde de vita klippornas karga landskap. Den här landsändan framstår som en smula säregen när man lusläser fransk historia och det är bara att sätta sig på ett tåg och se hur landskapet skiftar för att förstå bakgrunden.

Jag gör det inte rättvisa i ord men det var verkligen en häftig upplevelse att se det jag läst och skrivit om rulla förbi. Det var så vackert och jag tog flera hundra bilder. På morgonen var de böljande kullarna insvepta i morgondimma. Den försvann när vi närmade oss Paris och sedan ersattes den av blå himmel med strimmiga moln.

Det är inte bara växtligheten jag fick se utan även Rhône och flera av biflödena såg vi flera gånger. Jag är så glad över chansen att uppleva detta. Vi fick extra goda möjligheter att uppleva detta då vi balanserade på varsin barpall mellan Paris och Marseille.

Boka i förväg kontra spontanitet

Maria hade förbokat sittplatser på det svenska snabbtåget och sovvagn på nattåget. Sedan hade vi inga bokningar mer. På regionaltåg behövs ej bokning utan där är det bara att kliva ombord med sitt interrailpass. Däremot behövs det på alla snabbtåg. Det är en ganska saftig tilläggsavgift som man får välja om man tycker är värd att betala. Vill man fram snabbt och komfortabelt är svaret ja. Vill man vara spontan och hoppa av längs vägen är svaren nej.

Från Offenburg till franska Rivieran valde vi tåg utefter olika principer. Planen var att ta snabbtåg till Paris men vi kunde inte hitta några platsbiljetter i appen Railplanner. Vi hoppade därför på samma regionaltåg i Offenburg som de andra svenskarna.

I Strasbourg kom ett TGV-tåg inrullande när vi kom släntrande. Vi hittade ingen biljettkiosk utan frågade istället personalen. Orsaken till att vi inte hittade några platsbiljetter i någon app var att bokningssystemet kraschat. Vi var dock välkomna ombord. Det var en smula trångt men vi hittade sittplatser.

I Paris var det dags att köa till en manuell disk för att fixa biljetter på snabbtåget till Marseille. Sedan tänkte vi ta en kaffe i den legendariska restaurangen Le Train Bleu på Gare du Lyon. Det är ett bra budgettips för att uppleva dyra restauranger. Gå dit utanför vanliga mattider och beställ en kaffe eller något annat att dricka.

Jag hade precis gått in genom svängdörren när Maria sms:ade att jag skulle gå till spår 13 NU. Jag hann ta en suddig bild innan jag vände ut igen. Alla spåren var märkta med bokstäver. Jag var i fel hall. Det finns tre hallar. Det var bara att börja springa (kom ihåg vad jag skrev om att packa lätt eller rätt).

Det var fredag och start på det franska påsklovet vilket gör att 10.35-tåget var det enda tåget från Paris till Marseille med platsbiljetter kvar. Därmed var det inte så mycket att välja på om vi inte skulle åka åt något annat håll eller stanna en natt i Paris (fullt acceptabla alternativ). Tack vare sprint hann vi ombord tåget. Vi och ett gäng andra sprintare hoppade in i första bästa dörr. Då hamnade vi i vagn åtta. Medan tåget rullade ut ur Paris började vi promenera framåt. När vi kom till vagn fem frågade vi oss för och fick reda på att vi hade platser i det andra tågsettet. Första stopp och möjlighet att byta var i Avignon som ligger ett stenkast (med TGV-fart) från Marseille. Vi installerade oss därför i barvagnen.

Tre och en halvtimme på en pall i barvagn ger viss träsmak men vi satt å andra sidan och tittade åt rätt håll: ut. Vi kom till Marseille vid två och ville egentligen åka västerut. Men tji, det tåget skulle inte avgå på ett par timmar och om det är någon tågstation jag är en smula less på så är det Marseille. Jag tillbringade så mycket tid där när jag skrev Mitt Provence. Istället hoppade vi på första bästa tåg som lämnade Marseille och inte gick åt samma håll som vi precis kom ifrån. Det betyder regionaltåg längs kusten österut.

Maria ville till Cassis, jag ville hem till soffan. Jag startade den här resan med en förkylning i kroppen och en praktiskt taget sömnlös natt på nattåg bättrade inte på konditionen. Vi delade därför på oss. Jag fick sedan häcka drygt två timmar i Toulon men jag kom hem så småningom.

Bästa tipsen från den här resan

1. Det är guld värt att resa med en erfaren reseledare som har koll. Det var både ovant och avslappnat för mig att bara följa med Maria. På förhand visste jag bara avgångstid från Stockholm samt att vi “nog passerar Paris”.
2. I Tyskland regerar kontanter. Minst en i sällskapet behöver ha euro med sig, annars får man vara hungrig i Hamburg. Små sedlar eller mynt är bra att ha om man tänker åka buss i Paris.
3. I Tyskland ska man undvika kaffet. Bättre att hålla sig tills man kommit in i Frankrike. Eller ännu hellre Italien.
4. Paris har tre tågstationer. Det sceniska valet mellan dem är buss. Men man behöver vara beredd att hoppa av och springa om man har en tid att passa. Bussarna har en tendens att fastna i trafiken. Paris ser ut lite som Lund, ett enda stort uppgrävt hål.
5. Det gäller att komma ihåg att skriva på Interrailkortet att man använder det den dagen, innan man kliver ombord. Vi glömde det i morgonröran när vi satt och hängde över apparna och undrade varför det inte fanns några tågbiljetter till och från Paris. Det kostade oss €20 i böter.
6. Nattåg är ett piffigt sätt att både resa och fixa en övernattning på ett bräde. Ett tips är att kolla när hur många timmar man ska tillbringa ombord. Om det är åtta-nio timmar så gäller det att sluta ögonen så fort som möjligt och inte leka med innehållet i goodie bagen för länge.
7. Yoghurt förvaras bäst i mage eller i plastpåse. Mindre bra i papperspåse i en full ryggsäck. I varje fall om sagda ryggsäck innehåller böcker, laddare, dator och en miljard andra småprylar som inte behöver smörjas in i fruktyoghurt.

Det finns såklart mer att skriva från vår resa men nu ska vi ut och fylla på med nya intryck. Exakt vart vi ska vet jag inte, vi har en del idéer men ett av alternativen är stängt på grund av reparation av en tunnel. Följ oss i sociala medier under dagen för att få reda på vart du ska. Till exempel på Facebooksidan Rivieran inom räckhåll eller Instagramkontot med samma namn.

Inlägget Raka spåret med tåg till Antibes dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Att tågresan längs kusten öster om Nice är särskilt vacker har jag berättat flera gånger. Det fantastiska är att rälsen är lagd närmare vattnet än bilvägarna är byggda. Det gör att tågresenären har särskilt fin utsikt över små privata vikar och det blå havet. Förutom att man utan problem kan titta åt vilket håll man vill, man behöver inte hålla koll på vägen.

Det är tätt mellan stationerna vilket ger många tillfällen att kliva av för en kortare eller längre promenad bland pinjeträd och stora villor från la belle epoque. Dessutom går det att få ett dopp. En station jag aldrig klivit av på tidigare är Cap d’Ail. Men nu har jag varit där. Det är perfekt för den som vill ta en kortare promenad till en romantisk strand med två restauranger.

Ta tåget till station Cap d’Ail

Kliv av tåget, gå ut från järnvägsstationen och sväng vänster. Där finns en tunnel med trappa som går under spåret ner till havet. Strax till vänster finns en trappa ner till strandpromenaden, precis under skylten med La Pinede. Gå åt höger.

Strandpromenaden är just nu avstängd runt udden La Mala och man får ta en promenad upp på vägen. För att sedan hitta trappor ner till stranden. Dessa trappor är betydligt färre än om man kommer från bilvägen då den är byggd högre upp på bergskanten.

Den dolda viken Plage Mala

Sommartid behöver man beställa bord om man vill äta på någon av restaurangerna på Plage Mala för de är riktigt populära. De heter Mala Eden Plage och La Réserve de la Mala och är ganska dyra. En måndag förmiddag i april var vi helt ensamma förutom personalen. De målade och fejade inför sommarsäsongen.

Vi drack vin och firade Marias födelsedag. Ett väldigt trevligt sätt att göra detta på. Omgivningarna blir inte vackrare med klippor som stupar ner i havet. Stranden är inte stor men det finns som alltid en del som är publik, det vill säga gratis. Där finns gratis toaletter med toastol och toalettpapper. Samt duschar.

Den här stigen ligger så nära havet att må absolut inte ska gå där när det blåser fler är höga vågor.
Vill man ha liknande upplevelse men längre vandring så kan man välja någon av de större halvuddarna, Cap  Ferrat eller Cap Martin.

Inlägget Tågutflykt till Cap d’Ail och Plage Mala dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Att semestra med tåg verkar bli sommarens hetaste trend. Ska du ut på tågluff och funderar på hur du ska komma hem med fina bilder? Här har jag samlat mina erfarenheter från några års fotande från diverse tågresor. En del av dessa bilder kan du se med taggen #fotogenomtågfönster på Twitter.

Alla bilder i inlägget är hämtade från min tågluff till och från franska rivieran med Maria Unde Westerberg i april 2019. Fler bilder och information om den resan kan du hitta via etiketten Rivieran inom räckhåll.

1) Välj rätt kamera för din resa

Planeringen börjar hemma. Vilken utrustning ska du ta med? Ska du tågluffa är det viktigt att packa lätt och då är mobilkameran oslagbar. Med en modern mobil kommer du långt och dessutom går den att använda till annat än att fotografera med. Det är lätt att fixa till bilderna i olika appar och sedan dela favoritbilder eller filmklipp direkt på sociala medier.

Jag har en Samsungmobil. Om jag väljer sportläge så tar den bilder någorlunda raskt, vilket är viktigt om man sitter ombord på ett rullande tåg. Däremot har den ganska få pixlar i förhållande till mina tidigare Sonymobiler, så bilderna duger inte för att trycka i böcker. Men de är perfekta för att dela i sociala medier.

Systemkamera ger fler möjligheter men ökar vikten

Jag brukar ta med mig en systemkamera med ett objektiv när jag reser med tåg och välja objektiv beroende på syfte med resan. Under min och Marias tågluff tog jag med två kamerahus och två objektiv. Orsaken var att jag ville kunna ta flera sorters bilder parallellt. När jag reser på franska rivieran åker jag ofta samma sträcka flera gånger, och då kan jag ta olika objektiv på olika resor och därmed få olika typer av bilder. Men denna gång skulle vi åka en del sträckor en enda gång och för maximal flexibilitet tog jag därför två kamerahus.

På det ena huset hade jag ett teleobjektiv med snabbt autofokus (Canon 70-200 f4.0). Det är perfekt för att att fotografera de där vackra vyerna på långt håll – förutsatt att det är fri vy till dem, vilket det i princip bara var när vi åkte genom Frankrike. Men till detta ändamål var det fantastiskt. Träd och kyrktorn som är en bit bort rör sig inte lika snabbt i förhållande till tåget som träden som växer precis bredvid tågrälsen.

Sedan tog jag med ett ljusstarkt objektiv för att kunna fotografera i dåliga ljusförhållanden (Sigma 35 mm f1.4). Det använde jag exempelvis på tågstationer på kvällen och ombord olika tåg. När bilderna från detta objektiv blir bra, då blir de riktigt bra. Men då objektivet är lite långsamt får jag också många suddiga bilder att sortera bort.

Mobilen levererar ett jämnare resultat. Alla bilder blir hyfsade. Men inga blir så fantastiska som bilderna från systemkameran blir när jag får till det. Därför släpar jag runt på systemkameror, men det rekommenderas inte för den som har den minsta tendens till ryggont. Fy sjutton vad ont i ryggen jag hade på slutet av vår resa!

Töm minneskortet eller köp ett extra

Oavsett vilken utrustning du väljer att ta med, se till att tömma minneskortet eller köpa ett större före avresan. Ingenting är så frustrerande som att sitta på världsarvsklassat tåg i schweiziska bergen och inte kunna fota något för att minnet är fullt. Det är lätt hänt att man raderar fel bilder när man har bråttom.

Det är också bra att ha med extra batteri för oj vad batteriet rasar iväg när man fotograferar mycket. Särskilt tycker jag att GPS-funktionen käkar batteri. Men det är å andra sidan helt ovärderligt med GPS på kameran när man kommer hem och undrar var bilderna är tagna. Någon vecka efter att man kommit hem så ser alla vingårdar ungefär likadana ut. Visserligen kan du kanske lista ut varifrån de kommer med hjälp av tidpunkt och din resedagbok men GPS är praktiskt.

2) Välj vad du vill ha för bilder

De bästa bilderna på tåg tar du sällan från tåget, utan från någon lämplig plats en bit ifrån tåget. De mest spektakulära bilderna kräver en hel del planering. Du behöver känna till var tåget åker över någon särskilt mäktig bro, eller något annat snyggt och sedan ta dig dit samt ställa dig lagom långt bort i rätt vinkel för att fotografera. Helst ska du också pricka in något intressant väder och se till att solen skiner från rätt håll om den är framme. Denna typ av bilder är nästan reserverade för de fotografer som faktiskt bor på platsen.

Som resenär har du antagligen tänkt dig att åka med tåget. I så fall är perrongen din bästa vän för att fotografera tåg med omgivning. Passa på när tåget stannar på en station och kliv av snabbt men se till att du hinner ombord igen innan det avgår. Är du ombord tåget är bästa chansen att fotografera själva tåget när det gör en skarp sväng. Bernina Express ger dig många möjligheter att öva på detta.

Detaljbilder kan vara de roligaste när du kommer hem

Det är i princip hopplöst att göra de storslagna vyerna som passerar revy utanför fönstret rättvisa från tåget. Nu finns det många andra typer av bilder som du kan komma hem med. Bilder som dokumenterar vilka du rest med, vad ni upplevt och vilka ni träffat. När du kommer hem kan det vara dessa som gör dig mest glad.

Glöm därför inte bort att ta bilder på oväntade detaljer som lustiga skyltar eller udda matsedlar. Eller saker som ni kan skratta åt när ni kommer hem, som den stenhårda kudden på natt-tåget eller när du upptäcker att yoghurten rymt i väskan.

Sätt detaljerna i fokus och låt omgivningen komma med på ett hörn. Ta en bild på ditt resesällskap med en smula miljö, det blir bättre än att ha en person som en prick i fjärran. Glöm heller inte bort att fotografera saker som stöd för minnet, som avgångsskyltar och kvitton. Dessa bilder behöver inte vara några fototekniska mästerverk.

3) Välj rätt plats på tåget

Om du ska resa med tåget och vill fotografera omgivningarna från tåget är mitt bästa tips att välja en ståplats vid dörrar. Fördelen är nämligen att du kan gå fram och tillbaka och dokumentera båda sidorna. Det är bättre än att sitta inklämd vid en fönsterplats. Att stå allra längst bak är en annan bra idé. Då fotograferar du räls som inte rör sig lika fort i förhållande till dig, vilket gör det enklare att få skarpare bilder.

Om du behöver välja en sida, välj den som det inte är motljus på. Motljus kan vara trevligt om du är utomhus men motljus på smutsigt tågfönster skapar en näst intill ogenomtränglig hinna. Det är inte fel att planera sitt resande så att vissa sträckor åks i rätt vinkel. Vi åkte till exempel tåg norrut längs Comosjön en eftermiddag. Det innebar att vi hade motljus hela vägen.

Fota genom tågfönster med eller utan spegling

Kan du hitta ett fönster som går att öppna, gör det och stoppa ut en hand med kameran. På de flesta moderna tåg går det ej att öppna fönstren vilket gör att du behöver fotografera genom fönstret. Problemet med att fotografera genom tågfönster är att ibland är de så smutsiga att dina bilder får en hinna som i varje fall jag aldrig lyckas redigera bort.

Du kommer också att få speglingar. Det kan du välja om du vill utnyttja eller inte. Vill du försöka undvika att få med vad som händer i kupén, lägg linsen tätt mot fönstret. Testa att placera mobilen eller objektivet på flera olika ställen. Var får du minst reflexer?

Ibland kan det dock ge en extra dimension till bilden att få med delar av kupén. Det ger en närvaro och visar att bilden är tagen under en tågresa. Testa båda delar och knäpp massor av foton. Det växer mycket träd längs rälsen så du kommer att vilja slänga stora delar av bilderna du tar.

Lycka till med dina bilder och berätta gärna om du har fler tips!

Inlägget 3 steg för att ta bättre bilder under tågresan dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Å vad glad jag är över att se Tomatsallad online igen. Det var så skönt klockan fyra imorse när jag möttes av mina senast publicerade texter istället för det felmeddelande som varit här i några dagar. Jag kan återigen bläddra bland mina äldre inlägg och läsa hur jag formulerat mig när det gäller Smultronställenboken. Det är inspiration jag behöver för att skriva baksidestexten.

Jag är oändligt lättad över att läsare återigen kan komma hit för att läsa mina restips. Jag slipper be om ursäkt för att sajten är nere mer. Och jag slipper känna mig desperat över att min viktigaste kanal är död. Jag är nämligen beroende av att du och du och du springer över den här sajten, läser vad jag skrivit och blir så nyfikna på mina böcker att du ställer sig i kö för att köpa en eller två.

Tomatsallad är viktigare för mig än någonsin

Jag har kanske inte berättat det men jag har alltså slutat på mitt mångåriga uppdrag för att få mer tid för mina böcker. Jag har en lång rad med nästan klara manus som jag vill ge ut. Förhoppningen är att jag kanske ska kunna sälja tillräckligt många exemplar för att skrapa ihop tillräckligt med pengar för att faktiskt klara mig utan alltför många extrajobb.

Detta kanske inte låter som något större steg för dig som läser detta. Därför ska jag dela med mig av ett par siffror. Det ena är att nio av tio bokutgivningar går back. Samt att författares medianinkomster från böcker för några år sedan var 20 000 kr om året. Det är de ekonomiska oddsen som jag ger mig in i.

Det kanske låter extremt stolligt men jag tror att jag ska lyckas. Tomatsallad har en central roll i mitt nya liv. Här finns nästan tio års texter och bilder liggande. De ligger här som en spindelväv för att locka nya personer att upptäcka att jag existerar. Med sidan nedsläckt hotas hela mitt nya liv.

Ska byta webbhotell när manusen är skickade till tryck

Utifrån det jag precis skrev om hur viktig Tomatsallad (och KristinaSvensson.se) är så förstår ni att jag inte kan ha dem liggande på ett webbhotell som har ett par dygns nedtid. Men lägger jag tid på att byta webbhotell nu blir manusen ytterligare försenade. Så jag får lägga “byte av webbhotell” åt sidan tills manus är i tryck.

Håll gärna tummarna för att sidorna stannar uppe. Och bjud gärna in en kompis eller två att prenumerera. Nu behöver Google få reda på att sidan lever igen och har läsare.

Inlägget Tomatsallad är tillgänglig igen efter problem hos webbhotellet dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Bergsbyn Saorge balanserar på en klippkam ovanför floden Roya. Det är en perfekt dagsutflykt från rivieran, tåget dit tar knappt en och en halv timme från Nice. Du får dramatisk utsikt, en dos historia och möjlighet att vandra. Vandringsleden GR52A passerar rakt genom byn som har ett kloster och flera matställen men inga bagerier.

Vindlande utsikt från tågen upp i bergen från Nice

Utsikten från tågen längs kusten har jag lovprisat tidigare. Men det finns också två tåglinjer från Nice upp i bergen. Det ena är det smalspåriga Kottetåget, Train des Pignes, som går nordväst till Dignes, det andra är Train des Merveilles in i Italien. Enligt en av Tomatsallads läsare (var det du Lotta Häggblom?) är den senare tågresan vackrare.

Jag är osäker på vilken jag föredrar. Det är lite svårt att jämföra eftersom det är några år mellan resorna. Men utifrån vad jag minns så är det mer dramatiska vyer, brantare berg och djupare dalar på tåget till Tende. Det är också fler tunnlar och betydligt svårare att fotografera. I det här inlägget har jag samlat bilder från en resa med Train des Merveilles i april. Jag och Maria gav oss iväg en söndag när regnmulen söndag.

Flodbyn Fontan och bergsbyn Saorge delar tågstation

Orsaken till resan var delvis att jag hade en resdag kvar på mitt Interrailkort. Sedan har jag aldrig åkt det här tåget tidigare och var nyfiken. Jag var inne på att åka hela vägen till Tende för att besöka museet, men Maria som åkt sträckan tidigare hade siktat in sig på Saorge. När hon berättade om Saorge så ville jag också kliva av där. Det är 1,5 h dit med tåg från Nice vilket är en ganska lagom utflykt.

Tågstationen heter Fontan-Saorge och ligger mellan de två byarna Fontan och Saorge. Medan Saorge är bergsbyn ligger Fontan nere vid floden Roya. Bilvägen går till Fontan, tågrälsen är lagd högre upp. Jag har sett bilder på Instagram av människor som badar nere i floden under en bro som syns från tåget. Det ser ut att vara verkligt fint där nere också.

Biltunnel eller en timmes vandring till Saorge

För att komma från tågstationen till Saorge kan man välja mellan att gå genom en lång och smal biltunnel genom ett berg, eller göra en längre vandring över berget. Normalt röstar jag alltid för vandring men jag var inte i toppform den dagen. Under våren har jag växlat mellan att vara helt däckad av infektioner och att vara halvkrasslig konvalescent. Eftersom jag aldrig vilat har jag aldrig gett kroppen chansen att återhämta sig ordentligt.

Hur som helst så valde vi tunneln vilket gick utmärkt då det knappt är någon biltrafik till Saorge. Själva byn är helt bilfri. Det finns parkeringsplatser precis utanför byn. Byn har så vitt vi kunde se en offentlig toalett. Den var av stuket hål i golvet.

En av saltvägarna passerade här

I tusentals år var salt ett av få konserveringsmedel och därmed en dyrbara vara. Det utvanns i gruvor och i salinerna i Camargue. Sedan fraktades det genom Europa längs olika saltvägar route de sel. En av de viktigaste vägarna passerade Saorge. Tusentals mulor har vandrat förbi med saltsäckar på väg mellan Nice och Piemonte.

Eftersom salt var så dyrbart var det lukrativt att röva och att belägga med olika skatter. Därmed fanns det också motivation att försöka smuggla det på andra vägar samt att anlägga befästningar längs vägen. Saorge kallas också för “låset vid Roya” och var rejält befäst. Byn är byggd som en hästsko runt en bergskam och därifrån kan man bevaka två dalar. Byn räknas idag till en av de mest pittoreska byarna i Frankrike.

Alla samlas på tabacen

En regntung söndag förmiddag i april hade vi de smala gränderna för oss själva. De enda som var ute var hundägare. Det är gissningsvis betydligt fler besökare sommartid. Detta avspeglas i att det finns relativt många restauranger för en by av den här storleken. De flesta var inte öppna. Utanför ett ställe stod plåtar med pissaladiére vilket gjorde att vi trodde att det var ett bageri. Men en av invånarna förklarade senare för oss att det var ett biscuiterie.

Vi träffade nämligen på henne senare, på den lokala tabacen. Maria och hon hade en längre konversation om byn som jag bara hjälpligt hängde med i. Hon gissade att vi var svenskar baserat på att när vi pratar liknade det en svensk författare som bor i byn.

Vandringsleder och kloster sparades till annan tur

Vi hoppade över klostret som ligger strax ovanför byn och vandringslederna sparade vi till en annan resa med piggare ben. Istället återvände vi till Nice och satte oss på stranden med varsitt glas vin. Det är en av poängerna med franska rivieran, det går snabbt att förflytta sig mellan kontraster.

Blev du nyfiken på att läsa om fler byar, titta vad jag skrivit tidigare om village perché.

Inlägget Tågutflykt till bergsbyn Saorge dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Sist in i Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm blev den södra delen av Utflyktsvägen, den mellan Nyköping och Norrköping, eller tvärtom. Jag har kört vägen norr om Nyköping tidigare men 1 maj körde jag den bit som saknades. Jag är glad att jag gjorde det för resan fördjupade min förståelse för Södermanlands historia.

Utflyktsvägen ska inte blandas ihop med Turistvägen som bland annat passerar Rökstenen. Vi kanske ska börja med att reda ut vad Utflyktsvägen är för något.

Utflyktsvägen: område mellan Bråviken och Stockholms södra skärgård

Utflyktsvägen är ett vitt begrepp. Som resenär märker man mest att det finns en vägsträcka mellan Norrköping och Södertälje som är skyltad med ordet Utflyktsvägen. Den har kustkänning stora delar av vägen. Sedan finns det en webbsajt som heter Utflyktsvägen och drivs av den ekonomiska föreningen Gröna Kusten. Tittar man på kartan på webbsajten Utflyktsvägen så är prickarna som visar besöksmål utspridda över ett stort område. Förutom att de ligger längs den skyltade kustvägen, finns de längs vägar som går inåt landet. Bland annat är väg 223, den med solrosorna, med.

I min bok håller jag mig till den väg som rent fysiskt är försedd med vägskyltar med Utflyktsvägen på. En del av de andra sevärdheterna är med i andra kapitel, till exempel har jag en avstickare som följer solrosorna. När det gäller Utflyktsvägen så har jag som jag nämnt ovan kört sträckan Järna-Nyköping förut (även om jag inte bloggat om det). Nu har jag kompletterat med Nyköping-Norrköping. Det är den ordning jag kört dem och den ordning de står i det här blogginlägget. Men i boken så blir det tvärtom då jag valt att i boken utgå från Göteborg och köra till Stockholm.

Bruksmiljöer, grusväg och utsikt på denna del av Utflyktsvägen

Rubriken sammanfattar min minnesbild av sträckan. Delar av den är en smal slingrande grusväg genom en tallskog (förvisso vacker sådan), men under ett parti kände jag att den här avstickaren kommer jag inte att rekommendera lika varmt som vissa andra i boken. Men den har ändå kvaliteter som gör att den ska med. Hela vitsen med boken är ju att inspirera till olika avstickare, och då måste det ju vara flera stycken, inte bara favoriten.

Mitt intryck av vägen blev bättre när jag åkte förbi flera fina bruksmiljöer, som Koppartorp som ingick i Tunabergs bergslag. Där bröt man bland annat koppar. Ett ställe malmen kunde fraktas till är bruksorten Nävekvarn där man tillverkade kanoner en gång i tiden (inte av koppar dock). Det blev en hel del googlande och djupdykningar i gamla kursböcker när jag kom hem. Jag hade inte riktigt greppat att det funnits gruvor och bruk så här långt söderut. Det är något jag förknippat med bergslagen. Hög tid att jag fick lära mig detta (eller möjligen repetera).

Qvarsebo kaffe en riktig pärla

Huvudmålet med utflykten var att besöka Qvarsebo kaffe som äntligen hade öppet en dag när jag var på resande fot. Besöket där är också höjdpunkt på utflykten. Jag blev rekommenderat att åka dit när jag efterlyste smultronställen mellan Norrköping och Nyköping för några år sedan. Tror tipset kom från Stefan Nicolaisen, en kollega som skriver böcker om vandringar i Sälenfjällen med omnejd.

Qvarsebo kaffe ligger i den pittoreska orten Kvarsebo, precis vid ett tidigare färjeläger. Caféet är verkligen gemytligt tycker jag. Kafferosten står i rummet bredvid själva caféet. Det är inrymt i en gulmålad före detta affär, inrett i retrostil och har som sig bör väldigt gott kaffe. När jag var där förstärktes mysfaktorn av trubadurer som spelade.

Marmorbruket och Bråviken

Ett par av de andra gästerna på Qvarsebo kaffe tipsade mig om att åka till Marmorbruket. Så då gjorde jag givetvis detta. Själva museet var tyvärr inte öppet men jag gick runt och beundrade utsikten över Bråviken samt kikade på stenblocken framför museet. Kolmårdenmarmor är grönaktig vilket inte riktigt är min melodi om jag skulle välja inredning. Men det är snyggt till mortlar.

Sista delen av Utflyktsvägen går längs Bråviken. Vägen är delvis lagd precis vid vattnet vilket ju är hur vackert som helst även en dag när regnet hänger i luften. Många som kör här är antagligen på väg till Kolmårdens djurpark. Men det hoppade jag över denna gång.

Satt stopp för mer innehåll till boken

I inledningen skrev jag att detta blev sista tillägget till boken. Det är något jag ska hålla fast vid. Jag har för mig att jag redan i höstas var ute på sista researchresan. Därefter har det blivit två eller tre till. De har verkligen förbättrat bokens tycker jag själv. Det finns såklart fler ställen kvar, ställen som ytterligare skulle bredda boken. Men någonstans behöver jag sätta punkt.

Hade jag hållit fast vid att höstens resa till Textilstaden Borås var sista resan hade jag fått ut boken till starten av sommarsäsongen, istället för att den publiceras någonstans mitt i. Men jag är perfektionist och jag vill så gärna ha med så mycket. Min förhoppning är att boken ska sälja så bra att det finns anledning för mig att göra en ännu fylligare och finare andra upplaga.

Blir du nyfiken på boken? Då rekommenderar jag att följa bokens Facebooksida eller skriva upp dig för en mejlnotis när boken är publicerad. Fler utdrag ur boken finns också.

Inlägget Utflyktsvägen mellan Norrköping och Nyköping dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Det är dags att presentera sommarens två godingar som du nu kan bevaka hos Bokus. Det går givetvis också utmärkt att gå till din lokala bokhandel och be dem beställa hem ett exemplar, eller varför inte tre (eller tio). Vill du gå direkt till beställning kommer direktlänkarna till Bokus här: Rivieran inom räckhåll respektive Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Den ena är en smidig reseguide att ta med sig på tågluffen till franska rivieran, den andra en praktfull kaffebordsbok för den som reser landvägen mellan Sveriges två största städer. Båda är rikt illustrerade med mina foton. Den ena har jag också skrivit alla texter till, i den andra står Maria Unde Westerberg för tågexpertisen.

Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm

Detta är en perfekt presentbok som kommer inspirera läsaren att vika av från väg 40 och E4:an. Den funkar som vägvisare för den som kör raka spåret och vill ha en god kaffe, men den är ännu bättre för dig som semestrar på hemmaplan.

Boken är fullspäckad med tips på gårdsbutiker, mysiga kaffestugor och vackra platser. Jag lyfter också fram entreprenörerna som skapar landskapet som du reser genom. Dessutom har jag petat in en del geologi och kulturhistoria där det passar.

Detta är ett av mina hjärteprojekt, ett av de manus jag jobbat med i många år och äntligen är på gång efter sjutusen förseningar. Det är lite läskigt för det är en rejäl investering att trycka den här typen av bok. Jag skulle inte vågat mig på det utan all pepp och alla tips jag fått genom åren från er som följt sidan.

Medan du väntar på att boken ska komma, botanisera bland alla texter från resercharbetet. Vill du beställa Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm från din lokala bokhandlare, ta med ISBN 9789198031546.

Rivieran inom räckhåll – med tåg till de bästa upplevelserna i södra Frankrike

Plötsligt ska alla åka tåg. Det är tågartiklar precis överallt. Tomatsallad var ganska tidigt ute, det beror på att jag ville besvara en fråga från en flygrädd läsare av min reseguide Mitt Nice. Jag bad Maria Unde Westerberg skriva ett gästblogginlägg och resten är historia.

Tack vare blogginlägget På räls till Rivieran – 5 tips för dig som vill skippa flyget blev Maria tillfrågad om en intervju i dagens SvD. (Om några av bilderna i artikeln känns bekanta beror det på att jag har lånat ut foton).

En annan effekt av artikeln är att vi gav oss ut på tågluff i april. Våra rapporter därifrån väckte sådant intresse att vi satte ihop dem till en bok och kompletterade med information från andra resor. Mina bilder och Marias erfarenhet av tågresor, vad kan gå fel?

Vi har verkligen pressat hårt för att få ut denna bok inför sommarsemestrarna. Läs mer om Rivieran inom räckhåll eller kom på releasefest i Stockholm, på Gamla stans bokhandel 17 juni 2019. Rivieran inom räckhåll har ISBN 9789151911977.

Ett stort tack på förhand säger jag till alla som bevakar och förbeställer. Nu ska vi fixa det sista på böckerna. Rivieran inom räckhåll ska till tryck på måndag och mycket återstår fortfarande. För Smultronställen väntar jag på provtryck av bilder och stordåd av Anneli Pettersson som står för formgivningen. Nya smakprov ur någon av böckerna kommer förhoppningsvis nästa vecka. Alla som prenumererar på resenotiser får ett mejl när jag publicerat nästa reportage.

Inlägget Bevaka sommarens två reseböcker! dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!

Gårdsbutiken och caféet Hemma på Källebacka söder om Ulricehamn är ett riktigt fynd som jag gjort tack vare arbetet med boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det var i slutskedet av själva skrivfasen som jag kände att manuset var lite tunt runt Ulricehamn. Jag kontaktade kollegan Ingrid Elfberg som bor i Ulricehamn, beskrev boken och frågade vad jag inte får missa.

Hon rekommenderade Hemma på Källebacka varmt och kallade det för magiskt. Det lät som ett perfekt ställe att nämna så jag skrev raskt in hennes rekommendation i manuset. En tid senare när jag satt i bilen på väg från Stockholm till Göteborg så kom jag ihåg det där med magiskt ställe. Det lät ju som ett ställe jag inte bara borde nämna, utan faktiskt också ha bilder ifrån. Det var dessutom en fredag, en veckodag när jag hade för mig att de skulle ha öppet.

Öppet fredag-söndag året runt

Under ett stopp i Jönköping för ett telefonmöte (det här var medan jag fortfarande hade ett “vanligt” jobb också) plockade jag fram mobilen och googlade. Jovisst, Hemma på Källebacka har öppet fredag-söndag året om. Jag tittade på klockan och såg att jag borde hinna fram om jag inte stannade på vägen och struntade i att fortsätta jakten på Dumme mosse.

Källebacka ligger längs väg 157 söder om Ulricehamn. Infarten är mitt emot avfarten till Marbäck. Precis vid korsningen står en stor skylt. Det ser ut som om man ska mitt ut i ingenstans men Källebacka ligger precis runt hörnet. Redan när man närmar sig stället så får man en god känsla. Det är något med träden och vägen som är välkomnande, trots groparna.

Huvudbyggnaden på Källebacka säteri ingår i de guidade turerna Gårdarna runt sjön. Det ser riktigt trevligt ut så jag ska passa på och försöka gå på en visning någon dag. Är man fikasugen så struntar man dock i huvudbyggnaden och flygeln och styr istället mot den före detta ladugården. Den ligger ungefär där bilden nedan är tagen.

Allt är skapat av återvunnet material

Direkt när jag klev in kände jag att Ingrid Elfberg inte gjort Källebacka rättvisa, det var inte magiskt, det var bättre. Inte blev det sämre när jag började prata med Peter och Christina som driver stället. Inte för att de fick så många sylar i vädret, stamgästerna tog över.

Jag hade gärna stannat där resten av kvällen men jag hade tyvärr ett telefonmöte kvar, så det var bara att lämna Källebacka när det var som trevligast. Men jag vill verkligen återvända. Som ni förstår rekommenderar jag alla som är i de här faggorna att ta en tur förbi.

På bilderna kanske ni anar att det här stället inte är som andra ställen. Förutom de trevliga stammisarna och det goda fikat så är det inrett med kluriga konstverk. En del av dem är till salu, andra är där som utsmyckning. Allihop är gjorda av återvunna material och många av dem är värda att ägna en stund åt att betrakta.

Gårdarna runt sjön Åsunden

Hemma på Källebacka ingår i min bok i en avstickare som jag kallar Gårdarna runt sjön Åsunden. Beroende på vilket håll du åker föreslår jag att du också kör förbi Hofsnäs och Torpa stenhus, antingen före eller efter. Hela utflykten binds ihop av Gustav Vasa. Hur jag fått ihop detta får du läsa om i boken. Fler ställen att besöka hittar du på sidan Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Inlägget Hemma på Källebacka – magisk gårdsbutik runt Åsunden dök först upp på Tomatsallad. Välkommen förbi för fler texter och bilder!