Funäsfjällen, Vemdalen och Lofsdalen i västra Härjedalen lockar många besökare sommar och vinter. Jag har bidragit med några extra genom mina blogginlägg och bilder i sociala medier. Därför kanske det är på sin plats att jag delar med mig av samlad info om hur man tar sig hit. Finns inte det redan på respektive destinations turistinformation? Jojomänsan, men där är texten neutralt skriven: alla vägar är lika bra och allting är enkelt och smidigt. Här får du istället de personligt färgade tipsen (som du sedan kan bestämma dig för att du inte håller med om).

Jag ska direkt säga att allmänna kommunikationer inte är Härjedalens paradgren. Härjedalen är Sveriges enda landskap utan någon stad och har rekord i att sprida ut de bofasta – två saker som sätter spår i möjliga färdsätt. Det är en bit att resa men det är värt besväret för att komma hit. Stanna lite längre och jobba på distans så spelar restiden hit mindre roll.

Bil förstahandsvalet, buss andrahandsvalet

Eget fordon i form av bil är det färdmedel jag rekommenderar. Förutom att det förenklar resan hit så är det praktiskt på plats. Vintertid kan man klara sig utan om man bor centralt i en av byarna, i anslutning till skidbacke, eller har tillgång till skoter om man bor lite mer avsides. Skidbussar finns, men de går inte särskilt ofta. Sommartid kan cykel räcka långt om man bor bra, särskilt om man äter en del måltider ute så man inte behöver släpa på tunga matkassar.

Vill du resa utan eget fordon, eller ska upp och hälsa på personer som har en bil, så är bussen mitt andrahandsval. Detta har överraskat en och annan kompis (med begränsad lokalkännedom). Det beror på att bussen är det enda alternativet som tar mig hela vägen till Funäsfjällen, Vemdalen eller Lofsdalen. Med tåg och flyg behöver jag byta och antingen åka buss, taxi eller hyrbil ganska länge. Möjligen skulle jag räkna in helikopter också bland transferalternativen. Det finns i varje fall en helikopterplatta i Funäsdalen. Låt oss ta en titt på de olika alternativen så får vi se om du håller med om att det är vägbunden resa som gäller.

Tåg och flyg finns i Röros eller Östersund

Samtliga flygplatser och tågstationer ligger en bit från Funäsfjällen, Lofsdalen respektive Vemdalen. Om jag utgår från Funäsdalen som ligger längst västerut så är Röros närmast, men det har nackdelen att ligga i Norge. Inom Sverige finns Sveg och Östersund.

Till Funäsdalen är det:

• 8 mil (75 minuter) från Röros flygplats
• 14 mil (2 h) från Sveg
• 21 mil (3 h) från Östersunds flygplats.

Vemdalen ligger ungefär en timme närmare Östersunds flygplats än vad Funäsdalen gör medan Lofsdalen som ligger längre söderut är långt från både Röros och Östersund. Oavsett vilken väg du väljer så behöver transfer bokas i god tid.

Östersund har bäst och flest förbindelser

Ska du till Fjällnäs, Tänndalen eller Funäsdalen och startar i Göteborg, eller annan ort med bra förbindelser med Oslo, kan du göra som de första fjällturisterna och åka via Röros. De åkte hästskjuts därifrån. Det behöver inte du göra utan du kan förboka busstransfer eller taxi från flygplats eller tågstation.

För övriga destinationer är Östersund mest intressant. Det är den ort som har flest ankomster och avgångar att välja på med både tåg och flyg, något som ökar möjligheterna att hitta billiga biljetter. Vill du åka nattåg och ha egen sovkupé behöver du boka i mycket god tid är min erfarenhet. Flyg däremot var det i varje fall före covid-19 gott om vilket gjorde att man kunde vänta med att boka tills precis innan man ska åka. Däremot går det inte att komma med storstadsfasonen att kliva ut från Östersunds flygplats och tro att man ska kunna sätta sig i en taxi om man inte förbokat. Då får man vackert sätta sig på flygbussen, vilket inte är så illa då tidtabellen är synkad med flygen.

Från Östersund kan man köra hyrbil eller åka buss till fjällen. Bussen går tre gånger om dagen mellan Östersund och Funäsdalen och tar 3,5 h. Till Vemdalen tar det 2 h och bussen går två gånger om dagen.

Tågromantikern väljer Inlandsbanan till Sveg

Sveg är egentligen mest bara intressant för att Inlandsbanan stannar där en gång per dag. Tåget kommer från Mora vilket inte är nästgårds från varken Göteborg eller Stockholm. Sommartid är inlandsbanan ett riktigt utflyktståg som gör täta stopp.

Det finns en liten flygplats också. Flygplatsen som ägs av kommunen hade förra året 5000 passagerare, en fjärdedel jämfört med Röros och blott 1% av Östersunds trafik.

Hede har haft både tåg och flygplats

För att göra en historisk utvikning så kan jag nämna att Hede (7 mil eller 1 h från Funäsdalen) haft både tågstation och flygplats. Dock inte samtidigt eftersom flygplatsen Hedlanda är byggd på den gamla banvallen. Mellan 1924 och 1966 gick det tåg från Sveg till Hede. Just nu när tågresor har ett sådant uppsving känns det som ett otroligt resursslöseri att den rälsen plockats bort. Men fördelen är att det var lätt att anlägga en flygplats.

Hedlanda ligger praktiskt taget inom synhåll för backarna i Vemdalen så det är rätt idiotiskt tycker jag att när fem kommuner slogs ihop till Härjedalens kommun så satsade kommunen på Sveg flygplats som Härjedalens flygplats. Det hade varit bättre satsa på Hedlanda tycker jag, det ligger mer mitt i Härjedalen. Hedlanda ägs nu av en förening och har ingen kommersiell trafik.

Bussen Härjedalingen från Stockholm

Vill man till västra Härjedalen utan bil är det i princip bussen Härjedalingen som gäller. Den börjar rulla igen den 14 juni, dagen efter att covid-19-reserestriktionerna inom Sverige hävs. Bussen går till och från Stockholm med täta turer under högsäsong och lite mindre täta under lågsäsong. Under sportloven har det ibland funnits buss från andra orter med andra bolag har jag sett men har aldrig provat.

Härjedalingarna är bekväma med wifi och elkontakter. På de västra delarna av resan har man ofta gott om plats och kan passa på och jobba en del vilket gör att resan känns kortare. Mellan Stockholm och Gävle är det ofta lite mer silltunna över resan. Då är det guld värt att ha hörlurar för att stänga ute andra människors musik.

Ta med fika om det är en direktbuss!

En viktig detalj att kolla innan du kliver ombord är om det är en direktbuss eller en avgång med matpaus. Det kan bli en mycket lång resa om man missar detta moment. I dagsläget är de flesta direktbussar. Då tar det knappt 8 timmar mellan Stockholm och Funäsdalen (sa jag att det kan bli långt om man inte har fika med sig?). Med matpaus blir resan en timme längre. Var mat-pauserna förläggs har varierat genom åren men sist jag åkte var det i Ljusdal. De har stora och fina kebabrullar på grillen som ligger närmast tågstationen.  

En finess med att sätta sig på andra våningen på en dubbeldäckare är att man får en helt annan kameravinkel jämfört med när man står på marken. Bussen är helt klart ett bra alternativ, särskilt när det är lågsäsong och man kan ockupera två säten och utnyttja restiden effektivt. (Men man måste ta med sig fika, åtta timmar med två dammiga gamla dumlekola som legat i botten av handväskan sedan någon mässa är inte skoj).

Bil från Stockholm

Då återgår vi till mitt förstahandsval, vilket är bil. Det är en hyfsat lång resa vilket gör att det finns mycket spännande att se längs vägen. Från Stockholm finns det ett par alternativa vägrutter. Det snabbaste är att ta E4 förbi Uppsala och Gävle. Antingen lämnar man E4:an vid Tönnebro för att köra den otroligt vackra sträckan längs Ljusnan genom Hälsingland. Förutom att den är fantastiskt vacker och man passerar världsarv så tycker jag att den ofta är bättre plogad än motorvägen.

Gillar man motorväg så stannar man dock på E4:an till Hudiksvall och kör via Delsbo (där man fikar på Nya Konditoriet). Från Ljusdal är det samma väg, förbi Färila och Sveg. Notera att en bit mellan Hede och Funäsdalen har inga mobiltelefoner täckning och bilradion får inte in någon radiostation mer än möjligen P1.

Eller kör via Falun och Mora

Ett alternativ är att börja på E18 och köra via Sala, Falun, Mora, Särna och Tännäs. Den vägen är några mil kortare, 54 istället för 57 mil men tar en kvart längre enligt Google. Jag säger att Google är tidsoptimister och inte vet vilket skick som vägen från Särna brukar vara vintertid. Om du tar denna väg se till att ha fikat och tankat i Mora för du ger dig verkligen ut i ingenstans.

Några landmärken längs min favoritväg

• Det halvbyggda Dragon Gate vid Älvkarleby.
• Gävle bro, klassiskt stopp.
• De världsarvsklassade Hälsingegårdarna.
• Ostkaka hos Anders-Pers i Järvsö (de har inte alltid den på menyn men fint är det).
• I Färila kan du handla fläsk, korv och andra produkter på slakteriet Björks och fika hos Kakfen (de är riktigt duktiga på semlor).
• Kalhyggena efter den stora skogsbranden före Kårböle (det var både mäktigare och hemskare innan de fällde de brända träden).
• Svängen vid klockstapeln vid Älvros. 
• Obligatoriskt med fika på Café Cineast i Sveg, caféet som både är ett filmmuseum och ett klassiskt konditori. Ibland har de tårtbuffé.
• Behöver man fika i Hede letar man upp Lilla Caféet bredvid Ica.

Bil från Göteborg

Från Göteborg till Funäsdalen finns flera alternativ om du kör med bensin eller dieselbil. Har du elbil är det bäst att köra genom Norge. Där finns en laddningsstation i varannan buske. Då kan du även se den tio meter höga statyn Storelgen som står på det som kallas för den gröna genvägen mellan Oslo och Trondheim. Syftet med statyn är att väcka slumrande bilister.

Genom Sverige kan man välja västra eller östra sidan om Vänern. Den västra går via Trollhättan, Åmål, Sunne, Malung, Sälen, Särna och sedan vägen som jag höjde till skyarna (not) i Stockholmsavsnittet. Men man passerar Sveriges högst belägna by Högvålen och det är en speciell resa.

Åker man öster om Vänern blir resan något längre men det finns många ställen som är värda att stanna till på och besöka. Dela upp resan på flera dagar så hinner du utforska mycket och det blir mer semesterkänsla. Kör Alingsås, Skara, Mariestad, Filipstad, Vansbro. Därefter kan du välja om du vill åka mot Särna och ta den fin-fina vägen, eller svänga mot Mora och sedan ta väg 45 mot Sveg.

Landmärken längs vägen väster om Vänern

• Fabriken i Lilla Edet där det tillverkas 1 miljard toapappersrullar om året.
• Saluhallen Grön Ko i Säffle. Fin byggnad och bra varor.
• Selma Lagerlöv spa i Sunne – en jätteanläggning.
• Sixten Jernbergsmuseet i Lima (bra matställe om de har öppet och intressant museum).
• Vasaloppsstarten i Berga by.
• Högvålen, Sveriges högst belägna by.

Fyrhjulsdriven bil med hög frigång

Jag tänkte runda av med lite biltips. Vintertid är en fyrhjulsdriven bil med bra dubbdäck att rekommendera. Vinterväglag kan det vara en bra bit in på vårkanten på sina ställen. Vi brukar skoja om att det går fint med sommardäck förutom de sista 500 metrarna. På vintern kan det vara fiffigt att anpassa hastigheten efter väder och väglag. De siffror som står på hastighetsskyltarna är inte rekommenderad minimihastighet när sikten är fem meter. Bakom nästa sväng kan det stå en chaufför och montera på snökedjor på sin lastbil, eller en flock renar.

Sommartid när man vill ut på upptäcktsfärd är hög frigång bra då en del av grusvägarna inte är i toppskick. . Notera att mobiltelefoner har inte täckning överallt. Därför är det inte fel att tänka som en scout och ha både matsäck och varma kläder i bilen ifall man blir stående. Samt förstås en kylväska där man kan placera diverse inköp.

Håll koll på nya inlägg, uppdateringar och ev böcker

Den här texten började jag skriva på för ett och ett halvt år sedan. Jag hittade igen den bland utkasten i ett av mina städryck (snart är jag nere i 840 utkast). Med tanke på hur mycket jag bloggat om Härjedalen på sistone kändes det som hög tid att skriva klart och publicera detta inlägg till nytta för alla som jag lockat att resa hit.

Ett tag under arbetet var jag extra motiverad eftersom jag bollade med idén att kanske sätta ihop mina texter och bilder till en snygg bok. Detta skulle i så fall vara sista kapitlet av tio-femton stycken. Sedan började jag räkna på budgeten för en sådan bok och då kändes inte projektet så attraktivt längre. Men kanske ändrar jag mig och gör en serie med korta e-böcker istället. Typ tio e-böcker istället för en illustrerad tryckt bok med tio kapitel.

Dela med dig av dina favoriter

Har du förslag på ställen eller färdsätt som borde vara med i framtida blogginlägg (och/eller eventuell bok)? Skriv gärna en kommentar eller ett mejl. Jag har mycket mer material än jag publicerat hittills och vilken dag som helst så fyller jag på. Titta in på dessa länkar ibland och se hur det går.

• Smultronställen mellan Göteborg och Funäsdalen
• Smultronställen mellan Stockholm och Funäsdalen

Bästa sättet att hålla koll på nya texter (inom alla möjliga ämnen) är genom att prenumerera. Har du haft nytta av något och vill lämna dricks som uppmuntran så är det möjligt (men helt frivilligt!) via bankgiro nr 875-5373 eller Patreon. Märk gärna eventuella donationer med resguide Härjedalen (har med statistik att göra).

Inlägget Res med bil, buss, tåg eller flyg till västra Härjedalen från Stockholm eller Göteborg är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Anderssjöåfallet är kanske Funäsfjällens mest fotograferade vattenfall. Inte konstigt med tanke på att det ligger så lättillgängligt precis vid vägen. Även jag har fotat det åtskilliga gånger. Men nu har jag tagit min bästa bild hittills av fallet! Det tycker jag i varje fall själv och mina Instagramföljare verkar hålla med.

Vill du också dit, undrar hur det ser ut eller funderar på om det finns någon trevlig rundvandring man kan göra så spana in höstens inlägg från Anderssjöåfallet. Där finns allt det (bläddra förbi fotoinfon i början bara).

Vårfloden är igång nu

Orsaken till att jag åkte dit är att vårfloden är igång nu. Det är översvämmat överallt. Det är också mäktigt mycket vatten i själva fallet. Hur det ser ut just nu syns på bilden nedan. Bilden ovanför är tagen för ett par veckor sedan. Om du tittar nära så står jag betydligt närmare fallet, på det som idag är bäck.

Andra människor hade promenerat ännu närmare men det fick jag inte för M som var med. Hon hävdade att snöbryggan jag stod på när som helst skulle kunna kollapsa och jag fara iväg ut i Tännån för att aldrig återses.

Dags att presentera favoritbilden. Den är tagen en bit uppströms. Jag har inte gått alla 303 trappstegen utan bara en bit. Sedan var solen vänlig och tittade fram vilket bättrade på allting. Sedan låg det en gren i mitten som jag kunde fokusera på.

Inlägget Årets bild? Vårflod i Anderssjöåfallet är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

För en månad sedan föreslog jag att byta ut Corona-depp mot semester-pepp med hjälp av franskt rosévin. Jag bidrog också med en genomgång av Systembolagets rosévins-sortiment. Sedan dess har sortimentet ändrats en smula. Två nya roséer har hittat in på det lilla lokala Systembolaget (jag gissar att större butiker kanske har utökat sitt sortiment ännu mer). Dessutom har jag provat två av de viner som jag inte hade provat förra gången, men blev nyfiken på när jag läste om dem.

Om vi börjar med de “gamla vinerna” så var det dels sydafrikanen Mulderbosch (89 kr). Den var besk, smakade grapefrukt och blev ingen favorit. Däremot gav jag tummen upp för en italienare för samma pris, Colle Reale, gjord på montepulciano.

Dark Horse rosévin på burk

Av nyheterna var den ena på kartong och den andra på burk. Jag provade burken. Egentligen så var alla varningssignaler i gång: udda förpackning, vin från USA och så en tjusig häst på etiketten. Men det är kul när ens fördomar kommer på skam. Jag blev nämligen positivt överraskad av Dark Horse. Vinet är gjort på en salig blandning. Eller vad sägs om Grenache 48%, Barbera 16%, Pinot Gris 13%, Tempranillo 12% samt övrigt. 11%?

Om man släpper på traditionerna med glasflaskor så var det här med aluminiumburk inte så himla dumt. Det är en oöm förpackning, något som är bra om man ska ta med sig vinet ut på picknick. Sedan är det praktiskt med en mindre volym, 37 cl. 60 kronor betalade jag för en burk men jag får tillbaka en krona när jag pantar burken. Nackdelen är förstås att det är svårt att återförsluta burken om man bara vill ha ett glas vin.

Bästa rosévinet kommer från Bandol

För att få till en snygg layout på det här inlägget behövde jag två fyrkantiga bilder och därför skickar jag med med en bild på ett riktigt trevligt vin, Domaine de la Tour du Bon. Det spelar i en annan division jämfört med samtliga vinerna i min genomgång. Det finns tyvärr ett par problem. Det kostar 187 kronor flaskan, går enbart att beställa i kartonger med sex flaskor och enbart till Systembolag i Stockholms län.

Men men, får du tag i en flaska så kommer du genast att känna dig förflyttad ner till Frankrike. Kanske till Bandol, fiskebyn som gett vinområdet dess namn. (Jag köpte en kartong när jag skulle ordna en vinprovning).

Fler överraskningar bland Systemets nyheter

Jag håller på och testar igenom övriga nyheter på Systembolaget. Mitt intryck är att det var relativt billiga viner med udda druvor i juni. Favoriten hittills är Loxarel Sense A Pèl, ett rödvin från Katalonien gjort på Cab och Merlot (vanligen inte mina favoriter). Det kostar 139 kronor vilket är mer än de andra rödvinerna som letat sig in i sortimentet i början av juni men är en bit från förra släppet där favoritnyheten var en Gattinara för 199.

Har du något favoritvin du vill rekommendera?

Inlägget Nytt rosévin på Systembolaget perfekt för picknick är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Sannolikheten att stå öga mot öga med en levande mammut, ullhårig noshörning eller sabeltandad tiger är låg, för att inte säga obefintlig eftersom dessa djur sedan länge är totalt utrotade. (Det gör kanske inte så himla mycket när det gäller just tigern men de andra hade ju varit mäktiga att se). Men en av deras samtida kollegor, myskoxen, finns kvar. Dessutom lever en liten liten liten flock vilt i västra Härjedalen.

Flocken är liten och rör sig över en stor yta mellan Rödfjället och Bratteriet med sommarutflykter in i Norge. Myskoxarna är dessutom lättstörda och därför rekommenderas att man inte ger sig av ut och letar efter dem utan istället hälsar på Härje, Helga och Neassa på Myskoxcentrum i Tännäs. Inte heller där står man egentligen öga mot öga med djuren eftersom man tittar på dem från en ramp. Men jag la mig ner för att komma i bättre nivå.

Myskoxarna är på kalfjället på vintern

Myskoxar är inte direkt vackra men de är maffiga på något sätt. Det är lätt att förstå att de kunde leva här för 9000 år sedan medan inlandsisen smälte bort. De hör liksom hemma på fjället i isande vind. På vintern drar de sig upp på kalfjället där snödjupet är som lägst och lever på de lavar och ris de kan komma åt. Under vintern tappar de ofta en tredjedel av sin kroppsvikt. Så sommaren handlar om att äta upp sig igen. Då knaprar de kvanne, mjölkört och allt annat som växer i fjällbjörkskogen.

Under sommaren ger sig ungtjurar ofta iväg på vandring i jakt på honor och kan komma ganska långt bort. Jag har läst om tjurar som siktats i Vemdalen, bland nötdjur i Bruksvallarna eller nere i Färila i Hälsingland. På vintern samlas flocken igen. Känner djuren sig hotade bildar de en ring med kalvarna i mitten. Då står de på helspänn och förlorar därmed ganska mycket energi,

Myskoxar är en typ av getdjur

Myskoxar är trots namnet inga kor utan slidhornsdjur och släkt med getter. Tänk en extra stor tankbil till get. Tjurarna är 400-kilos kolosser. Intrycket av rå urkraft blir inte mindre av den tjocka pälsen, fettpuckeln och de lågt sittande hornen.

Vi hälsade på i Myskoxcentrum en av årets hittills varmaste dagar och då lunkade de ytterst sävligt fram. Men de ska kunna springa i 50 knyck vid behov. Exempelvis om de blir uppretade eller när tjurarna ska göra upp om vem som är tupp. Då springer de mot varandra och tjongar huvudet mot varandra. Den som ger upp sist vinner.

I hägnet ligger en del traktordäck utspridda. De är övningsobjekt åt tjuren Härje så att han ska låta bli matskålarna eller rampen. Han har återtagit rollen som tjur med högst rang, en position som han förlorade ett år till tjuren Kompis som bor i ett annat hägn. Högsta hönset är alltid ledarhonan Helga.

Myskoxcentrum i Tännäs

Myskoxcentrum drivs av en ideell förening. Intäkter från besökare står för 80% av deras ekonomi, resten står sponsorer för. Därför är det inget att säga om att det kostar 225 kronor för ett kort besök tycker jag. Eller att de säljer souvenirer (jag handlade). Men känner man att man vill se mer djur för pengarna så kan man titta på myskoxar på Järvzoo. Där kostar endagskort också 225 kronor och man kan titta på andra inhemska djur på samma gång.

Bokning till Myskoxcentrum görs via webben och sedan samlas man i Härjebryggs lokaler. Därifrån åkte man före corona i minibuss, numera så är det istället karavan av egna bilar till en diskret väg upp till det 16 hektar stora hägnet. Det är i sin tur indelat i tre delar och i det som vi besökte fanns tre vuxna djur och två kalvar.

Två kalvar i hägnet och två i vilda flocken

I visningshägnet lever Helga, Härje och Neassa. För ett par veckor sedan födde Helga och Neassa varsin kalv med en dags mellanrum. Helgas Birk har Härje som pappa medan Neassa har fått kalven Ronja med Kompis. Kalvarna vägde bara 7 kg när de föddes men under den första tiden är mjölken 60 % fet vilket garanterar en snabb viktuppgång. Om Myskoxcentrum ej får tillstånd av Naturvårdsverket att placera ut någon av dem på fjället så kommer de att hamna i ett avelsprogram i någon djurpark.

Även i den vilda flocken föddes två kalvar i år vilket är glädjande för förra året föddes bara en. Det är också full pott eftersom flocken bara har två kor i dagsläget. Flockens totala antal är nere på ett drygt dussin djur. Orsakerna till att flocken minskat är oklara men olika teorier är inavel, stress och brist på bete.

De vilda djuren har vandrat hit från Dovrefjäll

Myskoxar har vandrat till Härjedalen minst två gånger. Den första gången var efter att inlandsisen drog sig undan. De hörde till de allra första djuren i Härjedalen tillsammans med vildren, ripa och hare. De fanns inte bara i Härjedalen utan i stora delar av Sverige. Men de dog ut.

Andra gången var 1971. Då vandrade fem djur över från norska Dovrefjäll. I Dovrefjäll är de i sin tur inplanterade från östra Grönland. De första djuren flyttades till Norge på 1930-talet men efter andra världskriget fanns inga kvar och man började om på ny kula.

Vill man se vilda myskoxar i naturlig miljö är en tur till Dovrefjäll en bra idé. Där finns någonstans mellan 200 och 250 djur. Jag har exempelvis läst Kerstin och Eyals resereportage och tips från Fröstrads naturfoto om hur man ska bete sig när man fotograferar dem. Respekt, tålamod, teleobjektiv och en bra guide verkar vara goda knep.

Flera utplanteringar och förflyttningar gjorda

De djur som vandrade över till Härjedalen 1971 var riktiga långvandrare. Kon Ulrika vandrade en sommar ner till Värmland och tjuren Nils drog ända ner till Färila i Hälsingland. Hans vandringslusta gjorde att han till slut fångades in och fick leva sina sista år i djurpark. På vintern levde de oftast runt Rödfjället nära Tänndalen och blev väl studerade.

I början växte flocken hela tiden och var som mest uppe i någonstans mellan 30 och 40 individer. Men sedan har den som jag nämnt ovan minskat. Eftersom en teori har varit inavel så har det gjorts allehanda försök att byta tjurar och flytta ut nya kor. Exempelvis flyttade Härje och Helgas dotter Idun ut på fjället 2013.

Extra varm och mjuk ull

När vi hälsade på i Myskoxcentrum så såg djuren ganska tufsiga ut eftersom de höll på och släppte vinterullen. Det är den undre ullen som de ska tappa och den ska ta sig igenom de längre stickelhåren. I Alaska tror jag det var som det finns farmer som föder upp myskoxar för ullens skull. Den är extremt mjuk och varm.

Jag ångrade lite grann att vi inte åkt tidigare medan det låg snö kvar. Bilderna hade nog blivit snyggare då. Men det var skönt att det var bra “människoväder” när vi var där. Dessutom inga flugfän ännu. En eloge till guiden Ida som berättade underhållande om de olika individerna.

Inlägget Stå öga mot öga med istidsdjur på Myskoxcentrum är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Sommarens stora trend är tydligen hemester. Alla hakar på hemestertrenden med böcker, poddar och grupper i sociala medier där människor delar med sig av smultronställen i sin närmiljö. Jag fick till och med en pressrelease från en butikskedja som samlat in de anställdas favoriter och ordnat per landskap.

Det är jätteroligt med den stora kreativiteten även om jag tycker att själva ordet hemester hör till de allra fulaste nyorden. Ordet lär förresten inte vara helt nytt utan var enligt Wikipedia med i nyordslistan redan 2009. Enligt samma källa och några andra jag hittade är hemester, att semestra hemomkring, motsatsen till turism. Motivet att välja hemester kan vara hänsyn till miljön eller sviktande privatekonomin. Årets trend handlar istället om ett visst virus och går delvis tvärtemot tidigare innebörd i ordet.

Typisk hemester var förr ö-hoppning med kollektivtrafik

Ska man se till miljö och ekonomi är tåg och kollektivtrafik förstahandsvalen. Det går att nå många pärlor med kollektivtrafik om man bor i de tre storstadsregionerna, allt från fina havsbad och mäktiga skogar till spännande kulturupplevelser. Dessutom kan man med lite planering vandra mellan två hållplatser och därmed slippa vända.

I Göteborg kan man exempelvis till samma pris som en resa i stan ö-hoppa mellan Styrsö, Donsö och Vrångö. I varje fall vanliga år när trängsel inte är ett problem. På Vrångö fick 1/4 av befolkningen corona-symptom efter en körträff (de lär dock ha agerat exemplariskt, isolerade sig och stoppade på så sätt vidare smittspridning).

Skånetrafiken mer framåt än Storstockholms lokaltrafik

I Stockholm är kollektivtrafiken nästan ännu bättre än i Göteborg eftersom man slipper trassla med zoner och man kan åka väldigt långt med en biljett. Båtlinje 80 tar dig runt på en finfin utflykt med start på Djurgården och runt Nacka. Den smalspåriga Roslagsbanan tar dig långt ut på landet. Men i år gör vi en samhällsinsats om vi håller oss så långt ifrån kollektivtrafiken som möjligt i Stockholm och reserverar den för personer som måste använda den för att ta sig till jobbet.

Skånetrafiken har som vanligt en prismässigt attraktiv sommarbiljett. De har också i ilfart lagt till en funktion till sin app, nämligen att de markerar alla bussar och pågatåg med grönt, gult eller rött för att visa hur stor andel av sätena som är upptagna. Den exakta procentsatsen varierar lite mellan pågatåg respektive bussar. Men väljer man de turer som är gröna i appen är chansen god att kunna hålla avstånd till övriga passagerare. Detta är ett utmärkt initiativ!

SJ inför tågluffarkort i Sverige

SJ har hakat på trenden med semester i Sverige och lanserat ett tågluffarkort som gäller inom Sverige. Det finns i en version för femton dagar och en för trettio dagar. För vuxen kostar det korta 3295 och det långa 4695. Kortet gäller i femton respektive trettio dagar i sträck, det är inte som interrail där man kan välja att ha vilodagar utan resor mellan.

Korten gäller på SJs tåg samt tåg i Bergslagen. De finns för andra klass och man måste förboka platsbiljett innan man kliver ombord. Även liggplats i nattåg ingår.

Det låter ju inte helt fel även om jag inte är lika lockad av tågresor som förra året då jag och Maria Unde Westerberg gav ut Rivieran inom räckhåll – en bok om att åka tåg till rivieran och till de finaste upplevelserna på plats.

I sommar är eget fordon guld

Som sagt, vanliga år är kollektivtrafik och tåg förstahandsvalet för hemestern, men i år är eget fordon guld värt. Med egen bil spelar det ur smittspridningssperspektiv ingen större roll om man färdas en eller fem timmar. Förvisso är reserestriktionerna hävda nu. Norr om Uppsala är bil ett givet val.

Egen husbil är kanske ännu bättre eftersom man då dessutom har med sig eget boende. Men dessa alternativ är inte gratis vilket är orsaken till att jag i inledningen skrev att årets hemestertrend är delvis tvärtom jämfört med den ursprungliga användningen av ordet då det handlade om en reaktion på finanskris.

Cykelsemester är kanske det enda alternativet som både passar årets version, och den ursprungliga användningen av ordet hemester. Cykel är perfekt i vissa landsändar, som Östergötland.

Fördelar med att semestra nära hemmet

Det finns goda skäl att semestra nära hemmet oavsett ekonomi. Ett ganska tråkigt skäl är att vara i närheten av sjukvård om man trots allt skulle bli sjuk. En annan är den fientlighet mot utomstående som jag tycker mig se lite varstans. Det är mellan länder som nyss samarbetade och det är mellan landsändar. Svenskar är just nu inte välkomna in i våra grannländer. Och i många områden som lever på turister ses turister som de som sprider pesten.

Det kan finnas ett visst fog för det, vi minns alla teveintervjuerna från i vintras med Stockholmare som drog till Åre när deras barn blivit hemskickade från skolan med symptom. Samtidigt är det inte bra att dra alla människor över en kam. Bara för att det kör en utlandsregistrerad bil genom byn så sprider sig inte covid-19. Det kan vara en person som just är på väg hem från två veckors camping i total isolering. Istället kan det vara kompisarna som står och snackar en stund på Ica som håller igång smittspridningen.

Därför är det kanske bäst att inte peka finger mot någon utan fog. Men det är inte fel att hålla sig på hemmaplan. Om inte annat är det himla billigt att bo hemma, eller i någon lånad bostad. Man kan passa på och upptäcka alla de där ställena man normalt springer förbi.

Men stora delar av Sverige lever av turism

I mina efterforskningar om bakgrunden till, och betydelsen av, ordet hemester noterade jag en viss avoghet mot turism. Särskilt i formen charterresa. Men något den här våren visat är hur stora delar av Sveriges ekonomi som är beroende av turister, resenärer och människor som är ute på utflykter. Inte bara i Sverige, utan även stora delar av andra länders, inte minst Frankrikes, ekonomi är beroende av turister.

I restaurangtäta Visby är krögarna vana att sommartid på en timme dra in lika mycket som på en vecka under vintern (tror jag det var men det var ett tag sedan jag läste siffran så det kan vara något annat). Jag har pratat med näringsidkare som den här våren hade 10 % av sin vanliga omsättning. Medan utgifterna var nästan detsamma som andra år.

Vill du ha kvar ditt lokala bageri, din mysiga bokhandel eller kvarterskrog är det därför hög tid för räddningsinsats. Samma sak om du vill ha kvar dina favoriter på andra platser.

Hitta udda pärlor

Samtidigt som vi spenderar pengar hos charmiga sjöbodar, kreativa hantverkare och fina gårdsbutiker så gäller det att hålla avstånd. Det är att visa respekt för de i sjukvården som slitit häcken av sig hela våren och kanske inte får någon sommarsemester.

Det är enklare att hålla avstånd om vi alla sprider ut oss och inte åker till de vanligaste ställena. Jag läste att på Öland håller Mörbylånga kommun på och utvecklas en app som ska varna för om några av de mest populära stränderna är för “välbesökta”. Det baseras på wifi-data det vill säga hur många mobiltelefoner som finns på stranden.

På en annan populär turistdestination, Fjällbacka, har Föreningen för Fjällbacka annonserat om ett infomaterial för turister med dels vandringsled och dels hus med historia-skyltar. Tanken tror jag är att turister ska vistas en hel del utomhus, men samtidigt komma till orten och stötta butiker och andra näringsidkare.

Bada i små insjöar och udda havsvikar

Ett sätt att hålla avstånd är att hoppa över alla kända sevärdheter. Står de på topp tio på Trip Advisor, finns med i Upptäck Sverige eller liknande verk så kanske de är fel denna sommar. Istället kan man med eget fordon ge sig av ut på upptäcktsfärd. Med egen bil eller egen cykel kan många av oss ta oss till minimala insjöar och udda havsvikar. Har man bad-skor på fötterna kan man komma i och ur klippor även om det växer havstulpaner.

Jag har börjat skissa på en lista med tips för den perfekta hemestern. Jag utgick från en del tips som jag har med i boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. I väntan på kommande blogginlägg med eller utan hemester-tips, titta in under respektive landskap eller skaffa någon av mina böcker.

Blombilderna i detta inlägg är tagna imorse med makro. Tänk att för en månad sedan åkte jag skidor!

Inlägget Hakar du på hemestertrenden i år? är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

När jag jobbade med min långa djupdykning i mina minnen från Skåne blev det en rejäl vända i fotoarkivet. Djupdykningen genererade så många bilder att alla inte fick plats – trots bildrikt inlägg. En del av de foton som inte fick plats kommer här istället. Det är en salig blandning av bilder, först kommer tre par som inte hör ihop med något. Sedan kommer ett stort gäng med bilder som kanske kan ge inspiration till någon av sommarens utflykter?

Massor av bilder från Skåne

Gott och blandat från Skåne. Uppenbart finns det bokcaféer, gårdsmejerier, goda viner och naturområden att utforska! Gå i fotspår av berömda personer, eller i fotspåren av fiktiva personer.

Öresundsbron

Jag avrundar med en vy från Clarion Live Skybar i Malmö som jag besökte för ett tag sedan. Fin vy över Öresundsbron och slottet där jag en gång i tiden jobbade.

Har du idéer på ställen jag borde besöka om/när jag kommer till Skåne nästa gång? Skriv gärna en rad. Det är ingen bok på gång från Skåne, men däremot funderar jag på vägen mellan Malmö och Göteborg någon gång i framtiden (lååååångt fram). Vad tror du om det?

Inlägget Fler bilder från smultronställen i Skåne är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Mitt makro (Canon 100 mm f2,8 L) är nog mitt mest använda objektiv. Otaliga pittoreska franska gränder och mer eller mindre goda bakverk har porträtterats med det objektivet. Stora delar av bildmaterialet i Mitt Nice och Mitt Provence är tagna med makrot. På senare år har jag också använt det för att ta en hiskelig massa porträtt från mingel och reportageresor åt olika uppdragsgivare.

Men under våren har makrot fått vila. De flesta av vårens 12 000 bilder har jag tagit med teleobjektivet, så det var hög tid att makrot fick följa med ut igen. Eftersom det var ett tag sedan jag använde det tog det en stund innan jag kom in i fotandet igen. Teleobjektivet är något man slänger fram när det seglar förbi en kungsörn, makrot är ett objektiv för att eftertänksamt komponera bilder medan myggen kalasar på ens armar och ben.

Explosion av växter när snön försvann

Anledningen till att makrot fått följa med ut är förutom att det är kul med variation i fotograferandet den fullkomliga explosionen av växter. Sommaren är så kort på fjället att alla växter har extra bråttom. Jag skämtar inte men man kan nästan se hur allting växer.

Det är bara en månad sedan jag åkte skidor på fjället. Snön låg kvar ovanligt länge i år, sedan slog värmen till och skapade en enorm avsmältning. Det blev översvämningar lite varstans och maffiga bilder av vattenfall. All snö försvann inte, det blev en del snölegor kvar. En del pulsade vi igenom när vi skulle se hällmålningar, andra var ivägen när jag häromdagen kulle fotografera ett vattenfall i Livsäterån. Det var helt dolt av snö.

Jag har varit i Härjedalen sommartid förr, men då har jag aldrig tagit mig tid att studera grönskan noggrant för att se vilken enorm artrikedom som gömmer sig på en kvadratmeter. De flesta blommor är små jämfört med en trädgårdsplantering söderut men när man väl börjar titta så finns det mycket att upptäcka.

Boktips: Flora för fjällvandrare

För att sätta namn på växterna har jag haft god nytta av den Flora för fjällvandrare som jag köpte på Benkes foto för ett tag sedan. Första delen är en beskrivning av de olika växtzonerna på fjället och deras olika betingelser. Sedan kommer beskrivningar av 200 vanliga arter, inklusive hur man skiljer växter åt som är lika. Till sist finns en färgkarta för snabb bestämning i fält. Om du tycker att någon av växterna ändå fått fel namn så skriv gärna en kommentar.

Samtliga bilder i bildgalleriet nedan är fotade inom 100 meter från stugan under midsommarhelgen. Tydligen är det här med att fota blommor med makro på midsommar något jag gjort förr. Det är samma objektiv, något nyare kamerahus men den största skillnaden är nog att jag lagt ner mer tid (och matat myggorna mer) i år. Jag har såklart även varit uppe på fjället och dokumenterat rariteter som gullspira som bara växer i Jämtland-Härjedalen och de söta klockorna på lappljungen men jag får väl spara något till mina böcker också? Några av växterna har synts tidigare i texten om det gräsliga ordet hemester.

Försommarväxter i fjällbjörkskog

Inlägget Fler än sju sorters fjällblomster är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Häromdagen åt vi en lammstek från andra sidan jordklotet som smakade kofta. Att vi handlat lamm från Nya Zeeland beror på att vår hovleverantör av nötkött, vars djur betar längs Ljusnans stränder inte har slaktat på länge. Så om vi vill ha kött får det handlas i vanlig matbutik. I matbutikerna i Funäsdalen är utbudet inte så stort och ibland är variation trevligt. Därför blev det en fryst lammstek men det är den sista för en långt tid framöver.

Den kofta-smakande lammsteken blev dock helt ok med ett rejält lager nymald madagaskar-peppar. Denna peppar har jag köpt i en av de små kryddbutikerna i gamla Nice. Tipset fick jag från en god vän (med bloggen french lessons) när jag gjorde research till Mitt Nice. Så småningom testade jag den och fick instämma, den kan verkligen lyfta en maträtt. Varje pepparkorn har en liten svans och den är mycket mer aromatisk än vanlig peppar. Mitt förråd är nästan slut och därför längtar jag extra mycket ner till Frankrike just nu.

Saknar vardagslivet allra mest

Det jag saknar mest från mina somrar i Antibes är vardagliga saker. Det är morgonpromenaden till bageriet och doften av varma croissanter. Det är att promenera över Cap d’Antibes och flyta på favoritstranden och filosofera över mitt senaste manus. Det är att gå till marknaden och handla riktigt fina tomater. Sedan saknar jag förstås att umgås med de personer jag brukar träffa där nere.

Å andra sidan vet jag ju inte hur många som verkligen är på franska rivieran i sommar och vilka som väntar med resandet. Årets sommar ser nog inte ut som andra somrar. Jag läste någonstans att stränderna desinficeras varje natt och kan inte låta bli att undra vad det gör med vattenkvaliteten.

Många längtar ner till sin favoritrestaurang

Min lista på saker jag saknar allra mest är på intet sätt unik, snarare tvärtom. Vi är många som längtar ner till just de vardagliga bestyren. På Rivieran inom räckhålls konton i sociala medier har jag och Maria Unde Westerberg på sista tiden diskuterat med våra följare vad vi saknar allra mest från Frankrike. Vad längtar vi efter att göra när vi kommer ner igen? Ett genomgående tema är att många undrar om deras favoritrestaurang, favoritbar eller favoritbageri finns kvar (jag vet att min favoritkvarterskrog är såld). Många längtar efter att besöka sitt favoritvattenhål igen med vännerna.

Flera av berättelserna var så fina att jag vill bevara dem. Dessutom ger de tillsammans en bild av den här våren. I sociala medier kan saker försvinna så därför har jag lagt lite tid på att flytta över texter hit där jag betalar för lagring och därför kan styra att det bevaras. Eftersom jag inte har frågat om jag får spara människors historier vidare så jag skriver inte vem som sagt vad, utan citerar bara texterna. Jag börjar med en text jag la upp på Instagram som föranledde en diskussion om Orangina och annat ät och drickbart.

Nostalgi att dricka Orangina

När jag (Kristina) reste i Frankrike som barn så drack jag alltid den gula läsken orangina. Då fanns den inte i Sverige så det gällde att passa på. Idag är det andra drycker och maträtter som jag passar på och äter när jag är i Frankrike. Jag går till marknaden nästan varje dag för att handla tomater, jag botaniserar bland roséviner och åker gärna till Nice och handlar Madagaskar-peppar. Dessutom äter jag mer anka, skaldjur och lustiga bakverk. Vad har du för något som du bara äter i Frankrike?

Många matvaror bland svaren

Ta en stå-kaffe i bageriet när jag köper morgonbröd Det gör jag aldrig här hemma.

Det blir moules, oliver på marknaden och nån tarte på bageriet.

Dourade, moules, oliver och pain chocolat

Eclairer smakar bäst i Frankrike. Och ja, Orangina med is är gott i hettan. Jag tror inte att Orangina säljs i Sverige.

Riktigt god mozzarella

Poilâne-bröd, så gott surdegsbröd som bakas i Paris

Café gourmand! Bara franska patisserier som gör de bästa desserterna, exakt som vanligt men också i miniformat.

Vågar knappt erkänna det (med risk att underminera uppskattningen av det fina franska köket) men såna där små färdiga desserter med varierande naturlig (kemisk) pistage-smak från Carrefour … Guilty pleasure?

Orangina fortfarande topp 5. Mer än bara en simpel läsk. Fick min första på Cour Mirabeau i Aix när jag läste franska 1975. Annars helt OK med de monstruösa ostronen på Café de Turin i Nice.

Åh – jag har också Oranginaminnen från när jag var liten. Njuter faktiskt av den då o då även nu för tiden

Pain au chocolat

Pastis & tunna provencalska pizzor! Men även lindblomste, kastanjepuré, Socca.. Ja listan kan göras lång, längtan dit är stor!

Rivieran inom räckhåll firade ett år

Parallellt med ovanstående konversation på Instagram så hade jag och Maria också en tävling med anledning av att Rivieran inom räckhåll fyllde ett år. I juni 2019 stod vi i en knôkfull bokhandel och signerade böcker för glatta livet. Då hade vi aldrig kunnat ana att ett år senare så får man samlas via Zoom istället.

För att fira detta tävlade vi ut en bok. Vinnaren har precis blivit utsedd från nedanstående bidrag.

Till Cannes la boccas boulangerie vi går
Då frukostbröd och eclairs vi får
Vi njuter av frukost och sol i staden
Efter en härlig pw efter strandpromenaden
På vägen tillbaka finns ”vattenhål ”
Vi höjer då glaset och säger skål
Kanske rosé eller möjligen bubbel
Så njuter vi av livet helt utan trubbel.

Solstol på beachen mellan La Bocca o Cannes med en Apparel spritz,fisksoppa o ett glas Rose

Om jag med nästa blinkning kunde vara där så är det i Nice, denna vackra pärla där alla färger är dom rätta! Gula cour de Saleya, turkosa medelhavet, gröna berg, och blek rose i glaset

En frankofil ville slippa bil
Och ta ett tåg
till det vackraste hon såg,
klimatsmart mot söder
i lagom fart.
Att få vila hjärnan
på franska rivieran
Och njuta av ett kallt glas vin.
Tack för alla tips!
Maria och Kristin (a)

Alltså, jag älskar kontrasterna mellan kvarteren, älskar kustremsan, alla fik och att bara njuta av något lätt och strosa vidare ..de varma vindarna, dofterna, smakerna, människorna- vissa riktiga original  Jag skulle nog först bara strosa runt och sedan äta något riktigt riktigt gott 

Längtar efter allt som har med att göra

Morgonkaffe på balkongen, se horisonten från solstolen på Neptune, försöka prata franska med grannarna, ta ett glas rosé på Le Boréal, äta finmiddag på Art Bistro, värdens godaste musslor på Le Rossini, ta bussen upp i bergen och strosa runt i exv Vence, gå runt i Vieille Nice, olivoljan, solnedgången i havet… Komma hem till Nice helt enkelt.

Då försöker jag igen Jag skulle kasta mig i Medelhavet tillsammans med [namnet på en god vän]

Jag längtar till att vandringsresan kommer tillbaka…

Det första jag skulle göra om jag vore på Rivieran/i Provence: börja dagen med en croissant och café au lait på terrassen medan jag lyssnar på duvorna kuttrande, sedan skulle jag bege mig till närmaste ‘marché paysan’ tidigt på morgonen där jag skulle äta en nygräddad socca efter mina inköp av säsongens frukt och grönsaker, lavendelhonung, oliver, charkuterier, bröd,ost och rosévin. Finns inget som slår ett marknadsbesök där man handlar direkt av producenterna! Jag skulle också köpa med mig paella och värma hemma till lunch. Sedan skulle jag ta en lååång siesta. På kvällen skulle jag laga till något gott av det inhandlade: oliver, tapenade och caviar d’aubergine på crostini och charkuterier till entré, sedan petits farcis, en härlig ostbricka med små starka getostar och slutligen en halv cantaloupmelon med en slatt portvin i gropen.

Ett eller två glas rose hos mina vänner på Chez Freddys. Hoppas att restaurangen finns kvar.

Inlägget Varma croissant och kallt rosévin – detta saknar vi allra mest från Frankrike är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Bilar man genom Europa är den bruna skylten världsarv värd att hålla utkik efter och svänga av vid. Världsarv betyder att det är ett natur- eller kulturområden som anses vara av särskilt vikt för mänskligheten eftersom det illustrerar människans eller jordens historia. En del av världsarven är världskändisar som pyramiderna, Stora Barriärrevet och Frihetsgudinnan, men det finns också en del som är mer udda och ännu inte lika kända.

Totalt sett finns det när detta skrivs drygt ettusen världsarv. Av dessa ettusen finns nästan 400 i Europa så det är tämligen tätt mellan dem. När jag för några år sedan bilade till Antibes via Baltikum svängde vi av och såg ett världsarv varannan dag.

Femton av Europas 400 världsarv finns i Sverige

Satsar man på trenden med Sverige-semester finns det femton världsarv att välja på. Som jämförelse kan jag nämna att det finns nästan 40 i Frankrike och tre i Wales. En del av dem har jag bloggat om och de hittar du via etiketten världsarv.

De svenska är ganska utspridda över landet så det blir långt att köra om man ska se alla på en semester och mer görbart att se den eller de som är närmast där man ändå befinner sig. Särskilt om man befinner sig i Stockholm med omnejd norröver.

Unesco utser världsarv

Världsarven får sin status av FN-organet Unesco. De första tolv världsarven utsågs 1978. Bland de första tolv hittar vi Yellowstone, Galapagosöarna, katedralen i Aachen och Saltgruvan i Polen. Därefter har listan utökas så att det nu finns över ettusen stycken. Även om det är Unesco som utser världsarven så får de underlag från respektive land. En del länder har varit mer framåt och lagt fram förslag än andra – därav att listan domineras av länder i Europa.

Utvecklingen går just nu mot mer komplexa områden istället för enskilda byggnadsverk och att utöka utanför Europa. Men jag vet att när vi besökte St Marguerite förra sommaren så berättade de att de drev en kampanj att få komma med på listan.

Passa på och se världsarven medan det går

Tyvärr försvinner också en del världsarv från listan, exempelvis för att terrorister raserar byggnadsverk som stått i tusentals år. Vilket hände med många av de fantastiska byggnaderna i Palmyra.

I förra veckan kom nyheten att den världsberömda Hagia Sofia i Istanbul förlorat den museistatus den haft sedan mitten av 1930-talet. Den ska återigen bli moské efter att ha varit museum i nästan 100 år. Hagia Sofia är unik för att den byggdes som kyrka och sedan byggdes om till moské. När den var museum var den öppen för alla, oavsett trosinriktning. Otroligt tråkigt att den har stängts.

Detta öde ska väl inte drabba de svenska men det känns ändå som en bra idé att passa på och se dem medan det går. Särskilt om man ändå har vägarna förbi.

De femton svenska världsarven

Det finns just nu femton världsarv i Sverige. De flesta är ganska kända men jag hittade en jag hade missat, nämligen Struves meridianbåge. Den är inte bara svensk, den går från Hammerfest i Norge till någonstans i Ukraina. Jag har lagt in världsarven bland utflyktstipsen under respektive landskap och bloggar om dem i sakta mak.

Dessa har jag besökt någon gång.

• Drottningholms slott
• Birka
• Örlogsstaden Karlskrona
• Höga kusten
• Engelsbergs bruk
• Hansestaden Visby
• Falu koppargruva
• Södra Ölands odlingslandskap
• Hälsingegårdar (några av dem, vill se fler)

Jag har kvar att besöka

• Gammelstads kyrkby (lite osäker, har ev varit där men inte med kamera)
• Hällristningsmuseet i Tanum
• Laponia
• Grimeton radiostation utanför Varberg
• Skogskyrkogården i Stockholm
• Struves meridianbåge

Blandad kompott bland de svenska världsarven

När jag tittar på listan över de svenska världsarven så känns det som en ganska blandad kompott. Å ena sidan har vi väldigt kända byggnadsverk som Drottningsholms slottsområde, å andra sidan en gammal radiostation. Det är lite charmen med världsarven, blandningen.

Falun och kopparbergslagen tycker jag är en bra representant för Sveriges historia. På 1600-talet stod Falu koppargruva för 70 % av västvärldens kopparproduktion. Det måste haft en enorm betydelse för de svenska statsfinanserna på den tiden. Det kanske är en bidragande orsak till att man då var intresserad av landskapen Härjedalen och Jämtland. De blev svenska några år efter att kopparfyndigheter gjorts i närheten av Röros. Kanske hoppades man att det skulle finnas koppar även i Härjedalen. Då visste man inte det vi idag vet om fjällkedjans bildning och att de större fyndigheterna finns i en högre skolla (jag har just ägnat mig ett tag åt detta ämne och skrivit om det i ett manus).

Jag hoppas besöka några svenska världsarv i sommar

Mest sugen är jag på att besöka Hälsingegårdarna. Jag har åkt förbi flera stycken när jag kört bil mellan Stockholm och Funäsdalen men ännu inte varit inne i någon av dem. Det är speciellt med självägande bönder som blev så rika att de kunde kosta på stora byggnader med rik utsmyckning. I de flesta länder var detta något som bara adeln hade råd med.

Att jag ännu inte besökt Hällristningsmuseet i Tanum eller Grimeton faller verkligen in i kategorin “man missar det man har nära”. Grimeton hade jag faktiskt tänkt åka till förra sommaren men kom på idén för sent. Får se om jag kan bättra mig denna sommar. Laponia däremot får jag skjuta på, dit ska man inte ge sig av utan rejäla förberedelser. Jag får nöja mig med att läsa om det ett tag. Vilket jag kan göra i en trevlig bok.

Boken om de svenska världsarven

Riksantikvarieämbetet har en bok om de svenska världsarven. Den går att ladda ner som pdf alldeles gratis eller beställa som tryckt bok. Den är snyggt formgiven och innehåller mer information om de olika ställena. Klart värd att läsa, särskilt för dig som på grund av rådande pandemi kanske får nöja dig med att resa hemifrån soffan i sommar.

Ska jag ge ut nästa bok på samma sätt?

Jag beställde den tryckta boken, dels för att jag var intresserad av ämnet och dels för att jag jag ville se hur den såg ut. Den är nämligen utgiven som print on demand via Publit. Det betyder att först när jag beställde den så trycktes och levererades mitt exemplar.

Det är ett otroligt smidigt som mikroförläggare att lagra boken digitalt som en tryckfil, istället för att trycka ett par pallar med böcker för hundra papp och sedan betala 6000 kr om året för att lagra dem. Särskilt i dessa tider när bokbranschen genomgår en förändring och det är osäkert att sälja pappersböcker när bokhandeln går kräftgång (ett ämne jag bloggat en hel del om på annan plats, kika in här om du vill läsa). Med digital lagring slipper man ta en stor ekonomisk risk.

Det finns en hel del nackdelen. En är via detta företag finns det bara ett papper. De har visserligen nyligen bytt till ett med högre gramvikt (arctic matte 115 g) vilket gör att det inte är riktigt lika illa för färgbilder som det gamla (munken lynx 100 g) där även text lyste igenom. Det finns andra företag att välja som har större urval av papper. Men oavsett vilket man väljer är det svårt att få ekonomi i projektet.

Alla får betalt utom författaren

Jag betalade 253 kronor för boken som är stor (har faktiskt exakt samma yttermått som Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm), tryckt med mjukband och på 70 sidor. Pengarna fördelas på följande sätt.

• 14,31 kr i moms till staten
• 49,76 kr till PostNord som levererade till Ica där jag fick hämta boken
• 40 kr till Publit som lagrade filerna och tillhandahöll beställningsformulär.
• 99 kr till tryckeriet.
• o kr till bokhandel.
• 50 kr till Riksantikvarieämbetet/förlaget.

Eftersom jag beställde boken direkt på Riksantikvarieämbetets webbsajt så är det ingen bokhandel som ska ha pengar. Annars skulle det tillkommit 40-100 % påslag på bokens pris, det vill säga jag skulle betalt runt 300-400 kr för den.

Hos vanliga förlag ska författarens ersättning också täcka utgifter

Hade boken varit utgiven av ett vanligt förlag hade den 50-lappen behövt täcka kostnader för formgivning, marknadsföring, bilder, bildbehandling, redigering, korrekturläsning, projektledning, research samt själva skrivandet. Visserligen så är det inte bara min 50-lapp som räknas utan hundratals 50-lappar. Jag skriver hundratals och inte tusentals eftersom de flesta titlar säljer i under tusen exemplar.

Hade detta varit en vanlig reseguide (som tryckts i en större upplaga för att få ner tryckpriset och gett ett större överskott) hade författarens andel av intäkterna kanske varit en en tjuga. En oskattad tjuga som ska täcka arbetstid samt kostnader för resor och kamerautrustning om författaren också är fotograf. Om någon har lust att räkna ut timersättningen kan jag berätta att jag lägger in någonstans mellan 500 och 3000 timmars arbetstid per bok. (Kommer du fram till att en 16-åring på McDonalds har en rent astronomisk timlön jämfört med författare så är du inte fel ute).

361 kr att trycka Strövtåg runt Antibes på samma sätt

Jag vill poängtera att denna uträkning inte handlar om att peka ut Riksantikvarieämbetet på något sätt. Många förlag drygar ut intäkterna från bokförsäljning med statliga pengar. Att jag gjorde detta räkneexempel beror på att jag kunde ta reda på fördelningen. Hade jag plockat en annan bok hade jag fått gissa lite beroende på rabattsatser.

Det viktigaste var för mig är att fundera över om detta är en möjlig väg för mig framåt. Jag petade in Strövtåg runt Antibes i räknesnurran och den skulle kosta 361 kr att trycka (eftersom den är tänkt vara betydligt tjockare). Det är alltså per styck och enbart tryck. Utpris i fysisk bokhandel runt 700 kronor utan att en enda krona går till att täcka andra kostnader än tryck. Inte ett upplyftande scenario. Jag lämnar denna utvikning tror jag.

Andra skyltar värda att följa

För att återgå till semestertipsen så är de svenska världsarven en aning utspridda. En del passar perfekt att se när man passerar på väg till annat, andra kräver en separat resa. Men det finns andra skyltar att följa som sevärdhetskringlor, gårdsbutiker och handskrivna skyltar. En del av dessa tipsar jag om i Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Detta var en del av en löst sammanhängande bloggserie. Vill du läsa mer rekommenderar jag att klicka på någon av dessa länkar.

• Restips: reserestriktioner hävs, SAS flyger igen och varning för vårflod
• Hakar du på hemestertrenden i år?
• x tips för en perfekt hemester (kommande text, kommer ändra till länk när publicerad)
• Etiketten världsarv för att läsa om ställen jag bloggat om runt om i Europa.
• Eller klicka in på Sverige och vidare till listan med olika landskap för att se vad jag skrivit om respektive landskap.

Kanske blir det fler texter på ämnet, eller kanske återgår jag till allsköns kuriosa och att blanda ämnen friskt.

Inlägget Semestertips: besök ett av Sveriges världsarv med hjälp av trevlig bok är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

När minneskortet fylls med bilder där orange, grönt och blått tävlar om uppmärksamheten så gillar jag sommaren i fjällen men ett tu tre så blir jag medlem i team vinter igen. På vintern är det visserligen svårare att studera bergarternas effekt på växtligheten, men man slipper flygfän. Den här sommaren har jag gett mig rikliga tillfällen att utvärdera olika metoder att hålla avstånd till svid, knott, mygg och broms. Här ska du få ta del av min fältrapport.

Broms och fästingar värre än mygg

I fjällen är det periodvis gott om mygg, knott och svid (de som är så små att de ej syns utan bara känns). Däremot har jag ännu inte (ta i trä) sett någon fästing, något jag är extremt tacksam för. Vad man än kan säga om myggen så är de mer irriterande än farliga. Därmed inte sagt att det inte är jobbigt när de dyker upp i svärmar och sätter sig över hela kroppen. Eller att det är kul när man ligger vaken halva natten och kliar sönder benen.

Men mygg kan man ofta gå ifrån om man ökar tempot och ger upp att ta närbilder av blommor med manuella inställningar på makrot. Det funkar inte på bromsar. De är envetna rackare som inte bryr sig ett dugg om att man viftar bort dem. För några veckor sedan blev jag jagad i fem kilometer på fjället av en broms. Till slut sprang jag raka vägen hem. Kom hem rätt lerig eftersom jag genade rakt genom den upptrampade kohagen. Nu skulle inte detta handla om bromsar utan om myggmedel. Jag går ut hårt och utser bäst i test.

Bäst i test för att hålla myggen borta

Absolut bäst är vind. Vinden blåser bort alla de små flygfäna. Egentligen är frost ännu mer effektivt då det snabbt och skonsamt avlivar dem. Men frosten har dåliga effekter på tillgången på myrbär (hjortron) så därför är frost ingen testvinnare.

Vind hittar man på kalfjället. Det kan också komma svepande strax före en front. Häromdagen satt jag mitt i en myggsvärm och fikade när en riktig vindby kom farande. Poff var varenda mygga borta. Lite senare kom regnet, men det var bara några droppar och gjorde inget eftersom jag snabbt tuggat i mig min hembakt smörgås samt köpebullen.

Vind har också fördelen att man gärna tar på sig ett extra plagg, vilket också minskar ner antalet kliande myggbett (även om myggor lätt sticker igenom tunna plagg). Det är lättare att vifta bort mygg om bara nästippen sticker fram, än om man vandrar barbent.

Kläder, myggnät och potatishacka

På tal om kläder har jag läst på otaliga ställen att ljusa kläder ska vara bättre än mörka. Det är dock inget jag kan hålla med om. Jag har provat med allehanda kulörer och märker ingen som helst skillnad. Däremot verkar nytvättade kläder vara bättre än de som är väl insvettade.

Bäst är förstås olika former av myggnät. Jag har inget på hatten men det blev verkligen ett lyft när jag fick ett för fönstret. Nu kan jag sova med fönstret på glänt och ändå slippa bjuda in varenda mygga i grannskapet.

På tal om myggor i grannskapet. Det går att hålla nere mängden om man är flitig med potatishackan i närområdet. För att det ska bli några myggor krävs stillastående vatten så som det kan bli när vårfloden översvämmat områden som saknar avrinning. Lösningen är att se till att det inte är stopp i någon bäck utan att vattnet rinner i alla små minivattendrag.

Har man vatten stående någonstans kan ett par droppar diskmedel göra susen. Det är dock inget man ska hälla i vattendragen för någon vandrare kan ju vilja dricka vattnet nedströms.

Över till de kemiska myggmedlen

Då var det dags för de kemiska myggmedlen. I princip alla myggmedel idag har samma aktiva ingrediens, N,N-dietyl-m-toluamid, eller DEET. Det verkar vara något som amerikanska armén forskade fram på 1940-talet och verkar vara måttligt hälsosamt. Flera av medlen har 13 år som åldersgräns, något som brukar vara ett tecken på att det helst ska användas sparsamt oavsett ålder på användaren.

När jag googlade lite så hittade jag en del artiklar om en svensk forskare som forskat fram två molekyler som skulle vara både effektivare, luktlösare och ha fördelen att de inte tränger in i huden. Tyvärr var de dyra att tillverka och eftersom hon avled hon för några år sedan så verkar det saknas eldsjäl som jobbar vidare med detta.

En av de fyra medel jag testat är fri från DEET och innehåller istället citroneukalyptus, en myrtenväxt som man förut trodde var släkt med eukalyptus. Det luktar ganska mycket och är kanske inget som en astmatiker ska använda i närheten av huvudet.

Olika halt DEET och olika andra ingredienser

De medel jag har testat är MyggA, Djungelolja och två varianter av Careplus. Det som skiljer dem åt är främst förpackning, koncentration samt vad de innehåller förutom DEET.

Det vanligaste medlet i affärerna här uppe är MyggA. Det finns som stick, roll-on och spray. Jag har använt stick för det är min favoritberedningsform. Det är ingen vätska som kan läcka ut i väskan, det är inget kladd och det är lätt att placera den exakt där jag tänkt mig utan att få något på fingrarna. MyggA stick innehåller 20 % DEET samt extrakt av växtoljor från bl a lavendel, geranium och flera sorters rosor. Den luktar hyfsat gott och fungerar utmärkt om man följer följande instruktion.

Instruktioner för effektivaste användningen av MyggA

1. Rekrytera en medvandrare.
2. Smörj in medvandraren i MyggA.
3. Släpp iväg medvandraren.
4. Gå tio meter efteråt och njut av frihet från myggen som alla svärmar runt din medvandrare.

Jag har testat denna variant och det funkade utmärkt. I varje fall för Kocken som gick tio meter efter mig. På nästa vandring så gjorde vi tvärtom, jag skickade iväg honom först med MyggA och så kom jag efteråt med Djungelolja. Testet förstördes dock lite av att Kocken den gången hade smörjt in sig med solkräm från Nivea och det är möjligt att det är doften av den som lockar myggen, inte MyggA.

Använd inte myggmedel på bar hud i solsken

Jag var inte direkt myggfri jag heller utan fick satsa på grundalternativet vilket är att öka takten. Det här var när vi skulle bestiga Ånnfjället och första delen är både brant och myggig vilket gjorde att när jag väl kom upp på kalfjället var pulsen parkerad i röda zonen.

På tal om sol och solskydd. MyggA ska EJ användas i starkt solsken. Då kan man få brännblåsor. Om det är samma sak med de övriga vet jag inte för sedan M täckte armarna med brännblåsor har vi varit lite försiktiga med myggoljan och mest satt den under eller ovanpå kläder.

Nya Djungeloljan

Djungelolja är en färglös oljig substans i en liten grön förpackning. Det lilla formatet gör flaskan smidig att ta med, men man blir ju en smula kletig om man använder fingrarna för att applicera den så jag använder den mest hemma där jag kan tvätta händerna efteråt.

Djungeloljan innehåller också 20 % DEET men jag upplever den som mer effektiv än MyggA. Det kan vara en placeboeffekt som beror på att Djungelolja är det jag använde när jag fjällvandrade som barn. Då hade den en annan sammansättning än idag. Jag har inte hittat igen vad det var och om receptet gjordes om för att den gamla aktiva ingrediensen var för dyr att tillverka eller förbjöds för att den var för giftig.

Fått varuprover för att testa

Då är det dags att övergå till mina varuprover. Eftersom jag har en reseblogg så står jag på utskickslistan för olika pressmeddelanden. Det mesta är så irrelevant att jag ofta undrar hur de där urvalet går till, men precis när jag kom hem från en särskilt myggig vandring så fick jag ett pressmeddelande om ett nytt myggmedel. Jag erbjöd mig raskt att testa och fick direkt varuprover.

De nya myggmedlen var riktigt effektiva. Samma dag jag fick dem var det ett par kalla nätter och myggen försvann som genom ett trollslag. Men det kläcktes snabbt nya…

Careplus sprayer med och utan DEET

De två Careplus-sprayerna fick visa vad de går för häromdagen. M och jag åkte upp på Mittåkläppsvägen för vi skulle gå på Gruvdagar. Det var en av dagarna när vädertjänsterna hade spått att sommaren skulle göra come-back så jag hade valt kjol. När vi hade parkerat bilen och jag tittade ner på benen så var de prickiga av myggor.

Jag slet fram mina sprayflaskor. Min plan var att använda en på varje ben för att analysera skillnaden men nu körde jag istället båda två rätt ordentligt (vilket inte var exakt enligt instruktionerna som mer handlade om sparsam användning). Enligt M så gick det inte att missa när jag kom i närheten eftersom jag var ett vandrande moln av myggmedel.

När vi kom hem så hade jag ett par myggbett och jag var först en smula besviken på de nya myggmedlen. De motsvarade inte mina förhoppningar på undermedel. Sedan tittade jag på M:s ben. Hon vandrade inte barbent utan i tunna byxor och långa strumpor.

Myggmedlen har effekt

M är lite skeptisk till myggmedel efter incidenten med brännblåsorna, men jag sprayade henne bakifrån när hon inte märkte det. När vi kom hem och hon rullade av strumporna så såg vi skillnaden. Jag hade sprayat strumporna på baksidan men inte på framsidan. På baksidan hade hon bara något enstaka myggbett medan framsidan var helt prickig. En prickig korv hade känt sig avundsjuk och enfärgad i jämförelse. Jag omvärderade raskt effekten på myggmedlen.

Dagen efter skulle Kocken och jag upp på annat fjäll och jag var noga och kletade in mig i myggmedel före avfärd. Det visade sig vara fullständigt onödigt för det blåste någon form av kulingvindar på fjället. Det gick knappt att hålla teleobjektivet stilla och myggorna hade inte en chans.

Ha alltid myggmedel i ryggsäcken

Summa summarum. Mina erfarenheter är att alla myggmedel minskar ner antalet myggbett, men inget är hundraprocentigt (förutom vind och frost). Eftersom de flesta myggmedel är ohälsosamma och ska användas sparsamt så är det bättre att ta med sig i ryggsäcken och sätta på sig vid behov, än att rutinmässigt kleta in sig varje gång man går ut.

Har man långbyxor och långärmat kan stick vara perfekt för fotleder, handleder och hals. Vandrar man däremot i kortärmat är spray snabbare och enklare för att täcka stora delar av kroppen. Sprayar man mycket (vilket man helst inte ska) så kommer man få en del vätska på fingrarna och då är det viktigt att inte klia sig i ansiktet eller ta i mat (i år ska vi ju aldrig ta oss i ansikten så detta ger extra övning).

Lite myggbett får man räkna med

I Sverige är det inte hela världen om man får lite myggbett eftersom våra mygg inte sprider några sjukdomar (än så länge kanske man ska tillägga, med klimatförändringarna så kommer nya sorters mygg).

Ett sätt att minska ner myggplågan är att se till att alltid ha en viss halt av antihistamin i kroppen. Eftersom jag är allergiskt mot än det ena och än det andra har jag klarat mig bättre än M och Kocken som inte äter några allergipiller på regelbunden basis. Men igår kväll kliade det såpass att jag fick leta upp en kylklamp för natten. Om det nu är myggor eller allergisk reaktion mot Djungelolja vete sjutton.

Så här klarar du myggplågan

Sammanfattningsvis.

1. Börja äta antihistamintabletter 1-2 veckor före avresan till fjällen.
2. Ta sovmorgon. På mornarna är det ofta spegelblankt och morgondagg. Mitt på dagen större chans för vind.
3. Ta språngmarsch genom fjällbjörksskogen upp på kalfjället.
4. Medtag valfritt myggmedel och applicera rikligt vid behov. Undvik ansikte och tvätta händerna ordentligt efteråt.
5. Om rejält myggbiten, lägg is eller kylklampar på de stuckna partierna under natten.

Inlägget Sommar i fjällen: test av 4 sorters myggmedel är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Grattis på namnsdagen alla Kristinor! Dagen till ära har jag fyllt mina sociala medier med bilder på mig själv. Äntligen!, utropar antagligen en och annan medan lika många suckar och tänker: Nu igen! Lagom balans av selfiebilder är en utmaning. Jag har författarkollegor som inte kan plocka ett bär utan att posta en bild på sig själva medan andra avskyr att synas på bild. Jag försöker hitta en medelväg.

Kristina Svensson syns ofta med en kamera i näven

En utmaning är att jag oftare är bakom än framför kameran. Det går ju att lösa om man hittar en snygg spegel vilket jag gjort i en del av bilderna till detta inlägg. När det gäller fotografering är jag självlärd och kör principen att ju mer man övar ju bättre borde man bli.

Just nu är jag alldeles vindögd för jag försöker välja ut de 500 bästa från vårens 16 000 bilder. Om jag får säga det själv så har jag utvecklats som fotograf och årets bilder är klart bättre än tidigare års. Jag är inte ensam om den uppfattningen utan har fått en hel del kommentarer i den riktningen på Instagram. Sedan är frågan vad jag ska ha alla dessa bilder till. Återkommer till det.

Varför ser fjällen så olika ut?

Om jag är självlärd som fotograf så har jag akademiska poäng så att det räcker och blir över i andra ämnen. Bland annat har jag tenterat av två år geologi, med inriktning mot mineraler och bergartsbildning. Detta syns nog i mina böcker för jag stoppar gärna in lite geologi här och där.

Det beror delvis på att jag tycker att det borde tillhöra allmänbildningen på samma sätt som att de flesta kan skilja på en maskros och en vresros, eller en talgoxe och en skata. .

Sedan är jag obotligt nyfiken och vill veta varför ett område ser ut som det gör, och då får man ofta ta en titt på berggrunden. Just nu håller jag på och försöker bringa lite klarhet i varför fjällen jag ser omkring mig (eller skulle sett om inte ett kompakt molntäcke och en björkskog varit ivägen) ser så olika ut.

Helt nytt bokprojekt tack vare corona

Min djupdykning i den svekokarelska orogenesen och vilka bergarter man kan hitta i de olika skollorna, samt deras påverkan på hur attraktivt området är för vandring beror på ett nytt bokprojekt som är helt och hållet orsakat av corona-utbrottet. Titel har jag inte spikat men dagens arbetsnamn är Mina strövtåg runt Tänndalen (det kan dock vara något helt annat ikväll). Det är alltså ett helt nytt bokprojekt, inte ett av de tiotal halvskrivna jag har liggande. Att jag började med detta beror helt på att jag behövde något positivt att göra när jag ändå var i fjällen.

Det blir ingen reseguide utan jag strävar efter att lägga mig stilmässigt någonstans mellan Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm och min debutbok Jakten på den perfekta puben.

Jag ska skynda mig att säga att det finns varken pubar eller caféer i den nya boken (eller i varje fall ytterst sparsamt), utan det är stilen som är likartad. Det vill säga att jag blandar kulturhistoria, skrönor och naturvetenskap som jag kryddar med lite personliga betraktelser. Det är mycket jobb att få ihop både fakta och en röd tråd, men jag ser detta som min specialitet. Emellanåt funderar jag varför jag ger mig på detta när det skulle vara så otroligt mycket snabbare och enklare att sno ihop den typ av bok som jag kallar “trip advisor light, fast på papper”.

Unik spegelselfie från Gunillaberg

Det här är en spegelselfie som jag tagit tack vare Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det var under arbetet med den boken som jag stannade till på Gunillaberg för några år sedan.

Det är jag glad över för miljön var fantastisk. I bakgrunden anas en bukett med några av de tusen liljor som odlas på ängen. De är vackert arrangerade i en snygg vas.

Lite extra glad är jag idag att jag varit där eftersom Gunillaberg nu är till salu. I sommar har de enbart öppet efter överenskommelse och entréavgiften är 500 kronor per person.

Allting förändras och det gäller att passa på och se och dokumentera omgivningen när det går. Sedan kanske 16 000 bilder på en vår är lite att överdriva. Det är i varje fall extremt jobbigt att hantera.

Förvarnar om förbeställningskampanj

Ett urval av de 16 000 bilderna hoppas jag använda i nästa bok. För att ge ut den planerar jag att prova med crowdfunding, vilket i princip är en typ av kampanj för att få in förbeställningar. Den stora fördelen är att om jag lyckas, så får jag in pengar innan jag ska betala tryckfakturorna och slipper ligga ute med pengar ett år eller två.

Planen är att lansera kampanjen ungefär när alla är tillbaka hemma efter semestrarna (eller hemestrarna). Så min namnsdagsönskning i förväg är förstås att många backar projektet och förbeställer boken.

Vill du ha mer info om boken?

Det kommer såklart mer info om boken (ifall du prenumererar så missar du inget). Just nu sliter jag (därav lite längre mellan blogginläggen). Men tanken är att det ska bli en del texter i denna stil:

• De berömda hällmålningarna
• Härjedalen rekordlandskapet

Dessa inlägg ger en idé om bildmaterialet:

• Fler än 7 sorters fjällblomster
• Pärlemormoln

Däremot så har reseinformationen förpassats till ett appendix som jag lägger med ifall jag får utrymme.

Inlägget Grattis på namnsdagen Kristina! är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Igår var det min namnsdag och jag firade med en god middag. På min födelsedag får jag aldrig välja meny utan då dyker det alltid upp sill och sånt som det tog mig trettio år att börja uppskatta. Istället brukar jag fira min namnsdag ordentligt. Det gjorde jag med att jobba större delen av dagen med vissa pauser för trevliga matintag. Det blev både cheesecake från Hemma hos Edith, jordgubbar från södra delen av landet samt pizza och rödtjut till middag. Fast vi pratar förstås en god hemgjord pizza och chianti.

Casa Emma dyker upp i småpartier ibland

Jag började med att välja vin och spikade därefter maten. Det brukar bli bättre så än tvärtom. Nu råkade det finnas två flaskor chianti från Casa Emma i vinkylen, en från årgång 2016 och en från årgång 2017. Det var riktig tur för mig för detta vin finns inte i Systembolagets ordinarie sortiment utan det dyker upp i småpartier emellanåt. Vanliga år går det att beställa från småpartier till vilket Systembolag som helst men i år går inte det på grund av covid 19 utan istället måste den som vill ha lite bättre utbud resa runt på Systembolag i landet.

Casa Emma är en ekologisk vingård söder om Florens. Istället för kemiska bekämpningsmedel har de släppt ut gäss i vingården. Huvuddruvan i Casa Emma Chianti Classico är sangiovese (90 %) men det innehåller också 5 % vardera av canaiolo och malvasia nera. Det är ett av de enklare vinerna från vingården. Namnet Casa Emma kommer från att egendomen tidigare ägdes av en adelsdam som hette Emma.

Chianti till salsiccia eller pizza

Systembolaget (som tar 149 kr för chiantin) rekommenderar Casa Emma till mörkt kött, jag tycker att det passar bättre till pizza. I varje fall min korvpizza. Den går ganska snabbt att göra med lite framförhållning. Embryot till degen satte jag vid 07. I Tassajaras brödbok (en bakbok från ett Zen-kloster utan en enda färgbild) har jag lärt mig att starta med en riktigt lös deg som man kan veva ordentligt och som får jäsa en gång innan man tillsätter resten av mjölet. Jag brukar översätta det där med en gång till “jag går förbi och rör om lite när jag passerar”.

På eftermiddagen hade jag en deg seg som ett gummiband. Då var det dags att trycka ut den på en plåt. Till en pizza använde jag två burkar mutti krossade tomater och två förpackningar salami milano. Tomatsåsen med rejält med rostad vitlök och oliver fick puttra i ett par timmar på förmiddagen så att den var kall när jag spred ut den på pizzan.

Båda årgångarna riktigt bra

Tillbaka till vinet. Vi testade som sagt två årgångar mot varandra. De var mycket lika och vi hade svårt att skilja dem åt. Det äldre vinet var en smula mjukare, det var ungefär allt. Det gladde oss att vi inte kunde skilja dem åt. Hellre att de alltid är likadana än att ett favoritvin plötsligt blir mycket sämre, så som skedde med åsnevinet för några år sedan (det händer oftare, men jag bloggar inte alltid om det).

Sedan är det roligt att jag gillar detta vin så mycket. Jag kunde länge inte förstå hur sangiovese kunde vara en så populär druva. Det smakade ju mest bara maskinolja. Men nu har jag ändrat mig. Kanske för att jag lärt mig vad det passar till.

Kanske dags för en promenad nu?

Det var allt jag hade att säga om min namnsdagsmiddag. Nu ska jag återgå till frågan om järnframställning som jag fastnat på. Hur djupt ska jag gå in på skillnaderna på myrmalm och magnetit? Tvåvärt och trevärt järn. Kanske inte så djupt. Bättre att ta en promenad nu när det temporärt är uppehåll.

Hej så länge!

Inlägget Casa Emma har gjort att jag omvärderat sangiovese är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Egentligen började det närma sig läggdags för min del. Vi höll precis på och avrundade middagen och det var mest en fråga om den skulle avslutas med en espresso och lördagsgrappa eller på något annat sätt. Då tittade jag ut och insåg att det för första gången på evigheter faktiskt varken regnade eller blåste halv storm. Vi hade kunnat sitta ute och äta (om vi hade haft tillräckligt med myggmedel på oss). Dessutom var det verkligen fint kvällsljus, perfekt fotoväder. Alla väder är förstås fotoväder men nu hade jag porträttfoto i en viss miljö i åtanke. Dels är det svårt att göra miljön rättvisa i hällregn och dels ville jag ha ett porträtt utan mössa, vantar och långkalsonger. Visserligen får en fotomodell emellanåt stå ut med att vara felklädd, det kan nästan sägas vara tradition att jag ska frysa varje gång jag ska ha nya författarbilder (med undantag för de som är tagna sommartid i Antibes).

Nytt bokprojekt betyder nytt bokomslag

Häromdagen avslöjade jag vad jag ägnat den här corona-våren till, att jag inte bara städat blogg i evinnerlighet utan även skrivit ett nytt manus. Eller halvskrivit första utkastet i varje fall. Jag nämnde också mina planer på att testa crowdfunding för att finansiera utgivningen (det vill säga att ta in förbeställningar).

Det känns som att ett färdigt bokomslag skulle vara bra i informationskampanjen. Anneli som gjorde omslaget till Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm är vidtalad. Hon är förvisso mitt uppe i flyttstök just nu men jag kan ju fixa underlaget i varje fall.

Skarvarna eller Hamrafjället plus författare på omslaget

Min tanke är att Skarvarna eller Hamrafjället bjuder på attraktiva vyer som kan ge köplust. Dessutom har de viktiga roller i boken, Hamra som blomsterfjället och Skarvarna som gett namn till Skarvarnagruppen inom Helagsskollan (geologi med andra ord).

För att sätta piff på omslaget behövs något i förgrunden. Det kan vara en blomma, en ren, en ripa eller en människa. Det är enklare att regissera en människa att ställa sig på rätt plats. Eftersom boken handlar om mina utfärder och irrfärder i området så passar det extra bra att ställa dit mig själv. Plus att jag inte kräver något arvode. Många bra saker på samma gång. Förutom att jag har svårt att även stå bakom kameran.

Vi fick bråttom för solen var på väg ner

Jag rekryterade Kocken för att hålla i kameran och trycka på avtryckaren och så gav vi oss av uppåt. Vi hade bråttom för solen går ner betydligt tidigare så här års än för en månad sedan. Jag hade två platser i åtanke och vi hann till den ena. Min tänkta vy var dock nedsänkt i mörker så vi testade lite andra.

Flera bilder blev ok men tyvärr har jag ännu inte hittat någon bokomslagskandidat. Det finns både tekniska och motivmässiga förbättringsmöjligheter. Till de tekniska hör balansen i kompositionen det vill säga att jag ställt min fotograf och mig på fel ställe i förhållande till omgivningen (varken Hamrafjället eller Skarvarna syns till). Sedan har jag emellanåt placerat oss fel i förhållande till objektiven så att jag blir en prick i fjärran. Sedan är många bilder oskarpa eller har skärpan på fel ställe (vi hade som sagt halvsprungit upp efter en god middag).

Coronafrisyr, dubbelhaka och mygg ska helst inte synas

Det finns en och annan bild som trots avsaknad av rätt fjäll ändå hade dugt långt, om vi inte ovanpå de tekniska utmaningarna har de motivmässiga. Det ska ju vara en snygg bild. Då går ett moln av myggor bort. Det gör också skidjacka ovanpå tre tröjor eftersom det inte är den mest smickrande utstyrseln i garderoben. Sedan har jag visst skaffat mig dubbelhaka sedan jag ställde undan skidorna för säsongen och satte mig framför datorn (ajdå).

För att bilderna ska stämma när boken kommer ut vill jag plocka bort de urgamla glasögonen som jag hoppas snart ska vara historia. Men det hade varit bra om jag hade lagt dem i ett glasögonfodral istället för att hålla dem i handen (de syns mer då än om jag hade haft dem på näsan kan jag berätta). Lägg till att min corona-frisyr kräver hatt (som helst ska sitta åt rätt håll eller i varje fall inte dölja ögnonen). Sedan ska jag låta bli att blunda, undvika konstiga miner och hålla huvudet rakt. Det blev lite för mycket på en gång.

Nya tag och nya ämnen på bloggen

Vi tar nya tag imorgon hoppas jag. I varje fall om YR har rätt i sin prognos att regnet ska hålla upp på eftermiddagen. Det blir dock inga fler blogginlägg i ämnet, i varje fall inte på ett tag för nu har det varit väl många bilder på mig ett tag. Vad det blir nästa gång och när det blir får vi se!

Inlägget Kan något av detta bli ett bokomslag månntro? är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Jag älskar verkligen när mina böcker gör skillnad. Ett av de läsarbrev som gjort starkast intryck på mig handlar om Mitt Nice. Det kom från ett par som rest till Nice strax efter terrordådet på nationaldagen. De var egentligen inte alls särskilt sugna på att åka men resan var bokad. I lägenheten låg ett ex av min reseguide och tack vare de olika utflyktsförslagen i den hade de en lyckad resa. När de kom hem skrev de ett tackmejl.

Det brevet gjorde mig så glad för det var oväntat för mig att en av mina reseguider kunde ha sådan stark påverkan. Dessutom var jag själv nere i Antibes under terrordådet och vet vilken effekt det hade lokalt. Det gör nog att jag värderar det brevet extra högt. Det finns andra tackbrev och läsare som också gjort intryck. Särskilt glad är jag över de som berättar för andra att de gillar mina böcker. (Hej Håkan!)

Många lyriska läsare av mina 7 författarhandböcker

Det är vanligare att jag får lyriska tackbrev från läsare av mina författarhandböcker, trots att reseguiderna har fler läsare. Av döma av tackbreven är det åtskilliga hyllmeter med böcker som blivit färdigskrivna och utgivna tack vare mina författarhandböcker (som är sju till antalet numera om jag räknar de jag skrivit tillsammans med andra författare).

Det kan vara för att författarhandböckerna är enklare att sortera ut exakt vad de är för någon typ av bok och hur de ska användas. Inom resegenren finns det otroligt många olika typer av böcker. Det finns listor på sevärdheter och tematiska reseguider som har du-tilltal. “Res hit och pricka av de här hundrafemtio punkterna så fort som möjligt”. Sedan finns det olika former av reseberättelser i jag-form. “När jag besteg Everest i snöstorm på ett ben”.

Skåningen Susanne gillar Smultronställen

Varken Smultronställen, Strövtåg runt Antibes eller den kommande Härjedalsboken faller klockrent i någon av de kategorierna utan de har drag av båda delar med en extra dos med kuriosa. Det gör att mina böcker både har en bredare och en smalare målgrupp. Smalare då det kräver någon form av kunskapsintresse och bredare då de går utmärkt att läsa hemma i soffan (Smultronställen är formatmässigt avpassad för soffan).

Jag har många vänner som gillar det jag skriver men inte köper Smultronställen “för jag ska inte resa den vägen” vilket visar att antingen har jag tänkt fel med soffläsningen eller inte lyckats förmedla detta (kanske för att jag skrivit tre reseguider tidigare?). Därför blev jag extra lycklig när Susanne Hultman köpte ett exemplar. Susanne har ingen bil och bor i Skåne. En perfekt person att testa om Smultronställen har det breda anslag som jag tror.

Boken gav Susanne flashbacks till tidigare resor

Svar ja, Susanne blev positivt överraskad av boken som gav henne flash-backs till sina ungdomsår då hon reste i en del av områdena. Läs gärna hela hennes text (och gillar du snygga bilder från Skåne rekommenderar jag att följa hennes blogg). Här kommer tre citat ur texten.

Alla foton i boken är Kristinas egna och hon finns med på bild på flera platser. Det gör att boken känns väldigt personlig och man får lära känna henne en smula genom fotona, men framför allt genom texterna. Små historier vävs in i guideturerna där vi t.ex. får läsa om Kristinas farfar och farmor i Sjuhäradsbygden där de arbetade som snickare respektive sömmerska. 

Registret är väl genomarbetat och gör att man snabbt hittar rätt boksida där en plats är beskriven. Och så är fotona underbara! Speciellt gillar jag de sidor där flera små foton lagts samman på ett speciellt tema, t.ex. skyltar.

Njutbart, helt enkelt.

Det blir ingen e-bok av Smultronställen (just nu iaf)

Jag har aldrig träffat Susanne men vi har läst varandras bloggar i åratal. Vi upptäckte varandra tack vare utmaningen #blogg100 som jag deltog i 2013. En annan bekant från denna tid är Inger Aspåker. Hon efterlyste häromdagen Smultronställen som e-bok. Jag svarade att jag såklart ska fixa det.

Efter att jag läst Susannes text så inser jag att det är mer jobb än att bara konvertera från ett format till ett annat. Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm är skapad för att vara en attraktiv fysisk vara, en helhet där bilder, text och formgivning samverkar. De collage och det register som Anneli och jag satt ihop tillsammans är små konstverk som inte är direkt överflyttbara till en e-pub-fil.

Kanske en reseguide som e-bok ett annat år?

Jag skulle kunna skapa en annan bok som e-bok. En reseguide över området där jag återanvänder delar av texten. Men jag vet inte om jag har lust att lägga tid på det. För det finns så mycket konkurrerande gratismaterial på nätet (jag bidrar med en hel del själv). Dessutom är jag just nu en smula putt på alla caféer som jag i åratal tipsat om här på bloggen och som inte ens behagar svara när berättar att jag gett ut en påkostad bok där de är omnämnda. Jag har bättre saker för mig än att agera obetald marknadsförare av dem känner jag. (Känner du någon som vill sälja boken, skicka dem till denna text för återförsäljare).

Jag ska såklart lägga till att det finns en hel del gårdscaféer som jag fortfarande tycker är underbara. Vi kan snarare säga att mina utskick har gett mig en bättre insikt om vilka ställen som drivs av riktigt driftiga eldsjälar. Jag har under sommaren försökt att lyfta fram dem lite extra på bokens Facebook-sida.

Får se efter Härjedalsboken

Just nu är det fullt fokus på den bok jag håller på med. Sliter med både redigering och bokomslag och att välja ut bilder. Har fått upp farten nu, lagom tills jag ska omlokalisera mig vilket betyder paus för att packa, fixa och resa. Men å andra sidan har jag haft åtskilliga månader på mig, det är bara det att jag var lite trög i starten.

Numera i civilisationen

Och numera är jag baserad söderut. Jag skrev ovanstående medan jag var kvar i fjällen men postade det aldrig för istället för att leta upp bilder tog jag en paus för att fixa allt inför resan och sedan resa. Väl hemma har jag varit upptagen med annat.

Nu ska jag ge mig av ut och njuta av det fina sommarvädret. Kanske blir det också badpremiär för min del. Om lusten och tiden finns kanske jag utökar mina blogginlägg från Halland.

Trevlig helg!

PS! Har du inte redan alla mina böcker i bokhyllan så går de att beställa hem i alla bokhandlare. Jag rekommenderar just nu särskilt Bokus.

Inlägget Susannes ord och användning av boken gör mig glad är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Det finns två huvudtyper av blogginlägg på Tomatsallad. En del är “hej hopp idag har jag fotat en fantastiskt bild på…” och en del är långa artiklar som lika gärna kunde varit publicerade i ett resemagasin. Vad jag skriver beror mest på min dagsform och vad jag har på agendan för övrigt.

I efterhand brukar jag bli mest stolt över artiklarna och se de andra som utfyllnad. Men utfyllnad och lugna partier behövs ibland, det går inte bara att smacka på med artiklar som kräver en veckas research. Då blir det inga böcker skrivna. Sedan tror jag att det är bra med variation även för läsarna. Utfyllnaden kräver inte lika hög koncentration som artiklarna att läsa.

Bloggrekord: juli 2020 bästa månad någonsin

Det finns också två huvudtyper av läsare. Det ena är trogna läsare som prenumererar på bloggen och läser valda delar av nya inlägg. Den andra gruppen är de som hittar hit via Google för att få inspiration till en resa eller svar på en fråga.

I sommar har den senare gruppen slagit rekord. Häromdagen fick jag ett meddelande från Google att juli 2020 är den bästa månaden någonsin för Tomatsallad. Bäst i avseendet flest läsare under de tio år som bloggen varit igång. Detta låter inte så märkvärdigt, bloggens läsarantal borde öka i takt med att jag lägger ut allt fler artiklar.

Därför är det en prestation att Tomatsallad slår läsarrekord i år

Men i år är det en prestation att Tomatsallad har läsarrekord. För denna sommar är ingen vanlig sommar. Vanliga somrar brukar jag kunna följa manetsituationen på franska rivieran utifrån hur många som läser mitt inlägg om maneter. En text om franska stränder brukar också hamna högt på läslistan varje år. Förra årets raketer handlade om tågresor till respektive längs franska rivieran.

Just franska rivieran är bloggens huvudämne, nästan en tredjedel av texterna är i den kategorin, 444 av 1560 inlägg. Men i år är det ingen som letar efter vandringstips i Provence utan det är bara Sverige som gäller. Därmed är det en prestation att Tomatsallad slår läsarrekord.

Effekt av hårt arbete

Det är dock ingen slump med läsarrekordet. Jag la ett par veckors arbete i våras på att städa bloggen. Framförallt jobbade jag med interna länkar och med att förbättra sidan med utflyktstips för hela Sverige. Detta har gett effekt. Det är särskilt utflyktstips runt Göteborg och i Halland som lockar många läsare. Bland de nyskrivna texterna är det Flatruet som sticker ut.

När jag höll på uppdaterade jag också många av mina cafétips mellan Stockholm och Göteborg med aktuell information samt bilder på Smultronställen-boken.

Var tusende bloggläsare köper någon av mina böcker

Det sistnämnda var ett ganska långtråkigt och digert arbete men det var nödvändigt. I år är inget år då jag vill kuska runt och signera böcker utan bloggen är en superviktig kanal för att nå ut med mina böcker. I runda slängar en läsare av tusen handlar en bok. Det låter kanske inte särdeles kostnadseffektivt och det är det inte heller, men det är bästa metoden i år.

Eller snarare, den allra bästa metoden är kombinationen att många personer ser boken när de söker efter tips, och sedan kan de handla den på plats i några av gårdscaféerna som är med i boken. I sommar har det fyllts på böcker hos Stavsjö krog, Hemma på Källebacka och Bostället vedugnsbageri. Tack till alla som valt att besöka dessa ställen samt handla min bok!

Årets badpremiär avklarat i Halland

Särskilt kul är det att boken når ut även till de som varken har bil eller ska resa den vägen, som jag berättade om i förra veckans inlägg. Då nämnde jag också att jag var på väg till Halland och hoppades på badpremiär. Bad blev det också, det blev både morgondopp och kvällsdopp. Däremellan höll jag mig borta från badplatserna eftersom det var så otroligt många andra där dagtid.

Istället ägnade jag mig bland annat åt att fotografera fjärilar. Utmaningen låg i att bästa fjärilsobjektivet låg kvar hemma. De bilder som är så färgstarka att det gör lite ont att titta på dem är tagna med mobilen (en samsung-mobil som har egenheten att den gärna bättrar på färgerna en smula).

Lavendel rena fjärilsmagneten

Vill du ha många fjärilar i trädgården nästa år så är mitt tips att plantera lavendel. Hemma hos Fritz finns ett par lavendelbuskar som är rena magneten för fjärilar, humlor och andra flygande saker. Det vill säga insekter som är viktiga delar av ekosystemet och som vi ska värna om.

Lavendel är toppen. Det doftar gott, har snygg färg och påminner om Provence. Kan man inte åka på lavendelsafari i Provence kan man åtminstone dricka rosévin bland lavendelbuskar. Dessutom är lavendel ett bättre alternativ än fjärilsbuske eller syrenbuddleja. Den växten är på god väg att bli klassad som invasiv art. För att slippa lägga tid på att utrota dem ur naturen kan man börja med att låta bli att köpa och plantera dem.

Lupiner och andra invasiva arter

På tal om invasiva arter så måste jag skryta en liten smula om att jag och M fyllde två sopkassar med lupinblommor i Funäsfjällen. Dessa hamnade på tippen bland invasiva arter. Tyvärr var vår insats bara en droppe i havet, det är verkligen många lupiner där uppe. Det är verkligen trist. Jag minns när jag var liten och tyckte att lupiner var så fint. De är fortfarande fina, det är bara det att de inte ska växa i fjällen.

För att återvända till Halland så finns det invasiva arter där också. Exempelvis ser jag för varje år allt fler skal av japanska jätteostron. Jag såg även en död säl och en del skarvar men inga strandskator. Ingen aning om dessa observationer har något som helst samband.

Bloggen ett sätt smita undan redigering av manus

Av det jag skrev i inledningen kan man lätt få intrycket av att “utfyllnadsinlägg” som detta är snabbare att skriva än faktaspäckade artiklar. Det kan det också vara, eftersom jag inte behöver slå upp så mycket information. Men det tar ändå tid och just nu borde jag fokusera på att redigera klart mitt corona-projekt så att jag kan ge ut boken.

Jag planerar att bjuda in alla läsare som vill att förbeställa boken och håller på och skissar på budget. Hur mycket boken kostar att trycka beror både på hur många böcker jag trycker, och på utformningen. Ju fler bilder ju dyrare. Samtidigt tror jag att det är bilderna som lockar mer än texten.

Titelfunderingar

Dessutom vore det fint att ha ett färdigt bokomslag till marknadsföringen. Och till detta behöver jag både en bokomslagsbild och en titel. Jag har svängt vad det gäller bilder och tror att någon av de jag ratade häromveckan får lov att duga. Så nu återstår titel. Här är några mer eller mindre aktuella kandidater.

• Strövtåg runt Tänndalen
• Strövtåg i Västra Härjedalen
• Mina strövtåg runt Funäsdalen
• Mitt Härjedalen
• Mina strövtåg i västra Härjedalen
• Mina bilder av västra Härjedalen
• Coronavår i fjällen – ripor, stenar och orkidéer i parti och minut
• Blomsterfjäll, platta fjäll och taggiga fjäll – varför ser fjällen runt Funäsdalen så olika ut?
• Härjedalen: bilder från rekordlandskapet
• I Tännåns dalgång – mitt bildprojekt från coronaåret
• Bra bok helt enkelt.

Inlägget Bästa fjärilsmagneten, bästa bloggmånaden någonsin samt titelfunderingar är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Ombyggda gamla ladugårdar där det bakas kvalitetsbröd och serveras kaffe i vackra muggar har en hedersplats här på Tomatsallad samt i boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det var faktiskt nära att Idala gårdsbageri kom med i den boken. En gång när jag skulle köra till Mölndal var det beläggningsarbete på väg 40 och för att undvika att få däcken nertjärade så vek jag av i Borås. Jag passerade Idala men för sent, de hade hunnit stänga för dagen. I lördags hade jag bättre flyt och var där.

Idala ligger i Hallands inland, i höjd med kustorten Åsa, söder om idylliska Äskhult by Det är med andra ord en perfekt helgutflykt från Göteborg för det finns mycket att se i grannskapet. Jag var inte där i första hand för att göra en utflykt utan för att leta efter en cyklist.

Hemmavasan – bra idé men dålig app

Årets cykelvasa sällar sig till alla aktiviteter som blivit inställda på grund av ett visst virus. För att bibehålla momentum har Vasaloppsorganisationen lanserat Hemmavasan, att man skulle kunna anmäla sig och genomföra ett nio mil långt cykellopp var som helst.

Fritz la upp en rutt i Halland som mestadels skulle gå på stigar och grusvägar. I slutändan visade det sig att hans tur var betydligt tuffare än vad cykelvasan hade varit. Han hade 1000 höjdmeter och fick släpa cykeln genom snår på mer än ett ställe.

Jag hade erbjudit mig att vara supporter och langa dricka. Det är något jag har gjort många gånger i riktiga Vasaloppet när jag inte kört själv. När vi planerade det så såg det ut som om jag i Hemmavasans app både skulle kunna följa hans virtuella färd mellan Sälen och Mora samt den verkliga i Halland. Men den funktionen försvann så att jag letade efter honom i blindo.

Horred eller “Evertsberg”

Jag mindes att han sagt att han skulle passera Horred så jag körde dit, ställde mig vid kyrkan och berättade att jag stod där. Han kom och jag kunde servera kaffe, macka, solskyddsfaktor och myggmedel samt fylla på hans vattenförråd. Han såg betydligt piggare ut när han trampade vidare.

Eftersom jag sett att kyrkan råkade vara öppen just lördagar 8-11 gick jag in. Jag har ju precis ägnat en hel del tid åt kyrkor i Härjedalen, eller snarare de exempel på Härjedalsrokoko man kan hitta i dem. Så det var intressant att besöka en helt annan typ av kyrka. Det speciella i denna är väggarna som är målade i rutmönster.

Idala gårdsbageri

Efter att jag både varit drickalangare och kulturtant åkte jag tillbaka till Idala gårdsbageri. Jag hade passerat på vägen till Horred (som ligger i Västergötland) och sett att de hade öppet. På vägen passerade jag Skoga gårdsmejeri. Det fanns ingen skylt om det var öppet eller stängt så jag körde förbi. Nu har jag läst att det bara är att åka förbi och knacka på, antingen är de hemma eller ej. Synd, jag som gillar ost. Men jag får väl göra en till tur?

När jag kom tillbaka till gårdsbageriet var det fullt med bilar och ännu fler cyklar vilket gjorde mig lite skeptisk, jag som gör stora omvägar runt folksamlingar. Men som synes på dessa bilder är det såpass gott om plats att det gick fint att gå ett eget hörn.

Fler blandade bilder från Idala

För aktuella öppettider och utbud, spana in Idala gårdsbageris webbsajt.

Inlägget Idala gårdsbageri i Halland ett fint stopp under Hemmavasan är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Människors drivkrafter och hur platser förändras över tid är två teman jag sysslar med just nu. Mitt fokus ligger på en gudsförgäten men fantastiskt vacker dalgång mitt i Sverige. Men av någon anledning fick jag imorse plötsligt lust att posta en hög med gamla bilder från ett besök på Gunillaberg i Småland.

Herrgården ligger mitt ute i de småländska skogarna, väster om Jönköping. I tolv år har det varit fristad och galleri för den danske multikonstnären Tage Andersen. Fram till denna sommar var herrgården och omgivningarna öppna för allmänheten sommartid. Jag besökte det för några år sedan när jag höll på med research till boken Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm.

Gunillaberg har stängt i sommar

Det blev inte av att jag bloggade om besöket på Gunillaberg när jag precis hade varit där. Det är lika bra det, för hade jag gjort det hade det varit viss risk att jag ägnat mer spaltutrymme åt att gnälla över vissa svenska pensionärer än de förtjänade. En annan skillnad är att jag har lagt med många fler bilder idag. Orsaken till blogginlägget och överflödet av bilder är att jag vill dela med mig av hur Gunillaberg såg ut då, nu när det Gunillaberg jag besökte är stängt. Därmed finns det ingen möjlighet för människor som inte varit där att uppleva samma miljö på samma sätt.

Jag vet inte mer än det som står i media och på Gunillabergs Facebooksida om bakgrunden, vilket är en kombination av corona och andra skäl. Bland annat har alla djuren redan flyttats därifrån. Jag har inte följt vad som tydligen varit ett djurskyddsärende under en längre tid och jag vill heller inte fördjupa mig i det. Istället vill jag dela med mig av mitt intryck. Vilket var ett otroligt sinne för detaljer. Allting var vackert.

Vackra detaljer gjorde Gunillaberg inspirerande

Mitt besök på Gunillaberg för nästan prick tre år sedan genererade en enorm lust att gå hem och fixa till hemma så att det blir vackrare. Jag tog även med Gunillaberg bland avstickare för den som reser mellan Stockholm och Göteborg. Egentligen var det aldrig någon klockren avstickare då ett besök tog lite väl lång tid men det kvalade in för att jag även i den boken var fascinerad av människor som skapar och gör avtryck i landskapet.

Idag ligger den gula herrgården med de röda flyglarna och marken runt omkring ute till försäljning för 12 miljoner. Nedanstående är en del av försäljningstexten.

Till salu, utropspris 12 miljoner

Gunillabergs Herrgård är en över 350 år gammal sätesgård belägen strax söder om Bottnaryd i Bottnaryds socken i Jönköpings kommun i Småland. Gården har en intressant historia och finns omtalad redan på 1500-talet men hade sin ”storhetstid” kanske under 1600-talet, då den tillhörde kronan och enligt uppgift var drottning Kristinas jaktslott.

Byggnaden är i ett plan med ett mittparti i två plan och dess ursprung härrör från 1600-talets mitt. Den består idag av 12 rum och kök fördelade på ca 450 kvm. På bottenplanet finner vi bl.a. gårdens kontor och kök i ena änden. Därefter kommer matsalen med en vacker empirekakelugn. Vidare finns här ett bibliotek, en salong med handmålade vävtapeter från 1700-talet och ett kabinett med kakelugn. I hallen blickar en takmålning från 1700-talet ner på besökarna. En trappa upp från hallen finner vi bl.a. fyra sovrum. Gunillabergs Säteri är en mycket välbevarad herrgårdsanläggning.

Huvudbyggnaden om 440 kvm och 12 rum är ursprungligen från 1600-talet. Gårdsmiljön omfattar också två flygelbyggnader från 1700-talet. Den karolinska herrgårdsbyggnaden är till sitt yttre välbevarad. Den är uppförd i liggande timmer med en våning med säteritak. Den flankeras av två större flyglar från 1700-talets senare del samt en ålderdomlig bodbyggnad.

Byggnadsminnesmärkt huvudbyggnad

I början av 1700-talet förvärvades Gunillaberg av landshövdingen Nils Liljecreutz och i denna släkt stannade gården i hundra år. Under denna tid renoverades mangårdsbyggnaden och en park med kinesiska lusthus anlades. Av parken finns idag endast rester kvar. År 1642 bestod gården av två brukningsdelar som kallades Gunlebo. Det året förlänades gården till Johan Björnsson Printz som blev adlad samma år och utnämnd till guvernör över kolonin Nya Sverige i Nordamerika. Printz återvände till Sverige år 1654. År 1657 blev han kommendant på Jönköpings fästning och året därpå blev han landshövding i Jönköpings län och bosatte sig här och döpte om herrgården efter sin mor Gunilla från Gunlebo till Gunillaberg. Under 1660-talet lät han uppföra den nuvarande vackert gula mangårdsbyggnaden i liggtimmer och i karolinerstil med valmat tak. Här finns idag flera vackra men ej fungerande kakelugnar och smakfulla väggmålningar från 1700-talets senare del.

Under 1970-talet utfördes en omfattande men mycket pietetsfull renovering av gården. År 1976 byggnadsminnesförklarades anläggningen med den dåvarande ägares samtycke och med hänvisning bland annat till ”egenarten hos en gången tids byggnadsskick och med hänsyn därtill är att anse såsom synnerligen märklig.” Det innebär bland annat att byggnaderna inte utan Riksantikvarieämbetets godkännande får förändras.

2008 köpte den berömde danske trädgårdsdesignern Tage Andersen gården av den f d direktören på Svenska Tändsticks AB, Bo Ehrners dödsbo. Tage Andersen har bland annat bytt alla stängsel mot vackra staket, satt upp stora fågelburar i trädgården och inrättat en butik i den stora ladan. Mitt på gårdsplanen placerades en vattenskulptur och på baksidan har 75 trappsteg huggits ut ner till den lilla dammen och dess karaktäristiska lusthus. Hundra buxbomsklot, ett par hundra silkespioner och 2 000 liljor med mera har planterats. Och längs ena sidan av gården löper en gigantisk stenmur som anlades på 1700-talet.

Ständig förändring

Vi får se vad som blir nästa kapitel i historien om Gunillaberg. Så här såg det i alla fall ut för en besökare i slutet av augusti 2017.

Nu ska jag återgå till det manus jag jobbar med just nu. I det är det ännu tydligare att platser förändras ständigt.

Inlägget Gunillabergs säteri – fantastisk miljö under konstnären Tage Andersens tid är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Det första jag brukar göra när jag kommer till Tänndalen är faktiskt inte att ta en tur upp på fjället (vilket jag skriver i boken) utan att vila en dag eller två. Resan hit är ganska lång och kommer jag från Stockholm har jag alltid en hög med bilder av Ljusnan, skogsbranden och klockstapeln i Älvros att ta hand om. Kommer jag från Göteborg har jag inga bilder för den vägen är så lång att jag inte hinner med några fotostopp. Annars kliar det i fotofingret när jag kör genom Värmland och Dalarna.

Men igår längtade jag så mycket efter att se höstfärger att jag tog en morgonpromenad upp på fjället trots att det normalt skulle varit en skrota-runt-i-huset-dag. Det gick jättesegt att ta sig uppåt och ryggsäcken kändes som bly på ryggen. Det sistnämnda visade sig ha naturliga orsaker. Jag hade glömt bort att jag hade slängt ner diverse lösa prylar i min utflyktsryggsäck. Så jag traskade runt på fjället i två timmar med en flaska rosébalsamvinäger och en del andra tunga prylar som kanske inte var helt nödvändiga på fjället.

Korna är kvar i hagen

Vanligen är mitt första mål att dokumentera en knotig liten fjällbjörk på en av läggdarna strax ovanför stugan. Men igår höll ljudet av koskällor mig borta från det hörnet. Jag hade hoppats att kossorna skulle återvänt till Ljusnedal vid det här laget men tji fick jag, de är kvar.

Jag gillar att kor betar på fjället men efter en incident i Sandsjöbacka för många år sedan håller jag gärna långt avstånd. En del må tycka att jag är en smula larvig men jag fick vatten på min kvarn när jag läste en av Bill Brysons böcker och noterade att han har samma inställning. Han hade dessutom hittat statistik på hur många britter som dödas av kor per år. Avstånd är bra. Inte bara till andra människor i pandemitider.

Fjällen som syns från Storvålen

Hur som helst gjorde jag mitt bästa att så snabbt som möjligt korsa kohagen för att ta mig upp på fjället. Jag gick upp till röset som jag nu lärt mig heter Storvålen (fast i boken kallar jag det för Orrkammen). Trogna läsare har nog insett att jag ägnat den här våren och sommaren åt att skriva en bok om området. Historien bakom bokens tillblivelse kommer i ett annat inlägg. Det jag tänkte berätta här är att när jag kom upp till röset igår så slog det mig hur mycket jag har lärt mig tack vare detta bokprojekt.

Jag har traskat dessa stigar i tjugo års tid men det är först nu jag lärt mig namnen på fjällen runt omkring. Dessutom vet jag nu mycket mer om varför de ser så olika ut. Det är nämligen unikt.

Rakt fram: Malmbäcksstugan och Skarvarna (gruvfjäll)

Rakt fram i skydd av LillSkarven väntar Malmbäcksstugan på vintern och våffelsugna gäster. Skarvarna har gett namn till ett särskilt lager av bergarter, Skarvarnagruppen. Alla gruvor från bruksepoken hittas i Skarvarnagruppen. En av gruvorna finns på detta fjäll men de flesta finns på sidan av Mittåkläppen.

Nedanför Skarvarna breder Flåten ut sig. Det är ett område som är perfekt att åka skidor på vintern men inte riktigt lika fiffigt sommartid eftersom det är ganska sankt. Flåten avvattnas av Livsäterån som blir Lillån och sedan rinner ut i Funäsdalssjön. Det vill säga det är inte samma vattensystem som det som väntar om vi vänder oss om.

Bakom ryggen: Östersjön och Myskoxefjäll

Vänder vi oss om så finns det en sjö som jag efter pinsamt många år har lärt mig heter Östersjön. Den är en del av Tännåns väg från Skenörstjärnen till Lossen. I sommar har jag varit nere vid den ett par gånger. Foton och berättelser kommer i boken – förutsatt att inte mina testläsare envisas med att jag ska stryka dessa delar.

Förresten så undrar jag var det är för fjäll som sticker upp bakom, kan det vara Bratteriet månne? I så fall är det myskoxeland vi ser på andra sidan om sjön.

Åt höger: det taggiga Anåfjället

Vänder vi ögonen åt höger så har vi flera spännande berg i sikte. Närmast har vi den karakteristiska branten på Funäsdalsberget. Den branten är som gjord för att det ska trilla ner stenblock. Det har det gjort också, den berömda prästgårdsstenen. Den historien är hopplös för det finns så många versioner på om stenen vägde 20, 23 eller 30 ton och huruvida den slog ner i prästgårdens kök eller sovrum. Prästparet överlevde i alla fall, antingen för att de låg och sov när stenen kraschade in i köket, eller för att de var morgonpigga och redan satt i köket kl 05 när stenen kraschade in i sovrumsväggen.

Lite längre bak har vi det taggiga Anåfjället som står för sig själv. Det taggiga utseendet beror på diabasgångar som funkar som armeringsjärn. Jag har lagt ner ganska mycket jobb på att förklara varför det ser ut som det gör och varför bergen ser så olika ut. Det är nämligen så att alla fjällen i den här bildserien har olika berggrund.

Till vänster: blomsterfjället Hamra

På den här bilden ser Hamrafjället mörkt och allt annat än inbjudande ut men det är en illusion som beror på molnen, Hamrafjället är ett av Sveriges bästa blomsterfjäll. En anledning är att det är en sydbrant och en annan är kalken i marken. 400 arter av växter går att hitta där. Jag gjorde mitt bästa i somras för att fota allihop….

…en effekt av det är att jag har galet många bilder i mitt bildarkiv. Så många att jag blir svimfärdig bara vid tanken på att gå igenom alltihop och välja ut de bästa till en bok. Jag har hittills tack vare en närmast heroisk bedrift bantat ner 17000 bilder till 2800. Men nu är jag här i Tänndalen igen och med tanke på hur fint det är så är det viss risk att fotoarkivet sväller igen…

Höstfärgerna är här

Höstfärgerna är nämligen på ingång. Här är några exempel på bilder jag tog medan jag skrotade runt på fjället igår. De är tagna med teleobjektiv men jag ska nog gå ett varv med makrot någon dag. Bilderna är inte särskilt snygga i datorvy, men sevärda i mobil. Det beror på att jag krympt ner dem för att sidan ska gå och ladda. Mitt webbhotell är inte särdeles raskt.

Mina bästa blomlokaler är borta

Jag skrev ovan att jag gjort mitt bästa för att dokumentera de 400 växterna på Blomsterfjället. Faktiskt har jag inte behövt gå särdeles långt för de flesta bilder. En hel del hittade jag runt huset eller i dikena runt omkring. I diket på bilden nedan hittade jag fyra olika arter av orkidéer. De är borta nu liksom fältet med fjällsippor. Däremot är alla lupiner kvar, denna invasiva art som är på väg att ta över. (Den sista bilden är givetvis inte en lupin utan stenen av kvarts som ligger högst upp på röset).

Info om förköp kommer i veckan

Det är dags för mig att hälla upp en till kopp kaffe och återvända till det tunga jobbet att redigera manuset. Eftersom solen glittrar i björklöven utanför fönstret lockar det mycket mer att smita ut en sväng med kameran. Dessutom är det sista dagen på konstrunda i Funäsfjällen idag. Vi får se hur det går med arbetsdisciplinen. Jag började halv sex imorse så jag förtjänar en paus i eftermiddag. Innan jag trycker på publicera är det två saker jag ska nämna.

Det första är att bilden som eventuellt syns överst är tagen på vägen ner igen. Det rödskimrande fjället på andra sidan om Tännån heter fiffigt nog Rödfjället. Det är från det som bilden till bokomslaget är hämtat. Är det någon som är nyfiken på hur boken kommer att se ut?

Du kan påverka bokens utseende

Exakt hur boken kommer att se ut beror på hur många som är intresserade av den. För att det överhuvudtaget ska bli en bok krävs 100 förköp. Ju fler förköp, ju tjockare och snyggare bok med fler bilder kommer det att bli. Just nu väntar jag på att få min crowdfunding-kampanj godkänd av Kickstarter men så fort den är godkänd kommer jag att berätta allt. Den här bannern kommer att synas överallt och jag kommer gödsla med denna länk.(den ser jättetråkigt ut nu men kommer förhoppningsvis byta skepnad imorgon 14 september). Deadline är satt till 7 oktober kl 20.00. Detta för att ge Anneli en chans att formge boken så att alla får den i handen före jul. Det är dock toppen om alla som är intresserade förköper direkt. Intresset de första 48 timmarna är avgörande om kampanjen ska lyftas fram eller inte. Jag tror att jag kan öppna på onsdag eller torsdag så var gärna beredd att dela dela dela samt förstås att vift med kreditkortet om du har intresse och möjlighet!

Alldeles oavsett om det blir en bok eller ej och hur den ser ut så är jag glad över allt jag lärt mig tack vare detta projekt. Det är också häftigt att från ett och samma röse kunna titta på flera olika fjäll som har helt olika utseende och växtlighet för de har helt olika berggrund. De i sin tur beror på att bergarterna bildats på olika sätt. Den här stora variationen är unik för fjällkedjan. Berggrundskartan ser ut som ett lapptäcke medan den i resten av Sverige är ett enfärgat överkast med enstaka ränder och blommor.

PS! Om röset känns bekant så är det här uppe jag var och försökte fota bokomslagsbilder. Anneli valde dock ingen av dem utan en helt annan bild som är tagen innan bokomslag var påtänkt.

Inlägget Min favorittur upp mot Skarvarna avslöjade en sak är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

“Hälsa Kristina att jag är imponerad av vad mycket research hon gjort!”

Hälsningen kom via M som satt ett ex av Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm i händerna på sin kusin i Matfors. Det är sant, jag har en tendens att lägga ner rätt mycket tid på research till mina böcker. Idag tänker jag berätta vad jag gjorde igår i den vägen. Till saken hör att jag egentligen bara ska syssla med mindre språkliga justeringar i detta läge. Enligt min egen tidsplan ska jag istället fokusera på att tjata hål i huvudet på varenda människa jag någonsin träffat (och några till) att jag har en Kickstarter-kampanj igång. Men hur kul är det? Jag skjuter upp det till imorgon. Imorgon ska jag tapetsera hela nätet med denna länk.

Kan man odla potatis i Tänndalen?

I den ena boken efter den andra målas bilden upp av att det var kargt och kärvt att vara bonde i Härjedalsfjällen förr. Det enda sädesslag som hade chans att mogna var korn och inte ens det gick alla år. Potatis kunde man bara odla i sydsluttningar med täckodling. Det finns sådana potatisåkrar kvar på Funäsdalsberget.

Tänndalen ligger högre upp än Funäsdalen och var länge enbart en fäbodvall. Men vi har kalk i marken och därmed är våra fjällsluttningar den sydligaste växtplatsen för många fjällarter. Så går det att odla potatis här? Vårt lilla test ger vid handen att det går finfint.

Är det berggrundskartan eller kommunen som har fel?

Ett av mina stora trassel är berggrunden. Jag har särskilt snöat in på Anåfjället eftersom det är udda. Det står för sig själv och är taggigt medan de flesta andra fjäll är runda. I diverse kommunala dokument har jag läst att Anåfjällets utseende är orsakat av hård amfibolit och diabas.

Jag har därmed glatt använt denna uppgift och har skrivit en hel del om detta. Sedan skickade jag kapitlet till en berggrundsgeolog. Hon påpekade att i berggrundskartan består Anåfjället av metamorf sandsten. Det har jag såklart sett, men tänkt att kartan inte är tillräckligt detaljerad. Det är ett stort parti som har denna sandsten och Anåfjället sticker som sagt upp ur omgivningen.

Finns det amfibolit eller ej på Anåfjället?

Vad är rätt, kommunens uppgift eller berggrundskartan? Just nu är jag inne på att båda kanske har sina brister. Monica berättade nämligen också att amfibolit vittrar till en näringsrik jordmån och Anåfjället är näringsfattigt. Att det är näringsfattigt har jag både läst och kontrollerat på plats. Därmed känns uppgiften om amfibolit lite tveksam. Kanske är kommunen ute och cyklar?

Samtidigt så när jag närstuderar berggrundskartan så hittar jag en del märkligheter. Exempelvis den gröna färgen runt Ramundberget (överkanten av bilden, inte den mintgröna i mitten). Det borde, tycker jag, finnas små isolerade öar av samma färg i mitten av det orange området, vid LillSkarven. Det gröna är gruv-berggrunden och den heter Skarvarnagruppen. Det antyder tycker jag att den finns vid Skarvarna. Dessutom har vi två gamla gruvhål här. Både stenar och växtlighet ser likadan ut där, som vid gruvorna ovanför Ramundberget.

Jakten på de engelska piloterna på kyrkogården

Inget gör mig lika trött och matt som berggrunden (förutom möjligen vissa beskrivningar av samernas historia). Källorna är bristfälliga och komplicerade att förstå. Det är därmed synnerligen pyssligt att förklara på ett begripligt och helst underhållande sätt. Så jag tog en paus i form av en bilpromenad till en av kyrkogårdarna. Jag hade hört att där skulle finnas engelska piloter begravda. Efter att ha tittat på alla gravstenar konstaterade jag att några sådana finns inte. Min uppgiftslämnare mindes fel. Det enda med andra världskrigsanknytning jag hittade var dessa.

Efter en stund med Google kan jag berätta att norrmannen i mitten var efterlyst för att ha saboterat tyska ubåtar i hamnen i Trondheim. Norskan till vänster var hans guide. De överraskades av en snöstorm och frös ihjäl på fjället den 15 november 1942, inte den 16:de som det står på gravstenen. Ingeborg Anna var 26 år och efterlämnade en tvåårig son. Han fick senare avtäcka en minnesplatta i Röros.

Finns det polska soldater begravda i Hede?

Jag fick hjälp med att gå igenom gravplatsen av en kille som jobbar för Svenska kyrkan. Han jobbar med att säkra alla gravstenar det vill säga lägga de ner som skulle kunna välta.

Vi hade en lång pratstund om allt möjligt. Bland annat hade han för sig att han på kyrkogården i Hede sett gravarna efter polacker som avlidit 1944 . Detta leder till många följdfrågor. Vad gjorde de där? Hede är en bra bit från gränsen.

Belted Galloway – randiga kort

Jag åkte vidare med lika många nya frågor som svar. Utanför Funäsdalen betade de lustigt tecknade kossorna igen så jag parkerade och skulle ta några bilder. Nu hade jag makrot med mig och inte teleobjektivet. När allihop började galoppera åt mitt håll så fick jag bråttom därifrån.

Jag tycker att dessa kor ser så roliga ut att de var med i manuset ända tills en av mina testläsare sa att hade jag ingen bild på dem så fick de ej vara med. Så jag strök den biten. Men nu har jag ju bilder. Och skulle jag lägga med någon av bilderna i högen till Anneli skulle hon definitivt lägga in dem i manuset oavsett om de är med i texten eller ej. Anneli gillar nämligen kor.

Nu är det slut på pausen för min del, bara att återgå till manuset. Planen är att det ska bli 20% kortare genom att jag stryker onödiga ord. Men för varje dag blir det allt längre…

Inlägget Jakten på norska motståndsmän och annan research till boken är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).

Kära läsare!

Nu är det möjligt att förköpa den första titeln i en helt ny bokserie, Kristinas strövtåg. Den första titeln heter Strövtåg i Härjedalsfjällen. (Och går allt vägen blir nummer två Strövtåg runt Antibes). Genom att förköpa boken så:

• Får du köpa Strövtåg i Härjedalsfjällen till ett bra pris.
• Min eviga tacksamhet.
• Möjlighet att få boken signerad.

Om du dessutom bjuder in vänner och bekanta som också är fjällromantiker (eller vill handla julklappar i god tid) så kan du få en ännu finare bok till samma pris. Ju fler förköp, desto fler bilder kommer att hamna i boken. Dessutom uppgraderar jag pappersval, lägger till karta och byter till hårdpärm om budgeten ökar.

Beställ direkt, pengar dras 7 oktober (om målet nås)

Förköpskampanjen genomförs på en plattform som heter Kickstarter. Det funkar som så att du under kampanjperioden lovar att stötta min bokutgivning med ett visst monetärt belopp. Storleken på beloppet är valfri men det finns olika paket mellan 50 kr och 29 000 kr att välja på. I varje paket ingår det olika rewards vilket kan vara allt från en digital bild till att jag håller föredrag. Men du kan också välja att bara skicka en slant för att du vill stötta boken, allmänt gillar det jag gör eller råkar känna dig givmild (jag skulle iofs föreslå att du i så fall köper fler böcker och ger bort).

Inga pengar dras direkt utan de dras först efter att kampanjen avslutats vilket är kl 20.00 den 7 oktober 2020. Och då dras pengarna från ditt kreditkort enbart om kampanjen når sitt mål. Når vi ej upp till grundmålet 100 förköpta böcker så blir det inget. Då dras inga pengar från dig och jag får kamma mig och söka jobb eller nåt.

Den första helgen är avgörande

Sista beställningsdag är först i oktober men vänta inte. De första 48 timmarna är avgörande för kampanjens framgång. Om intresset är stort i början tolkar Kickstarter det som att detta är en finfin kampanj och visar den för fler personer. Då får jag draghjälp och kan nå ut med boken till fler än mina trognaste läsare samt via er till era vänner.

Därför vill jag uppmuntra alla som är det minsta nyfikna att kila över till kampanjen. Jag beskriver där hur bokens utseende påverkas om vi istället för 100 förköpta exemplar når upp till 200 eller 500. Om du struntar i det och bara vill stötta kampanjen så satsa på högerkolumnen där de olika paketen presenteras.

Missa inte julklappspaketet

Jag har skapat ett antal olika paket (där de på 10 000 kr och 29 000 kr är tänkta till företag så svimma inte över summorna). Det jag särskilt vill nämna är julklappspaketet som jag designat för att det ska ge dig extra mycket för pengarna. Förutom den nya boken Strövtåg i Härjedalsfjällen och en kalender med fina härjedalsbilder så ingår signerade exemplar av Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm samt Rivieran inom räckhåll (skriven med Maria Unde Westerberg). Plus en bonus.

Normalt säljer jag inte signerade exemplar för jag reser såpass mycket att det är pyssligt att skicka och frakten är dyr. Men här hoppas jag skicka många böcker på ett bräde. Jag har spenderat en del tid med våg och linjal för att i möjligaste mån få fram rätt fraktkostnader. Budgeten är överhuvudtaget en mardröm med tanke på att för varje nivå som nås, så ökar både intäkterna och kostnaderna – men olika mycket beroende på vilka paket som valts. Både jag och min tryckerikontakt har fått gråa hår av budgeten.

De bästa av 17000 bilder

Själva boken? Jo den innehåller de bästa av 17000 foton (egentligen ännu fler eftersom jag även plockar bilder från tidigare år). Det är allt från ripor till Härjedalsrokoko. Sedan innehåller boken allt som fascinerat och intresserat mig den här våren. Exempelvis:

• Härjedalens rikaste kvinna, hennes tre äkta makar och vad de hade för betydelse för bygden.
• Svaret på frågan: varför är det ena fjället prickigt av orkidéer medan det bara växer videsnår på nästa.
• Möta några av hjältarna från andra världskriget.
• Bästa Vasaloppsträningen samt vackraste vattenfallen.

Gå direkt till kampanjen eller läs mer

Vill du läsa mer så testa dessa länkar:

• Alla blogginlägg med exempel på bilder och arbetet med Strövtåg i Härjedalsfjällen.
• Jag har också skrivit en hel del om crowdfunding för författare.

Då till det viktigaste, länken till kampanjsidan för att förköpa “Strövtåg i Härjedalsfjällen“.

Inlägget Nu kan du förköpa Strövtåg i Härjedalsfjällen! är en text av Kristina Svensson. Välkommen förbi för fler texter och bilder Tomatsallad - Kristina Svenssons smultronställen i södra Frankrike, Sverige och ibland Wales.
(Gillar du mina inlägg så berätta gärna om dem för andra. Eller ta en titt på mina böcker.).